Det var första gången andra grupper hade fått höra delar av vår låt. Vi hade tidigare hållt oss mer avskiljt för att kunna koncentrera oss mer på låtskrivandet.
Jake och jag sjöng klart låten och avslutade med en stor final.
Plötsligt hörde vi hur ett jubel skapades i klassrummet och såg till vår förvåning hur våra klasskamrater stod upp och applåderade - till oss.



Förmiddagen hade kännts konstig men samtidigt väldigt bekväm. Jake och jag hade blivit riktigt förvånade över våra klasskamraters jubel och applåder. Vi hade tackat, något generade över den otroligt uppmärksamheten, och sedan fortsatt att öva. Tillslut hade vi funnit den där lilla det-delen som saknades i slutet av låten. Det hade inte varit en ny brygga, vers eller en tonartshöjning. Det hade inte fattats något större än ett nytt ackord. Den lilla förändringen hade gjort hela låten. Den hade fört samman början och slutet till en harmonisk visa.
Förmiddagen gled på i ett lugnt tempo som tog bort alla mina tankar från Justin. Jag hade varken lektioner eller raster samtidigt som han. Någon gång före lunchen såg jag Ryan och Chaz, som slapp lektionerna och fick ha semester, gå ner till stranden men jag såg aldrig Justin.
Det var något jag var glad för. Om jag inte såg Justin skulle jag inte riskera att göra bort mig totalt eller säga saker jag skulle få ångra.
Men Jake vid min sida tog jag mig igenom dagen med många skratt. Efter vår sista lektion sprang vi upp till rummet, bytte om till badkläder och gick ner till stranden. Chaz och Ryan låg vid slutet av bryggan och solade.
"Bomben!" skrek Jake och hoppade förbi killarna och kastade sig i vattnet. Chaz och Ryan skrek högt när vågor av kallt vatten stänkte på dom.
"För i helvete Jake!" vrålade Chaz ursinnigt. Lägg på minnet att inte stänka ner en soldyrkande Chaz.
"Lugna dig Chaz! Det är bara lite vatten" flinade Jake med en överlägsen min.
"Lite?!" sa Chaz överdrivet. "Det var ju rena rama tsunamin!"
"Visst" fnös Jake. Jag smög mig ut på bryggan och fick klättra över Chaz och Ryan som satt på bryggan. När jag tagit mig förbi dom hörde jag en busvissling och vände mig om. Där satt Ryan med ett brett flin.
"Tight as" flinade han. Jag vände mig om, putade sexigt med rumpan och dök sedan i det svala vattnet. Ovanför ytan kunde jag höra killarna skratta åt mig. Jag sparkade till i vattnet och simmade upp.
"Dame girl! Shake that booty!" flinade Ryan och blinkade åt mig.
"Take it easy pervo-Ry" flinade jag och skvätte lite vatten på honom.
"Passa dig!" sa han varnande och pekade surt på mig med fingret.
"Vad rädd jag blir" flinade jag och dök ner i vattnet. Vid ytan kunde jag höra killarna prata men kunde inte urskilja några ord. Jag tog några simtag under ytan och simmade sedan upp till ytan några meter längre ut. När jag kom upp till ytan blev jag förvånad av vad jag såg.
På bryggan stod Justin, som måste kommit medans jag var under ytan. Han vinkade kort till mig och jag besvarade med en kort nickning.
Det nästa jag såg fick mig att stelna till. Justin stod på bryggan i bara badbyxor. Hans kropp skulle kunna göra mig galen. Hans välformade magrutor, breda axlar och vältränade biceps skulle kunna ge mig ett spel.
För att undvika total utskämmning la jag mig på rygg och simmade yttligare en bit ut i vattnet.
Jag hörde tre plaskande ljud och lyfte på huvudet. Grabbarna hade hoppat i vattnet och börjat simma ut till mig. Jag stönade högt när dom simmade fram till mig.
"Jag orkar inte massa pranks" stönade jag och möttes av busiga flin. "Äsch, får det bara överstökat" suckade jag. Sekunden efter var jag nere under vattnet. Jag tog tillfället i akt och simmade en bit längre ner så man inte kunde se mig från ytan. Sedan simmade jag bort till bryggan. När jag kom upp till ytan kippade jag efter luft och tittade på killarna som letade efter mig i vattnet. Jag skrattade tyst och hoppade upp på bryggan och tittade på killarna som fortfarande letade efter mig.
"Var fan är hon?" hörde jag Justin fråga oroligt.
"Grabbar!" ropade jag och vinkade till dom när dom tittade chockat på mig.
"Vafan!" ropade Jake och stönade högt. "Varför gjorde du så?" mumlade han och simmade mot mig med gänget efter sig.
"Jag sa ju att jag inte ville vara med på era pranks" skrattade jag och lutade mig bakåt för att sola.
"Inte okej.." sa Ryan utdraget.
"Det är lugnt, jag vet att ni älskar mig" skrattade jag självsäkert.

Jag kunde inte låta bli utan jag vinklade mitt huvud mot Justins och såg in i hans vackra ögon. Sedan pressade jag mina läppar mot hans kind.
Lyckoruset som bara Justin kunde ge mig fyllde min kropp. Jag kände hur det fyllde hans med då han kramade mig hårdare.
Jag älskar dig Justin.

Resten utav natten var jag ett komplett vrak. I mindre än tjugofyra timmar hade jag vart galet förälskad i Justin. Under den tiden hade jag hunnit krossa båda våra hjärtan.
Att vi kom överens om att undvika ett förhållande var nog det värsta som kunde hända. Jag älskade Justin, det hade jag alltid gjort, men jag skulle nog inte klara av att bara vara en vän med honom. Sättet vi vartit på tidigare skulle bara ge mig ett spel. Våra låtsasslagsmål, som jag oturligt nog förlorade, skulle aldrig komma tillbaka. Bara tanken av att få ha hans kropp tätt pressad imot min när jag låg nerbrottad i mattan fick det att pirra i varenda del av min kropp. Hans röst, som jag nu ansåg vara sexig, skulle ge mig panik när jag låg där under honom. Hans vinnande kommentarer som 'ger du dig?' eller hans låga och hesa, men otroligt vinnande, skratt skulle få mig att tappa greppet.
Precis som jag insåg att jag hade gjort redan då.
Resten utav den timlösa natten låg jag i min säng och vred på mig. Hur skulle jag kunna hantera det här? Hur tusan skulle jag kunna ha ett vänskapligt förhållande med Justin när jag kände så mycket andra saker för honom?
Bilder från vårt tidigare förhållande spelades upp i min hjärna. Våra kyssar på stranden, hans hand som var mjukt tryckt mot min, hans djupa ögon när han viskade att han älskade mig och hans leende när jag viskade samma sak tillbaka.
Bilderna gav mig ångest och jag ångrade mer än någonsin att jag tackat nej till förhållandet. Men jag visste att det var försent för att ta tillbaka det jag sagt.
Morgonen smög sig sakta fram och jag hade inte sovit en blund. Vid sextiden stod jag inte ut mer utan klev upp ur sängen och gick in i badrummet. Jag ställde mig i duschen och lät vattnet sippra över min nakna kropp medans jag tvättade håret med mitt citrondoftande shampoo. Efter en kvart klev jag ur duschen och kände mig riktigt fräsh efter den sega natten. Jag virade en handduk runt kroppen och gick ut i rummet. Jake vred sig oroligt i sömnen medans jag tassade fram till min garderob och tog på mig ett par vita spetstrosor med en matchande bh. Jag tog bort handduken runt kroppen och virade den runt håret medans jag letade fram en passande outfit. Tillslut bestämde jag mig för en luftig sommarklänning. Jake snarkade till högt och jag fick kväva ett lågt skratt. Jag tassade tillbaka in i badrummet och borstade igenom mitt blöta hår. Sminket struntade jag i utan jag lämnade badrummet med fuktigt hår och tog min mobil och lämnade rummet.
Stranden var som vanligt folktom. Det var underligt att den var tom både morgon, dag och kväll. Det var nästan som om den var reserverad för mig och grabbarna.
Jag höll mina beiga sandaler i händerna medans jag gick runt på stranden. Solen hade redan kommit en bra bit upp på himlen och värmde min rygg. Vinden tog tag i mitt hår och blåste det upp i mitt ansikte. Jag spottade till lite och plockade ut några hårstrån ur min mun. Mitt hår hade blivit riktig solblekt det sista, något jag var glad över. Jag hade altid haft min samma och tråkiga mörkbruna färg som jag mer eller mindre tröttnat totalt på.
Plötsligt vibrerade min mobil som meddelade om ett inkommande samtal.
"Hej" svarade jag glatt utan att se vem samtalet kom ifrån.
"Hej" mumlade en trött Jake. "Var är du?"
"Jag tog en liten morgonpromenad" sa jag med ett litet leende.
"Jaha" sa Jake morgontrött. "Ses vi vid nio?" la han till och syftade på dagen lektion.
"Visst" svarade jag vänligt och kände att jag längtade till dagen lektioner. Det skulle få bort mina tankar från Justin och jag skulle även kunna öva lite extra inför uppvisningen som var bara några dagar bort.
"Vi hörs" mumlade han och la sedan på.

Klockan nio satt jag och Jake i den varma musiklokalen. Jag hade min gitarr i knät och drog enkelt med fingarna över den.
"Då kör vi" sa jag glatt och började spela på gitarren.
"You saw me like a mathtest, something you could cheat on" sjöng Jake med sin perfekta sång röst. Jag bytte grepp på gitarren och sjöng min del.
"You got me so lovedrunk but now I'm just hangover, oh" Jake tittade uppmuntrande på mig medans jag spelade mellandelen.
"Scense you left me at my front door, whit tears running down my face"
"I have just grown stronger and stronger but you're still something that I can't erase"
Tjejerna i gruppen bredvid tittade glatt mot oss och nickade imponerat. Det var första gången andra grupper hade fått höra delar av vår låt. Vi hade tidigare hållt oss mer avskiljt för att kunna koncentrera oss mer på låtskrivandet.
Jake och jag sjöng klart låten och avslutade med en stor final.
Plötsligt hörde vi hur ett jubel skapades i klassrummet och såg till vår förvåning hur våra klasskamrater stod upp och applåderade - till oss.
_____________________________________________________________________________________________
Vill bara säga att låttexten är skriven av mig och jag har väl någon sorts copyright på den. Låten är personlig och det skulle vara jävligt irriterande om ni använder den för privat bruk!

Plötsligt hörde jag två försiktiga knackningar på dörren. De var svåra att höra genom Jakes högljydda snarkningar. Försiktigt smög jag mig upp och tassade bort till dörren. Jag låste upp den och öppnade den sedan försiktigt.
Bakom dörren såg jag någon som jag inte förväntade mig att se, någon jag inte ville se.
"Justin.." viskade jag ljudlöst. I mörket som täckte hand ansikte kunde jag se hur han svalde ansträngt. Han öppnade munnen och viskade:
"Jag måste prata med dig"

Jag svalde hårt och nickade innan jag klev ut genom dörren och stängde den bakom mig. Justin började gå mot den lilla balkongen som fanns i slutet på korridoren och jag följde tyst efter. När vi kom ut på balkongen satte vi oss ner mitt imot varandra med mörkret kring oss.
"Vad ville du?" frågade jag tyst utan att titta på honom. Om jag gjorde det hade jag troligtvis tappat greppet av att se hans ögon, dom kunde verkligen få en att smälta.
"Jag vill prata om den kramen" mumlade han och jag såg i ögonvrån att han tittade på mig.
"Vad är det med den?" frågade jag lågt och blickade ut över havet som fanns framför oss.
"Jag kände något under den som jag inte borde känna" sa han, rakt på sak. Du var inte den enda Bieber.
"Vad var det du kände?" frågade jag stelt och svalde. Jag visste redan vad han skulle säga men jag ville höra det.
"En sån där känsla som man inte borde känna.." mumlade han. ".. men som jag endå inte kan sluta tänka på"
"Jag förstår" mumlade jag tyst.
"Gör du?" frågade han förvånat. Jag vred på huvudet så jag såg in i hans hasselbruna ögon.
"Jag kände exakt likadant" viskade jag fram och såg hur hans ögon glänste till. "Men jag tänker inte göra något åt det"
Jag såg direkt hur glansen i ögonen försvann.
"Justin.. Vi lovade varann att vi inte skulle gå igenom de här igen. Vi vet att ingen av oss klarar det" viskade jag fram och tog hans hand löst.
"Jag vet.. Men det är lättere sagt än gjort." svarade han dystert.
"Men vi får försöka" sa jag och kände hur det blev svårare att tala. Justin fick mig alltid att bli så känslig. Orden som jag skulle säga blev så starka och hårda och inget kändes rätt att säga.
"Jag gör vad som en krävs för att inte förlora dig" viskade han och smekte min hand med sin tumme. Jag log försiktigt och la sedan armarna om hans hals, jag kunde bara inte låta bli. Han såg så sårbar ut när han satt där, halvnaken på balkongen. Justin hade två personligheter: Justin och Justin Bieber. Justin Bieber var alltid tvugen att spela hård, ta ansvar och le över hela världen.
Justin var en vanlig tonåring och det var han jag höll i mina armar just då. Han kunde vara allt på samma gång. Glad, arg, ledsen och som han var just då - sårbar. Sårbarheten som han gav ifrån sig fick det att göra ont inom mig. Jag älskade honom så mycket, på alla sätt, att det gjorde ont.
Jag kunde inte låta bli utan jag vinklade mitt huvud mot Justins och såg in i hans vackra ögon. Sedan pressade jag mina läppar mot hans kind.
Lyckoruset som bara Justin kunde ge mig fyllde min kropp. Jag kände hur det fyllde hans med då han kramade mig hårdare.
Jag älskar dig Justin.

Just då hände det. En sån där liten sak som inte egentligen var någonting.
Justins hans som låg på min rygg rörde sig i en millimeterlång smekning. Den fanns inte där men den var endå där så tydligt.
Smekningen fick mig att reagera och jag glömde släppa honom i en mickrodels sekund.
Tillslut släppte jag honom och just då kom den där minimala ögonkontakten. Jag tittade ner i marken och kände rodnaden spridas över mina kinder.
Jag visste att ingenting hade hänt, men endå hade så mycket hänt.

Resten utav kvällen hade det vart en underlig spänning mellan mig och Justin. Under de två tillfällen då vi rört vid varann eller mött varandras blickar hade vi ryggat bort och försökt spela oberörda. Vi visste båda att våra skådespelartalanger var usla och att Jake hade märkt spänningen mellan oss. Jag var tacksam över att han var artig och tog aldrig upp samtalsämnet under kvällen som spenderades i Justins, Chaz's och Ryans rum. Det var inte försen jag stängde dörren till mitt och Jakes rum som han nämnde det.
"Vad tusan har hänt mellan dig och Justin?!" väste han fram och ställde sig med armarna i kors framför mig. Jag undvek hans blick som jag förtod var både undrande och arg. "Jasmyn! Berätta!" beodrade han och tog tag i min arm. Jag tittade han plågsamt i ögonen.
"Inget har hänt" sa jag och ärligt talat var det sanningen.
"Ljug inte. Jag vet att något har hänt" sa han surt. Jag slog häpet ut med armarna.
"Men inget har hänt! Vi kramades på stranden och det blev någon underlig känsla.." sa jag med ett mummel på slutet. Hur skulle man beskriva det? "Det blev för intimt.. för nära"
"Jasmyn" mumlade Jake och drog med mig till sängarna. "Ni hade väl bestämt att ni skulle undvika det här?"
"Vadå 'det här'?" frågade jag oförstående.
"Att börja falla för varann" sa han lågt och tittade mig djupt i chock.
Falla? Vi hade inte börjat falla för varann. Det var bara en oskyldig kram som hade blivit lite för lång. En smekning som inte ens hade hänt. Inget hade hänt!
"Nej.." mumlade jag när det slog mig. Jag var i förnekelse över vad som hade hänt.
Självklart hade vi börjat falla för varann. Det hade alltid funnits där imellan oss och kramen hade utlöst det hela.
"Jag önskar jag kunde göra något" sa Jake förstående. Vad kunde han göra? Jag hade börjat falla för min bästa vän - igen.
"Men Justin" började jag. "Har han också..?" Jag behövde inte avsluta meningen, Jake fötsod.
"Jag vet inte. Jag kan försöka luska fram det ur honom eller grabbarna imorgon" sa han. Jag suckade och nickade.
Min vanliga tur.
Varför skulle Justin vara så oemotståndlig med sina hasselbruna ögon och sitt gyllene hår? Han sätt att fixa håret, hans sneda leende och hans vanilj-aktiga doft - han var receptet för den perfekta killen!
Jag stönade och reste mig upp.
"Varför?" mumlade jag för mig själv och gick fram och tillbaka mellan sängarna. "Det här är det sista som behövs mellan mig och Justin!"
Jake gav mig ett snett leende. "Armor har kanske slarvat lite?" flinade han kort. Jag suckade glatt.
"Du ska alltid förstöra mina dramatiska stunder" skrattade jag och slog armarna om honom.
"Varsågod" skrattade han in i mitt öra.

Jag tog mig långsamt igenom natten. Det blev inte så mycket sömn utan jag lyssnade mer på Jakes snarkningar - och mina tankar. Ju mer jag tänkte på det detså mer irriterad blev jag.
Jag viller verkligen inte få tillbaka mina känslor för Justin. Vårat förhållande hade bara orsakat problem och det ville jag inte uppleva igen. Jag hade fått nog utav bråk, känslor och krossade hjärtan. Plötsligt kom jag att tänka på Charlie Sheens ord från ett Two and a half men avsnitt vi sett tidigare. 'The best way to not get your heart broken is to pretend you don't have one'
Plötsligt hörde jag två försiktiga knackningar på dörren. De var svåra att höra genom Jakes högljydda snarkningar. Försiktigt smög jag mig upp och tassade bort till dörren. Jag låste upp den och öppnade den sedan försiktigt.
Bakom dörren såg jag någon som jag inte förväntade mig att se, någon jag inte ville se.
"Justin.." viskade jag ljudlöst. I mörket som täckte hand ansikte kunde jag se hur han svalde ansträngt. Han öppnade munnen och viskade:
"Jag måste prata med dig"

"Vi kommer finnas där" sa han och smekte min hand som han tagit i sin. Jag nickade svagt. Plötsligt kände jag hur Justin drog upp mig på fötter och drog sedan in mig i hans varma kram.
Inget kunde slå känslan jag skulle fått av att se pappas stora leende i publiken. Men att ha grabbarna, speciellt Justin, där skulle nästan nå upp till det.

Justins stora famn släppte mig pch han tittade på mig gjupt med sina bruna ögon.
"Är du okej?" frågade han och log gulligt. Jag nickade svagt. Jag var nog det. Justin tog min hand och drog in mig i rummet. På Justins säng satt Chaz, Ryan och Jake och tittade undrande på oss.
"Vad har hänt?" frågade Ryan förvånat när han såg att jag gråtit.
"Pappa kommer inte på söndag" sa jag dystert och gick in i badrummet. Jag tittade på min spegelbild och såg att jag smetat ut lite mascara. Killarna stod och pratade ute i rummet medans jag tvättade bort mitt smink. Igentligen brydde jag mig inte om jag hade smink eller inte, dom såg mig utan smink mer än vad jag hade smink. Jag torkade mig med en handduk och gick sen ut till grabbarna och satte mig bredvid Justin på golvet. Killarna var djupt inne i en diskussion om någon match.
"LA Galaxy slår Real Salt Lake anytime!" sa Jake surt och något trotsigt. Chaz skrattade ljudlöst.
"Skojar du? Salt Lake vinner hela ligan! Vänta och se!" fräste han surt. Jag blev chockad över hur serriösa dom var. Det var ju endå bara hockey. Eller?
"Varför pratar dom om hockey?" viskade jag i Justins öran för att inte störa diskussionen. Justin tittade frågande på mig innan han började skratta lågt.
"Det är inte hockey. Det är fotboll" flinade han. Jag skämdes blygt men viftade bort det med handen.
"Varför pratar dom om det då?" undrade jag och tittade på Jake som argumenterade om sitt älskade LA Galaxy.
"Dom spelar på Rose Bowl ikväll. Jake glömde köpa biljetter så dom ska kolla över internet" svarade Justin och nickade mot en laptop som stod öppen. Jag nickade svagt och lutade mig mot garderoberna bakom mig.
"Så du menar att jag ska behöva kolla fotboll en hel kväll?" suckade jag. Justin skakade på huvudet.
"Inte riktigt. Jag hade tänkt att du och jag skulle lämna grabbarna ifred och sticka ut och käka." log han. Jag sken direkt upp.
"Gärna!" log jag och fick ett brett leende tillbaka. "Men bara om det blir thai" lag jag till med en blinkning.
"Sure" flinade Justin och log. Vi fortsatte lyssna på killarnas tjafs om vilket lag som var bäst i ett bra tag. Plötsligt avbröts vi av att Justins mage kurrade.
"Kanske dags att gå?" flinade jag och nickade mot hans mage.
"Det tror jag också" sa han med ett snett leende och reste sig upp. Han räckte mig handen och drog upp mig.
"Vi ses" sa vi till grabbarna, som inte lyssnade, och lämnade sedan rummet.
"Så vart är vi påväg?" frågade jag och log stort mot Justin.

Två timmar senare lämnade vi den mysiga thairesturangen och vinkade till personalen. Dom hade gjort otroligt god mat och vart väldigt trevliga.
"Vi måste verkligen tillbaka dit någon gång. Jag har aldrig ätit så god thaimat i hela mitt liv!" utbrast jag och log stort.
"Det är faktiskt min favorit thairesturang i hela USA faktiskt" log han och tog upp sina händer ur fickorna.
"Hur känner du till alla resturanger igentligen?" frågade jag undrande. Det var en fråga jag ofta ställt mig själv.
"Ärligt talat vet jag inte. Jag bara vet helt enkelt" sa han med ett kort skratt. Jag skrattade med honom och gick ner mot stranden. Justin följde efter mig i tystnad. När vi kom till vattenbrynet satte vi oss ner och tittade på solnedgången.
"Är du taggad inför lördag då?" frågade han och lekta lite med fingrarna i sanden.
"Jadå. Är lite osäker på låtvalet bara" sa jag och log. Jake hade blivit 100 procent nöjd med låten vi skrivit men jag kände att den saknade något. En bridge, en sista vers eller något i den stilen. Jag tyckte att den kändes... tom.
"Jag har inte fått höra låten en så jag kan ju inte ge dig min åsikt" sa Justin och tittade på mig med ett flin.
"Det kommer du inte heller" sa jag och knuffade honom löst i sidan. Vi var tysta en stund och tittade bara ut över vattnet.
"Jag har saknat det här" sa Justin och bröt tystnaden.
"Saknat vadå?" frågade jag undrande.
"Det här!" sa han och pekade på mig. "Oss. Att bara kunna sitta och prata utan massor utav jobbiga känslor som förstör allting" Just det. Inga jobbiga känslor.
Jag hade varit i förnekelse efter otroheten om jag gillade Justin eller inte. Jag hade inte velat älska honom och tillslut hade jag nästan lyckats. Men när vi hade det där snacket i aulan hade alla mina känslor för honom som jag stängt in i den lilla lådan inom mig smitit ut. Och jag var inte säker på att jag fortfarande var känslomässigt oberörd av honom.
"Jag har också saknat det" sa jag och la armarna om honom i en kram.
Just då hände det. En sån där liten sak som inte egentligen var någonting.
Justins hans som låg på min rygg rörde sig i en millimeterlång smekning. Den fanns inte där men den var endå där så tydligt.
Smekningen fick mig att reagera och jag glömde släppa honom i en mickrodels sekund.
Tillslut släppte jag honom och just då kom den där minimala ögonkontakten. Jag tittade ner i marken och kände rodnaden spridas över mina kinder.
Jag visste att ingenting hade hänt, men endå hade så mycket hänt.

"Du vet att låttexten stämmer in riktigt bra på dig va?" flinade han när jag gick förbi han och in i badrummet.
"Yeah, right" fnös jag och låste dörren om mig.
Jag gick igen låttexten i mitt huvud.
Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But you when smile at the ground it aint hard to tell
If only you saw what I can see
You'll understand why I want you so desperately
Right now I'm looking at you and I can't believe
But that's what makes you beautiful
Det kunde inte stämma. Eller?

Justin öppnade dörren innan Jake ens hunnit ta ner handen. Han flåsade högt och gömde sig bakom oss.
"Räda mig!" flåsade han.
"Va?" frågade Jake tyst och gick in i badrummet. När han kommit runt krönet in till sängarna stannade han och började skratta högt.
"Vad?" frågade jag och trängde mig förbi honom. Där fick jag svaret.
På Chaz säng låg Ryan och Chaz med blött, klistrat hår. Dom hade hat i blicken och Chaz trummade på en vält hink som låg på golvet.
"Justin" morrade Ryan med en ond blick. Jag vände mig om och tittade på Justin som stod ihopkrupen bakom mig.
"Varför?" frågade jag och tittade han rakt i ögonen. Justin var en grym kille men hans hyss kunde ibland vara överskattade.
"Det var ett sånt kanon tillfälle! Båda hade somnat och jag kunde inte motså det!" flinade han. Jag gav Jake, som slutat skratta, en hård och menande blick. Vi tänkte samma sak. Jake placerade armarna över bröset och jag gjorde detsamma.
"Vi är på grabbarnas sida" sa han hårt med fullt allvar. Justins ansiktsuttryck förändrades.
"Äsch, kom igen.." Mer hann han inte säga innan Jake på något höger och vänster använt sina MMA kunskaper och brottat ner honom i marken.
"Chaz! Fyll hinken!" ropade han och snabbt svichade Chaz över med den tomma hinken i högsta hugg.
"Sluta!" ropade Justin i ren panik. Jag satte mig på Justins säng och njöt utav showen.
"Hjälp mig Jas!" bad han med plågad min.
"Ledsen Bieber, men jag tror att du förtjänar det!" flinade jag. Sekunden efter var han dränkt i iskallt vatten. Han skrek högt medans vi andra skrattade åt honom. Plötsligt kände jag hur min telefon började vibrera. Jag tog upp den ur min shortsficka och såg pappas namn lysa över displayen.
"Hej pappa!" svarade jag och lämnade killarna och gick ut i korridoren. Jag stängde dörren bakom mig och gled ner mot den ena väggen.
"Hej kiddo!" sa han glatt. Det var skönt att höra pappas röst. Under mitt år på skolan hade vi blivit så distanserade och vi pratade nästan aldrig. "Hur är det med dig?"
"Det är bara bra" svarade jag ärligt. "Vi har precis busat lite med Justin" sa jag och skrattade lågt.
"Ta det lugnt med honom. Du vet att han är värd på söndag!" skrattade han. Det han sa var något som jag visste väl. Under söndagen skulle Justin vara värd för uppvisningen som hela skolan väntade spänt på. Jake och jag hade tränat som galningar på våran sång och vi hade äntligen lyckats sätta den. De resterande dagarna fram till uppvisningen skulle i stort sätt användas åt att öva.
"Vi kommer allt se till att han är hel på söndag" flinade jag och tittade ner på den vinröda mattan som fanns i hela korridoren.
"På tal om Söndag.." suckade pappa besvärat. "Det har hänt lite grejer på jobbet.."
Nej. Han behövde inte ens säga det.
"Jag kan tyvärr inte komma på söndag"
Där kom det. Orden som skärde i hela min kropp. Det var inte mycket som jag önskade att få på söndag. Jag ville inte ha stående ovationer efter vårt framträdande, inte behandlas som en prinsessa eller få extra uppmärksamhet för något speciellt. Även om det lät bra så var det inte det jag ville ha mest av allt. Det enda jag ville var att min pappa skulle finnas där för mig.
"Jag är så ledsen kiddo. Det är en stor konferens i Seattle under lördagen och jag kommer inte kunna hinna till Los Angeles i tid och..." försökte pappa men det tog slut.
"Jag förstår pappa" sa jag lågt. "Vi ses någon annan gång"
"Älskade Jasmyn. Jag vill inte såra dig!" sa han sorgset i luren.
Försent pappa. Försent.
"Jag måste gå nu pappa" mumlade jag. "Vi hörs"
Jag visste inte om han svarade på det eller om hans röst fortfarande svek honom men jag tryckte direkt på den röda luren. Jag tittade för första gången upp och såg chockat på vad som stod i dörröppningen.
"Justin.." mumlade jag och tittade ner med blicken igen.
"Kommer han inte på söndag?" frågade han stelt med sorg i rösten. Jag skakade på huvudet. "Jag är ledsen Jas.." sa han och satte sig påhuk framför mig. Jag kände plötsligt hur en tår rann ner för min kind. Allt jag ville var att ha min pappa i publiken på söndag. Var det så mycket begärt?
"Vi kommer finnas där" sa han och smekte min hand som han tagit i sin. Jag nickade svagt. Plötsligt kände jag hur Justin drog upp mig på fötter och drog sedan in mig i hans varma kram.
Inget kunde slå känslan jag skulle fått av att se pappas stora leende i publiken. Men att ha grabbarna, speciellt Justin, där skulle nästan nå upp till det.
__________________________________________________________________________________________
Ledsen för sen update! Har vart busy! :)

"Jas! Lägg av med det jävla solandet och bada!" stönade Jake som irriterat försökte få ner mig i vattnet.
"Jag måste bli brun först" sa jag med ett flin. "Om man inte är brun är man inte vacker, eller vad var det nu dom sa på den där filmen igår?"
"Jasmyn.." suckade Justin och hoppade upp på bryggan och satte sig ner bredvid mig. "Du är jättefin precis som du är!"

Jag rodnade åt Justins fina ord och böjde ner huvudet för att undvika de andras instämmande nickningar. Justin la armen om mig och gav mig en blöt kram.
"Så hoppa i nu och bada lite" log han och pussade mig på kinden innan han själv hoppade i. Jag var inte lång efter och kände hur det svala vattnet svalkade min kropp.

Jag kunde inte undvika det. När vi gick upp till mitt och Jakes rum efter någon timmas bad ställde jag mig framför spegeln och tittade på min spegelbild. Var jag vacker? Eller är det bara så dom säger?
"Jasmyn?" frågade Jake. Jag tittade på honom.
"Vad?" frågade jag med ett svagt leende.
"Vad gör du?" flinade han. Mitt leende blev bredare och oskyldigare.
"Jag kollade efter om jag var så vacker som ni sa jag var. Tyvärr kan jag inte hålla med" log jag och satte mig på min säng.
"Kom igen Jas!" stönade Chaz. "Ta inte detta på fel sätt, men du är sjukt snygg!" Han gav mig ennågot generad blick och ett leende. Jag log förvånat åt honom.
"Tack.. Tror jag" flinade jag och fick snabbt en kudde kastad i ansiktet.
"You're welcome" svarade han och la sig ner på Jakes säng.
"Jag hoppar in i duschen" sa Jake och hoppade upp från min säng och klampade in i badrummet. Justin tog snabbt Jakes plats på sängen och la sin hand på min.
"Jag håller med Chaz. Du är sjukt snygg" viskade han nästan ohörbart. Mina kinder blossade upp i raketfart och jag tittade bort så att Chaz och Ryan inte skulle märka något. Det var inte så stor chans eftersom dom helt plötsligt rullade runt på golvet i en galen brottningsmatch.
"Killar!" ropade jag. "Vi har precis städat!" sa jag surt och tittade på en stol med kläder som dom rivit ner.
"Det var Chaz som började!" sa Ryan och satte sig på hans mage.
"Skojar du?! Det var du som slog mig i huvet!" stönade Chaz och försökte få bort Ryan från sin mosade kropp.
"För att du nöp mig!" utbrast Ryan och klappade till Chaz på bröstet. Jag tittade på Justin.
"Snälla..?" försökte jag och såg hur Justins ögon lös upp när han förstod vad jag menade.
"Killar!" sa Justin och ställde sig upp och tog bort sin hand som han hållt kvar över min. "Vi sticker upp till vårat rum och duschar. Nu!"
Ryan klev snopet av Chaz och lunkade efter Justin.
"Vi komme rupp om en timma!" ropade jag innan dörren stängdes.
Jag älskade verkligen killarna men dom hade en tendens att bli för mycket. Men jag skulle inte klaga. Jag var så glad över att allting var som vanligt mellan mig, Justin och Jake. Vi pratade aldrig om dramat som varit några månader tidigare och med Chaz och Ryan runt om fanns det inte en chans att vi kunde det.
Jag tog min mobil som låg på min säng och satte igång musikspelaren. What makes you beautiful började spelas och jag sjöng lågt med.
"Baby you light up my world lika nobody else" sjöng jag medans jag öppnade min garderob. Jag plockade fram ett par vita spetstrosor och en ljusrosa bh. Sedan satte jag mig på sängen och väntade på att Jake skulle bli klar i duschen. Han var snabbt klar och kom ut med en handduk på höften.
"Du vet att låttexten stämmer in riktigt bra på dig va?" flinade han när jag gick förbi han och in i badrummet.
"Yeah, right" fnös jag och låste dörren om mig.
Jag gick igen låttexten i mitt huvud.
Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But you when smile at the ground it aint hard to tell
If only you saw what I can see
You'll understand why I want you so desperately
Right now I'm looking at you and I can't believe
But that's what makes you beautiful
Det kunde inte stämma. Eller?

"Hej sötnos!" sa han och smekte över mitt hår. Vi hoppade båda till när taxichauffören tutade ilsekt och fräste åt oss att vi behövde ta deras bagage. Chaz lyfte ut de två stora väskorna och betalade sedan chauffören innan han vände sig åt oss.
"Jag är hungrig. Har ni fixat nåt käk?" flinade han och slog ut med armarna.
Vi skrattade allihopa och tittade på honom med lyckliga blickar. They boys were back.

Killarna tog sina väskor och sen gick vi tillsammans upp till Justins rum där de skulle bo under veckan de var här. Chaz slängde sig direkt på sin säng och suckade djupt.
"Jag är så trött..." sa han och drog ut på orden. "...och hungrig! Nu går vi och äter!"
Vi skrattade alla år Chaz överdrivna matbehov.
"Kan jag inte få packa upp lite först?" frågade Ryan och slängde ner sin väska på golvet.
"Om du packar upp fort" stönade Chaz och vände sig om så han låg på rygg. Jag gick fram och la mig bredvid honom.
"Jag är också hungrig" mumlade jag och till svar kurrade min mage svagt. Chaz skrattade och la sin ena arm om mig.
"Det är du och jag bruden" flinade han. Ryan och Justin hade börjat packa upp Ryans saker medans dom pratade glatt med Jake som satt på Justins säng.
Jag tittade mig runt om i rummet och log. Så många minnen det fanns där inne. Över Justins säng hängde ett bildkollage med bilder på oss som vi satt ihop en månad tidigare. Det fanns bilder frånvåra första dagar på skolan, nyårsafton och en hel del bilder där vi stod tillsammans och log åt den knäppande kameran.
Ryan och Justin var snabbt klara med uppackningen och vände sig åt oss.
"Kom nu matvrak så går vi och käkar" sa Justin och tillsammans lämnade vi deras rum och började gå mot resturangen vi bestämt oss för att äta på.
Vi var snabbt klara med att äta och prata om livet i allmänt. Det var riktigt varmt inne på resturangen och vi alla längtade efter att få slänga oss i vattnet.
Vi stack upp till våra rum och bytte snabbt om innan vi skyndade oss ner till havet där vi bestämt att vi skulle mötas. Ryan, Chaz och Justin var inte där när vi kom fram så jag och Jake bestämde oss för att hoppa i direkt.
"Sisten i!" ropade Jake och sprang ut på bryggan.
"Tjuvstart!" ropade jag och sprang efter honom. Jag såg hur Jake slängde sig i vattnet med ett glädjetjut och jag var inte långt därefter i.
"Vinnaren är Jake!" skrattade han när vi kom upp till ytan.
"Fuskaren är Jake" flinade jag och simmade mot bryggan. Jag klev upp och såg hur killarna hade kommit ner till stranden. "Ey! Segisar! Varför tog ni sån tid?" ropade jag. Justin släppte ner sin handduk och psrang mot mig på bryggan.
"Vi planerade hur vi skulle kunna busa med dig" flinade han och drog upp mig i sin famn innan han kastade oss ner i vattnet. Jag hann inte hålla för näsan och fick in massor utav vatten. Paniken spred sig i min kropp när jag var under vattnet och inte kunde hosta så jag sprakade till med benen och var snabbt uppe vid ytan. Jag hostade och fräste medans jag simmade bort till bryggan.
"Är du okej?" frågade Justin och simmade upp bakom mig.
"Vatten i näsan" hostade jag fram och hoppade upp på bryggkanten.
"Chowabanga!" ropade Chaz och Ryan medans dom hoppade över mig och ner i vattnet. Det stänkte rejält om dom och jag blev rent ut sagt därnkt utav vågorna av det salta vattnet.
"Inte coolt!" sa Jake och tryckte ner Ryans huvud under vattnet. Chaz och Justin skrattade högt åt dom.
Jag lutade mig bakåt och lät LA's varma vårsol värma mig. Killarna försökte flera gånger få ner mig i vattnet men jag höll stenhårt fast i steghandtaget.
"Jas! Lägg av med det jävla solandet och bada!" stönade Jake som irriterat försökte få ner mig i vattnet.
"Jag måste bli brun först" sa jag med ett flin. "Om man inte är brun är man inte vacker, eller vad var det nu dom sa på den där filmen igår?"
"Jasmyn.." suckade Justin och hoppade upp på bryggan och satte sig ner bredvid mig. "Du är jättefin precis som du är!"
___________________________________________________________________________________________
Tack för ert tålamod med min bloggning. Bloggar som sagt när jag kan och har tid. Det innebär att det kan gå mellan 1-4 dagar innan jag får in ett inlägg. Sorry!

"Justin släpp ner mig!" skrattade jag fram.
"Okej!" svarade han och släppte mig - rakt ner i vattnet. Jag var beredd på det och hann knipa ihop näsan med min tumme och pekfinger. När mitt huvud träffade ytan kunde jag höra Jake och Justins bullriga skratt från bryggan. Killarnas trick med att kasta ner mig i vattnet var gammalt och jag visste alltid om att det skulle hända. Men endå så överraskade dom mig hela tiden.
Jag sparkade till under vattnet och simmade upp till ytan.
"Ni ska få för det här!" morrade jag och simmade fram till stegen.
"Vi har ju märkt hur dina tidigare hämndförsök har gått. Tror du att du ska lyckas med det här?" flinade Jake och korsade armarna över bröstet. Han hade rätt. Varje gång dom kastat ner mig i vattnet hade jag försökt att hämnats. Resultatet hade alltid blivit att jag blivit nerkastad igen.
"Jag ska allt komma på något" sa jag och ställde mig framför Justin och Jake. Båda flinade brett. "Hur lång tid är det kvar?"
Justin förstod min fråga och tittade ner på din vattentäta klocka som han hade på högerarmen.
"En timma" svarade han och tittade upp på mig. Hans ögon glänste och jag kunde se hur glad jag kvar.
Killarna, alltså Chaz och Ryan, skulle vara på skolan om en timma. Vi längtade alla efter dom men ingen lika mycket som Justin. Det hade gått två och en halv månad sedan dom vart här tidigare. Och dom fem månaderna hade var helt fantastiska. Visst hade vi saknat killarna men vi hade även haft så himlans kul. Vi hade kunnat umgåtts som tidigare utan en obekväm stämning över mitt och Justins tidigare förhållande. Egentligen hade vi inte pratat om det men på sättet vi var med varann så hade vi kommit överens om att vi skulle vara vänner, inget annat.
Och jag och Jake? Tja, det var oklart. Vi var vänner men jag visste inte riktigt om någon av oss ville mer.
"Ska vi gå upp?" frågade Jake och nickade mot huset.
"Visst" svarade jag och trängde mig förbi killarna med en bitching huvudrörelse.
"Ey! Vad var det där om?" frågade Justin. Jag vände mig om och såg att han slått ut med armarna.
"Hade förväntat mig att bli buren upp" fnös jag och fortsatte gå. Jag hörde killarna skratta bakom mig och sedan följa efter mig till stranden. När jag kom fram torkade jag mig lätt med handduken och hängde den sedan runt halsen.
"Let's go" sa Jake och nickade än en gång mot skolan. Killarna började gå medans jag hamnade ett steg bakom. Jag tog tillfället i akt och tog ett skutt upp på Justins rygg. Han hoppade till av rädsla innan han greppade mina ben. Han mumlade fram ett 'jaja' och lät mig sitta på hans rygg tills vi kom fram till skolan.

En timma senare stod vi nere i lobbyn i torra kläder och väntade spänt på Chaz och Ryan. Justin stod med händerna under hakan och tittade mot vägen som om det var tomten på julafton.
"Det kommer bli riktigt kul att träffa dom igen!" sa Jake glatt och knuffade till mig löst i sidan.
"Helt klart!" svarade jag och rättade till min klänning.
Plötsligt såg vi hur en gul taxi svängde av från motorvägen och körde upp mot skolan. Justin hoppade till.
"Äntligen!" tjöt han och sprang ner för trappan tätt följt av mig och Jake. Taxin parkerade framför skolan och ut störtade två glada Chaz och Ryan. Dom slängde sig på Justin i en stor kram och hoppade runt ett halft varv.
"Justin" ropade Chaz och klappade han på ryggen. Det var roligt att se den barnsliga sidan av Justin. Under lektioner, runt andra elever och på områden där det kunde finnas papparazzis behövde Justin agera så vuxet. Nu släppte han den vuxna sidan och kramade om sina barndomsvänner hårt.
"Jag har saknat dig mannen!" sa Ryan när dom släppte varann.
"Jag har saknat er också!" sa Justin glatt.
"Vadå? Har ni inte saknat oss?" frågade Jake trotsigt vid min sida. Dom skrattade och nickade.
"Klart vi har" svarade dom och gick fram mot oss.
"Jas!" sa Chaz och lyfte upp mig i luften. Jag hostade till när jag tappade andan och kramade sedan honom tillbaka.
"Grabben som har förbannnat mig med det jäkla smeknamnet" mumlade jag och tittade surt på honom när han släppte ner mig.
"Äsch, så illa är det väl inte?" flinade han.
"Illa? Det är värre än illa. Det är en förbannelse!" sa jag dramatiskt.
"Pfft, överdriv inte nu lilla Jas" sa Jake retsamt. Jag slog till han löst på axeln innan jag tog mig fram till Ryan och kramade honom.
"Hej sötnos!" sa han och smekte över mitt hår. Vi hoppade båda till när taxichauffören tutade ilsekt och fräste åt oss att vi behövde ta deras bagage. Chaz lyfte ut de två stora väskorna och betalade sedan chauffören innan han vände sig åt oss.
"Jag är hungrig. Har ni fixat nåt käk?" flinade han och slog ut med armarna.
Vi skrattade allihopa och tittade på honom med lyckliga blickar. They boys were back.
______________________________________________________________________________________________
Dom är tillbaka! Jake, Jasmyn och Justin fortsätter nu sitt liv på LA Music Academy. Vad tror ni kommer hända? :)

Jag vände mig om och såg att Justin låg på sängen med ett leende på läpparna medans han tittade på min kropp. När jag vred blicken till Jake såg jag att han låg likadant.
"Men komigen! Jävla pervon!" sa jag och klampade in i badrummet. Jag biorstade håret och fönade det. När jag ko ut i rummet låg det i vågar över mina axlar.
"Ska ni med och äta?" frågade jag medans jag letade fram min mobil och plånbok.
"Visst" svarade båda och följde med mig ut ur rummet.

Utanför hotellet såg man hur solen började gå ner. Liksom alla andra dagar i Los Angeles hade dagen gått otroligt fort. Solen la sig ovanför horisonten och färgade strandpromenaden härligt orange medans vi gick in mot stan. Vi hade bestämt oss för att äta på en mysig resturang vid havet och sedan hitta på något mysigt vid stranden. Innan vi gick ut hade jag snabbt sprungit in och ändrat mitt klädval. Istället hade jag valt ett mar mörkare shorts och en ljust grönmelerad magtröja. På huvudet hade jag också sagt på mig en klassiskt blå NY truckerkeps.
Jag gick mellan Justin och Jake och vi skrattade lika mycket som vanligt. Då och då fick jag och Jake agera fotografer när ett fan kom och ville ha en bild på sig och Justin. Det verkade vara riktigt tufft att vara känd.Ha fans och galna paparazzis efter sig hela tiden. Efter mitt uppbrott med Justin hade jag blivit förföljd i några dagar och det var mer än nog.
"Vart ska vi äta?" frågade jag och drog min sko i marken.
"Jake får äran att bestämma" skrattade Jake och slog honom löst på armen.
"Jag?" frågade Jake chockat. "Jag kan inget om resturangerna här! Alla jag vet är att jag är sugen på grillat.." la han till skämtsamt. Jag fnissade till och vände mig till Justin.
"Finns det någon bra resturang här som serverar grillat?" frågade jag med ett leende. Justin kunde LA utan och innan.
Justin tänkte efter i ett ögonblick innan han svarade: "Det finns en mysig resturang någon kilometer här ifrån. Den ligger precis vid stranden och maten är verkligen underbar" Jake och jag nickade nöjt innan vi fortsatte gå mot resturangen. Till höger såg vi hur Los Angeles höga skyskrapor bredde ut sig och man kände sig otroligt liten.
Efter tio minuters strosande på strandpromenaden pekade Justin mot en byggnad vid stranden.
"Där!" log han. Jag kisade och såg sedan hur en Bungalow-inspirerad resturang visade sig på stranden. Den var inredd med stark oljelackerade möbler och överallt frans väldoftande blommor. När vi kom in i resturangen möttes vi av en blek tjej som kom fram och hälsade.
"Välkommen till Hawaiian Barbeque. Skulle ni önska ett bord?" frågande hon med en tillgjort glad röst. Hennes leende blev bredare när hon såg Justins perfekta, vita leende. Jag fnissade lite medans Justin öppnade munnen.
"Ja tack. Gärna vid stranden och lite avskiljt" svarade han artigt.
"Den här vägen tack" svarade den bleka servitrisen och började gå ut mot en balkong. Hon öppnade en glasdörr och klev ut på en vacker uteserviring där det fanns fyra bord. Ett av borden var upptaget av ett äldra par som vi log vänligt till när vi gick förbi. Servitrisen stannade vid ett bord som hade perfekt utsikt över solnedgången.
"Blir detta bordet bra?" frågade hon med en visande gest.
"Perfekt" log Jake. Jag böjde mig ner för att dra ut en av stolarna och sätte mig men Jake var där före. Han drog ut stolen åt mig och tryckte in den försiktigt när jag satte mig ner. Jag log tacksamt och lekte med en hårslinga. Justin och Jake slog sig ner bredvid mig med en duns och log till servitrisen medans hon gav oss menyerna.
"Vill ni beställa drickorna nu?" frågade hon med ett tillgjort leende.
"Gärna." log jag och kände hur jag plötsligt blev väldigt törstig. "Jag tar en Ice Patroon med citronsmak" Servitrisen skrev bekymrat ner beställningen på pappret och jag antog att det var för min alkoholdryck.
"Jag tar detsamma" la Jake till och log ett bländande leende.
"Jag med" log Justin och skrattde kort.
"Så tre stycken Ice Patroon citron?" frågade servitrisen vänligt. Justin nickade till svar medans servitrisen leendes lämnade bordet.
"Jag visste inte att det skulle bli drinkar för er två?" skrattade jag och slog upp min meny.
"Äsch, en drink gör väl inget!" skrattade Jake och jag och Justin stämde in. Jag började bicka igenom menyn och fastnade för den grillade karrén med klyftpotatis.
"Vad ska ni ha?" frågade  Justin som nyfiket ögnade igenom sin meny.
"Karré" svarade jag och slog ihop min meny.
"Jag tar grillad kyckling" svarade Jake och fortsatte att kolla igenom sin meny. "Själv då?"
"Jag tror jag kör på en cesarsallad" svarade han och stände försiktigt sin meny. Jake gjorde detsamma och snart kom servitrisen med våra drinkar.
"Är ni redo att beställa?" frågade hon när hon ställt ner våra drinkar.
"Ja tack" svarade Justin och beställde för oss alla. Servitrisen gick leendes iväg och lämnade vår beställning i köket.
"Skål!" sa jag och höjde min drink jag höll i handen.
"För vad?" frågade Jake och höjde sin drink.
"För vänskapen!" skrattade jag medans Justin ockås höll sitt glas i luften. Vi klinagde dom tillsammans och smakade sedan en liten klunk. Citronsmaken fyllde min kropp och man kunde inte mer en antyda smaken av alkohol. Jag ställde ner det vackra glaset på bordet och tittade ut över havet. Vågorna brusade när dom slog in mot havet men jag hörde något annat i bakrunden. En låg röst sjöng genom en stereo som stod placerad några meter bakom oss.
"Justin? Är det du som sjunger?" frågade jag med ett leende och nickade mot stereon. Han lyssnade i två sekunder innan han log och nickade.
"It's like an angel came by, and took me to heaven. Like you took me to heaven, girl. 'Cause when I stare in your eyes it couldn't be better."
Justin sjöng orde till mig samtidigt som han tittade mig i ögonen. Jag log och blinkade tacksamt tillhonom. Snabbt slängde jag en blick till Jake som satt och tittade ut över vattnet.
"Det är verkligen vackert här" sa han och log brett.
"Verkligen!" svarade jag och tittade också ut över det azurfärgade havet. I horisonten såg man några få segelbåtar segla förbi och för en sekund såg jag en delfin som hoppade i luften.
Jake och jag fortsatte titta ut över havet medans Justin ursäktade sig och gick på toa. när han kom tillbaka var han tätt följd av servitrisen som gav oss vår mat.
"Karré?" frågade hon och jag nickade. Hon ställde ner min stora tallrik framför mig. Den hade en stor, saftig köttbit och några söta potatisklyfter bredvid. En lite sallad och en klick bearnaise sås låg även på tallriken och gav den en härlig färgkombination. Jakes och justins tallrikar var också förgglade och fyllda med god mat. Jag lyfta mina bestick och skar bort en bit kött från den stora biffen. Jag la till en liten bit potatis och doppade det i bearnaisesåsen innan jag åt upp tuggan. Det var fantastiskt gott.
Vi åt och njöt utav den goda maten medans solen gick ner över horisonten. När vi var klara kom servitrisen och tog våra tallrikar men vi satt kvar med våra drickor.
Just då kändes det som en drömscen ur en film. Solnedgången, de brusande vågorna, mina två besta vänner vid min sida och den fantstiskt mysiga resturangen. Jag kände helt plötgsligt att jag ver tvungen att berätta hur mycket jag älskade dom. Det passade så fantastiskt bra in i scenen.
"Grabbar.." sa jag coh började peta på mitt halvtomma drinksglas när killarna tittade på mig. Jag lyft på blicken och tittade dom i ögonen. "Jag vill bara säga hu mycket jag älskar er två. Den senaste månaden har vart lite jobbig men det senaste halvåret har vart den absolut bästa tiden i mitt liv. Om jag inte haft Jake som rumskamrat hade nog ingen av oss suttit här och jag hade inte vart så lycklig som jag är just nu." Jag lyfte glaset till luften för en skål. När killarna slog sina mot mina sa jag: "För oss"
Vi log och tog en klunk av våra drickor.
De senaste månaderna hade vart fylde med både skratt och tårar. Jake och Justin hade verkligen förändrat mig. Innan jag kom hit var jag osäker på vem jag var och jag var en otroligt blyg tjej.
Under den senaste månaden hade jag funderat på hur jag skulle välja. Mellan Justin och Jake. Jag älskade båda något så otroligt. Både som vänner och som kärlek. Killarna var så underbart, toroligt fantastiska.
Nu visste jag att jag inte behövde välja. Jag hade Justin och hans kändisskap vid min högra sida och på min vänstra hade jag Jake som höll mig kvar på jorden.
Jag hade det bästa av två världar.

"Så ni är vänner?" frågade Jake och log brett.
"Helt klart" svarade jag och tittade på Justin med ett leende.
"Vad sägs som att fira våran fina vänskap med ett dopp?" frågade Justin och hans hasselbruna ögon glänste till av hans perfekta leende.
"Låter perfekt" svarade jag. Justin reste sig och hjälpte mig upp. När vi gick tillbaka in hoppade jag upp på Jakes rygg.
"Vad gör du?" skrattade han frågande och höll fast mig i benen.
"Jag vaknade precis. Tror du jag orkar gå eller?" frågade jag och skrattade glatt.

Jake var först i vattnet, som vanligt. Han gjorde ett snyggt dyk och jag log avundsjukt. Justin var inte långt efter att hoppa i. Han gjorde bomben och skvätte vatten på Jake som precis kommit upp till ytan. Själv satte jag mig vid kanten och badade fötterna ett tag. Jag älskad hur solen smekte min redan bruna hy. Enda sedan jag vart liten, eller iallafall mindre, så hade jag älskat att bada fötterna när jag solade.
"Jas! Hoppa i nu!" sa Jake och log brett. Jag räckte ut tungan till honom som svar för mitt smeknamn men gjorde som han sa och hoppade i det svalkande vattnet. Under ytan möttes jag av Justins ansikte. Han hade dykt ner och log åt mig genom det klara vattnet. Mina ögon sved till av det salta vattnet så jag simmade upp till ytan och gnuggade mina ögon. Bredvid mig hörde jag Justins låga, bullriga skratt och jag räckte ut tungan till honom medans jag blinkade och försökte se. Framför mig såg jag Jake flyta runt på rygg så jag simmade fram till honom och tryckte busigt ner honom under vattnet. När han kom upp till ytan spottade han och fräste.
"Kallsup!" skrek han och fortsatte spotta. Jag började gapflabba och kunde inte hålla mig vid ytan. Just som jag skulle gå under av min egna skrattattack fångades jag upp av Justins starka händer som höll mig vid ytan. Han simmade bort med mig till bryggan där han satte mig på badstegen och väntade ut min skrattattack. När jag äntligen slutat skratta gav Jake mig en sur blick och skvätte lite vatten. Jag hoppade upp och la mig på bryggan och stängde ögonen medans jag njöt av solen. I vattnet hörde jag hur Jake och Justin busade med varandra. Jake hoppad upp på bryggan och hoppade sedan snyggt i vattnet. Justins betygsatte hans hopp med en sexa innan det var hans tur att hoppa. Jag kunde inte låta bli att titta på dom så jag satte mig upp igen. Justin hjulade på bryggen och gjorde sedan bomben ner i vattnet.
"Fyra!" fnäste Jake med ett flin.
"Skojar du?!" flämtade jag. "En åtta, helt klart!" Justin log brett åt mig.
"Tack!" skrattade han och hånlog mot Jake.
Killarna fortsatte att hoppa, dyka och styla sig i luften medans jag fick betygsätta dom. Tillslut fick Jake till en perfekt volt och vann den lilla tävlingen.

"Jag duschar först!" sa jag och sprang in i vårat rum. Jake och Justin lunkade efter mig och satte sig på våra sängar. Jag tog rena underkläder ur min garderob innan jag gick in i badrummet och tog en dusch. Jag tvålade in min kropp och tvättade mitt hår. Sedan rakade jag min under armarna och på benen innan jag gick ut och torkade mig med den rosa frotté handduken. Jag drog på mig underkläderna och tassade ut i rummet. Där såg jag Justin sitte på min säng, mitt imot Jake, med en galet sur min. När han fick syn på mig började han skratta.
"Fusk! FUUUUUSK!" skrek han mellan skrattattackerna. Jake vände sig om och stirrade på mig. Jag tittade båda förvånat på dom.
"Vad fan sysslar ni med?!" frågade jag överdrivet frågande.
"Arga leken. Jag antar att det blev fusk när du kom in" skrattade Jake med en visande gest mot min halvnakna kropp.
"Så ni kan inte se mig i underkläder utan att flippa ut totalt?" frågade jag retsamt.
"Faktiskt inte" svarade Jake glatt med Justins ekande skratt i bakrunden.
"Ni är fan sjuka" suckade jag och gick till mig garderob. Jag drog ut ett par mörkblåa jeans med mönstrade hjärtan på, en rosa topp och en ljust beige väska. När jag dragit på mig kläderna och väskan tog jag även fram en stor rosa ring och satte på fingret. Jag vände mig om och såg att Justin låg på sängen med ett leende på läpparna medans han tittade på min kropp. När jag vred blicken till Jake såg jag att han låg likadant.
"Men komigen! Jävla pervon!" sa jag och klampade in i badrummet. Jag biorstade håret och fönade det. När jag ko ut i rummet låg det i vågar över mina axlar.
"Ska ni med och äta?" frågade jag medans jag letade fram min mobil och plånbok.
"Visst" svarade båda och följde med mig ut ur rummet.

"Tack för att du förlät mig" svarade Justin och log svagt tillbaka.
Jag stannade mitt på strandpromenaden vilket Justin inte var beredd på. Han gick två steg utan att märka att jag stannat. När han vände sig om och tittade oförstående på mig så kunde jag inget annat än att lägga mina armar runt han. Min kropp pressades mot hans och jag kände mig så underbart, fantastiskt lycklig.

När jag kom in på rummet såg jag att Jake sov. Han låg med öppen mun och snarkade högt. Jag tassade förbi han och gick till min garderob och lämnade av min shoppingpåsar. Sedan tog jag min sovtröja och bytte om till den. Jag smög snabbt in i badrummet och borstade tänderna. Min kropp längtade oerhört efter att få krypa ner under täcket. Jag tvättade snabbt bort sminket, tvättade mig med cleracil och borstade snabbt igenom håret innan jag kröp ner under täcket.

På morgonen vaknade jag av att min mobil vibrerade. Jag stönade högt och tittade på den. Displayen lös upp av Justins namn och jag log svagt medans jag öppnade smset.
"Jasmyn! Skynda dig till lobbyn, Chaz och Ryan åker om tio minuter! Skynda, skynda, skynda!"
Jag flämtade till och kastade mig ut ur rummet.
Jag kunde inte fatta att Chaz och Ryan skulle sticka redan! Och det betydde att skolan började imorgon.. Fan!
Hissen åkte långsamt ner och släppte av mig i lobbyn. Jag sprang till utgången där jag såg Chaz krama om Justin.
"Grabbar!" ropade jag och log. Alla fyra tittade på mig när jag kom joggandes fram till dom i bara sovtröjan.
"Du var en snabb jävel du!" skrattade Ryan och kramade om dig.
"Jag kommer sakna dig kompis" log jag och kramade honom tillbaka.
"Chaz och jag kommer tillbaka i maj när ni har uppvisningen. Leta efter killarna med stora plakat i publiken" log han och släppte mig.
"Jag hoppas att det kommer stå att jag är bäst?" skrattade jag och backade bakåt ett steg.
"Självklart" log Ryan och backade ett steg och släppte fram Chaz. Han la armarna runt mig också.
"Ha det så bra Jas" sa han in i mitt hår och pussade mig på hjässan.
"Jas? Har jag fått ett smeknamn nu också?" log jag och kramade honom tillbaka. Han släppte mig och tittade på mig.
"Ärligt talat har faktiskt alla velat kalla dig Jas. Antar att jag var den första som vågade" skrattade han och släppte mig.
"Så nu blev jag helt plötsligt Jas?" frågade jag med ett leende.
"Jag antar det" skrattade han och smekte min arm.
"Jag kommer sakna dej Chaz" log jag och kände hur han fortsatte smeka min arm.
"Vi är som sagt snart tillbaka. Sålänge får du nöja dig med Justin och Jake" log han.
"Så vi är något andrahands val eller?" skrattade Jake.
"Nejdå" svarade jag och kramade om både Justin och Jake samtidigt. "Ni kommer alltid vara mina favorit grabbar."
Plötsligt kände jag hur alla tittade konstigt på mig. Ryan och Chaz gav mig förvånade blickar medans Jake gav mig en förvirrad. Justin stod bara och log bredvid mig.
"Har du inte berättat?" skrattade jag och syftade på att vi blivit vänner.
"Inte riktigt" log han.
"Det kanske är dags att göra det?"skrattade jag och kramade om honom.
"Vad tusan har hänt mellan er?" frågade Chaz och bröt grabbarnas tystnad.
"Vi har.. snackat" sa Justin besvärat med ett leende.
"Så ni är vänner igen?" frågade Ryan förvirrat.
"Yep" svarade jag och log brett.
Det var tyst i en halv sekund innan Jake, Chaz och Ryan började jubla.
"Kriget är över" skrek Jake överdrivet.
"Ni är fan sjuka!" skrattade jag och Justin men avbröts utav två tutningar.
Vi tittade ner mot trappan och såg en gul taxi stå där och vänta på Chaz och Ryan.
"Då ska vi dra nu" sa Ryan och tog upp sin väska från marken. Han och Chaz gick ner och la in väskorna i bagageluckan.
"Ha det grymt!" ropade Chaz när han satte sig i bilen.
"Detsamma!" ropade vi tillbaka och vinkade.
Sedan körde den gula taxin iväg bort mot tomtens utfart.
Jag skulle verkligen sakna grabbarna. Jag kände dom inte så värst väl men jag hade haft några grymt roliga dagar med dom.
När vi såg bilen försvinna på motorvägen suckade jag och satte mig ner. Justin satte sig ner bredvid mig.
"Så ni är vänner?" frågade Jake och log brett.
"Helt klart" svarade jag och tittade på Justin med ett leende.
"Vad sägs som att fira våran fina vänskap med ett dopp?" frågade Justin och hans hasselbruna ögon glänste till av hans perfekta leende.
"Låter perfekt" svarade jag. Justin reste sig och hjälpte mig upp. När vi gick tillbaka in hoppade jag upp på Jakes rygg.
"Vad gör du?" skrattade han frågande och höll fast mig i benen.
"Jag vaknade precis. Tror du jag orkar gå eller?" frågade jag och skrattade glatt.

Jag svalde och släppte telefonen i Chaz knä. Han älskade mig, det visste jag. Men jag visste inte att han ville bli Justin Knight - det betydde giftemål! Han ville gifta sig med mig och ta mitt efternamn! Eller?
Jag reste mig stelt upp och gick mot dörren.
"Vart ska du?!" ropade Chaz. Jag behövde inte svara. Han visste att jag skulle till Justin.

Jag sprang till hissen, fortfarande iklädd min pjamas tröja och hotpants. När hissen kom tryckte jag snabbt på knapparna och kom ner till bottenplanet. Där sprang jag snabbt till höger mot aulan. När jag kom stannade jag utanför dörren. På andra sidan fanns Justin. Plötsligt hörde jag en aukustiskt gitarr spela. Sedan hörde jag Justins änglaröst.

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most

Justin satt inne i aulan och sjöng What are words och jag kunde inte bli annat än tårögd. Låten sa mig så mycket.
Justin ville inget annat än att vara nära mig. Han älskade mig, vilket jag visste, och ärligt talat älskade jag honom tillbaka. Jag visste bara inte på vilket sätt.
Jag tog ett djupt andetag innan jag tryckte ner dörrhandtaget och puttade upp den svarta, tunga dörren som ledde in till aulan. När jag kom in såg jag Justin sitta i mitten av aulan med sin gitarr i knät. Han vände sig om när han hörde dörren stängas.
När han först såg mig fylldes hans ögon med lycka. Dom lös upp, precis som dom gjort när vi lekte snurra flaskan. Men efter en knapp sekund slockande dom igen. Något fyllde hans hjärna som gjorde honom ledsen. Antagligen jag.
"Hej" mumlade jag lågt och gick långsamt fram mellan raderna av stolar. Han svarade inte utan svalde bara och vände bort huvudet. Han stirrade tomt upp på scenen.
"Kan vi snacka?" frågade jag tyst. Justin tittade på mig med tomma ögon.
"Jag trodde inte att du ville prata med mig" sa han hest. När jag kom närmre så jag att han gråtit.
"Saker har ändrats" sa jag och satte mig i en stol bredvid honom. Justin satt tyst bredvid mig. Han tittade upp på scenen och vågade inte se på mig.
"Vad ville du?" frågade han stelt efter en stunds tystnad.
"Be om ursäkt" sa jag och svalde. Justin blinkade till och förblev tyst. "Jag var ett svin" la jag till och bet mig i läppen. "Förlåt för allt"
Justin log svagt. "Jag ber också om ursäkt" sa han och blinkade. "För Selena, kyssen, att jag slog Jake och allt jag sa inatt"
Jag andades djupt och försökte hålla mig lugn. Det var så svårt att prata med han men jag visste inte varför. "Det är lugnt. Jag har överreagerat otroligt mycket"
Justin satt tyst och fortsatte titta på scenen, och jag gjorde detsamma. Jag granskade den stora svarta scenen. Vi sidorna hängde ridån i guldiga rep för att inte fall ner. På scenen fanns det en basförstärkare och ett trumset. Annars var det tomt. Scenen var släkt med i taket över oss läs en svag lampa.
"Så vad händer nu då?" frågade Justin och bröt tystnaden. "Mellan oss alltså"
Jag tänkte några sekunder. Hur skulle det bli? Skulle man glömma allt och låtsas som ingenting eller skulle man ta det stegvis?
"Vi får se hur det blir. Vi kan inte glömma allt direkt" sa jag med en suck. "Men man kan alltid börja någonstans?"
Justin vred på huvudet och tittade på mig med sina hasselbruna ögon.
"Börja hurdå?" frågade han förvirrat.
"Vad sägs som en shoppingtur?" föreslog jag och försökte lätta på det tunga stämningen. Justin gav mig ett svagt leende.
"Låter helt okej" svarade han. I djupet av hans röst hörde men en svag ton av lycka. Det gjorde mig så otroligt glad att jag ville hoppa runt och skrika. Men jag höll mig i sätet och svarade:
"Jag funderar på att köpa ett par supras, en kompis till mig har sagt att dom är riktigt bra." sa jag och flinade. Justin skrattade tyst. "Jag skulle behöva lite shoppingassistans. Vet du någon som kan hjälpa mig?"
Justin log ett litet flin. "Jag tror jag vet någon"

Utomhus började solen gå ner. Justin och jag hade haft en mysig dag och det hade inte alls vart stelt mellan oss. Det var som det brukade. Vi skrattade, skämtade och fjantade oss. Jag hade köpt ett par supras efter att Justin tvingat mig och dom var faktiskt otroligt sköna på. I min shoppingpåse hade det även landat ett lina och ett par skor. Justin hade köpt två par nya Jeans och en lila hood.
"Tack för en härlig dag" log jag när vi gick tillbaka.
"Tack för att du förlät mig" svarade Justin och log svagt tillbaka.
Jag stannade mitt på strandpromenaden vilket Justin inte var beredd på. Han gick två steg utan att märka att jag stannat. När han vände sig om och tittade oförstående på mig så kunde jag inget annat än att lägga mina armar runt han. Min kropp pressades mot hans och jag kände mig så underbart, fantastiskt lycklig.

Jag satt i aulan på skolan och spelade lite. Det var det som lugnade ner mig när jag var ledsen. Jag hade suttit där i några timmar utan att tänka på något annat än Jasmyn. Orden från vårt gräl på stranden fick mig att gråta. Det var inte menat att hon skulle bråka. Hon skulle inte följa efter mig när jag sprang ut ur rummet. Hon skulle inte få se mig gråta.
Om hon bara visste hur mycket jag älskade henne. Hur otroligt gärna jag skulle göra vad som helst för att göra henne lycklig.
Men vissa saker var visst omöjliga. Vissa saker kunde man inte göra.
Jag drog ännu ett drag på strängarna och den klara tonen ekade i den tomma aulan.
Jag älskar dig Jasmyn. Snälla förlåt mig.

JASMYNS PERSPEKTIV:
På morgonen vaknade jag av att någon petade mig på axeln. Jag gnydde trött och vred på mig.
"Jasmyn" sa Chaz lågt och skakade mig försiktigt.
"Vad?" gnydde jag och öppnade mina sömniga ögon.
"Jag måste snacka med dig" mumlade Chaz och satte sig på min säng. "Det är viktigt" Med trötta rörelser satte jag mig upp. I ögonvrån såg jag att Jakes säng var tom och inga ljud kom från badrummet. Han var inte där.
"Vad har hänt?" frågade jag och virade täcket runt mig.
"Jag vill bara snacka lite med dig" sa han och blinkade en aning sorgset. "Om Justin"
Jag svalde innan jag nickade. "Prata på" sa jag och kliade mig på kinden.
"Han är verkligen nere" suckade Chaz. "Du kanske inte har spenderat tillräckligt mycket tid med han det senaste men han är verkligen nere. Jag pratade med han i telefon några gånger när ni var tillsammans och han lät verkligen lycklig. Efter att ni gjorde slut så låter han tom" sa Chaz och tog ett andetag. "Även om han gjort lite fel saker så betyder det inte att du inte ska förlåta honom. Han älskar verkligen dig Jasmyn, på alla sätt som finns." Han började gräva i sin jeans ficka och tog upp sin mobil. Han klickade runt och öppnade en sms-konversation.
"Läs det" beodrade han. "Justin och jag skrev det igårkväll."
Jag svalde hårt innan jag läste smsen. Jag log lite åt vad han döpt sig och Justin till i kontaktboken.

Justin the lame nerd:
Jag stannar i aulan ett tag till, vill få ut mig det mesta. Hoppas att du och Ryan överlever utan mig..
Känner mig grymt ledsen efter allt med Jasmyn som hänt det senaste, orkar inte riktigt träffa någon nu.

Chaz-man - ROCKS:
Vi förstår dig. Ta den tid du behöver kompis! Vi finns här om du vill snacka.
Får man fråga vad som hände på stranden?

Justin the lame nerd:
Vi skrek bara på varann och jag har aldrig mått sämre i hela mitt liv. Jag älskar henne och ville bara dö när jag såg hur ledsen hon var. Livet kommer aldrig bli detsamma igen..

Chaz-man - ROCKS:
Säg inte så! Jag kan snacka med henne om du vill!

Justin the lame nerd:
Det kommer bara bli värre. Man får väl lämna henne ifred med ake. Dom verkade ju ha det mysigt tillsammans.

Chaz-man ROCKS:
Förstår att det inte var så roligt att se dom tillsammans men du får vara stark. Visa henne vem som är boss. Du är Justin Bieber för sjutton gubbar!

Justin the lame nerd:
Just nu vill jag hellre vara Justin Knight.

Chaz-man - ROCKS:
Kom igen nu! Ryck upp dig inna jag kommer ner till aulan och rycker upp dig hit! ;)

Justin the lame nerd:
Godnatt Chaz, du ska sova. Jag sover jag här.

Chaz-man - ROCKS:
Åh, pusspuss på dej min prins! Sov gott min sköna! (Hoppas du förstår att det var ett skämt!)

Justin the lame nerd:
Kopierar smset och tar bort inomparantes-texten. Sedan läggs det upp på twitter!

Chaz-man - ROCKS:
Hämnden kommer! Men vi hörs!

Jag svalde och släppte telefonen i Chaz knä. Han älskade mig, det visste jag. Men jag visste inte att han ville bli Justin Knight - det betydde giftemål! Han ville gifta sig med mig och ta mitt efternamn! Eller?
Jag reste mig stelt upp och gick mot dörren.
"Vart ska du?!" ropade Chaz. Jag behövde inte svara. Han visste att jag skulle till Justin.

Det var inte försen jag såg Justins ansikte som jag förstod vad som hade hänt.
Dom hade sett oss. Kyssarna, smekningarna. Dom hade sett allt. Justin hade sett allt.
Hans ansikte var förstört. Det var blankt och hans ögon var tomma. På kinden rann en tår ner. Han vände sig om och trängde sig förbi Chaz och Ryan och sprang ut i korridoren.
"Justin!" ropade jag och reste mig upp och sprang efter.

Jag såg Justin springa in i hissen och trycka på ettan. Hissdörrarna stängdes precis framför ögonen på mig. Jag öppnade dörren till trapphuset och sprang ner till entreplanet. Där såg jag Justin springa ut genom dörrarna och ut i Los Angels mörka natt. Jag sprang efter honom och ropade hans namn.
"Justin! Justin stanna!" ropade och såg hur han sprang ner mot stranden. Han fortsatte springa och jag kunde se framför mig hur tårarna rann ner för hans kinder. Jag kände mig som en idiot. Världens största idiot.
Justins gestalt försvann framför mig och jag sprang runt på stranden och letade efter honom. Tillslut såg jag han stå gömd bakom ett träd men ansiktet i händerna. Jag sprang fram till honom och andades högt.
"Justin förlåt!" sa jag och försökte krama honom. Han slog hårt bort mina händer.
"Hur fan kan du göra så?! Du vet att jag älskar dig!" skrek han in i mitt ansikte.
"Du förstår ju inte!" svarade jag. "Vi hade bara kul!"
"Kul?! Det såg mer serriöst ut där ni låg halvnakna och var en minut ifrån att komma båda två!" skrek han till mig.
"Du kanske älskar mej och allt men det ska fan inte betyda att jag inte får ha kul med mina vänner!" fräste jag tillbaka.
"Jag har aldrig sagt att du inte får ha kul! Men skaffa dig en hjärna och se när du sårar människor!" ropade han.
"Så du tror inte att du sårar mig när du är otrogen? När du kysser mig mot min vilja? När du försöker slå ihjäl min bästa vän?" skrek jag tillbaka och känner hur tårarna forsade ner för mina kinder.
"Tror du jag har nått val?! Jag har känt mig tvungen att göra något för att få dig tillbaka!" sa han och slog sin näve i trädet.
"Du hade mig hela tiden Justin! Men inte nu längre. Fan heller! Du har sabbat allt" skrek jag och slog ut med händerna. Jag såg framför mig hur Justin blev svag.
"Jasmyn..." viskade han. "Du förstår inte! Säg inte så! Jag älskar dig så mycket!"
"Det spelar ingen roll! Du har sårat mig mer än ingen annan har gjort och du har inte ens mage att säga förlåt. Fan ta dig Justin!" fräste jag innan jag vände ryggen om och sprang tillbaka till skolan.
Jag hörde han ropa mitt namn men jag vände mig inte om.
Jag hade ingen aning om vad som just hänt, vad som hade hänt mellan mig och Justin. Allt jag visste var att inget skulle bli som vanligt mellan oss. Någonsin. Det jag hade velat säga till honom hade jag nog sagt och han hade nog fått ut sitt också. Jag var säker på att vi skulle någon gång prata igen, ha ett riktigt snack. Där skulle vi säkert kunna lösa ett och annat.
Men just nu var det snacket riktigt långt borta. Ute i horisonten som man aldrig kunde nå.
Visst saknade jag Justin. Det hade jag gjort hela tiden. Men just som man trodde att allting skulle bli bra så hände det något nytt. Jag ångrade inte att jag strulat med Jake, inte för en sekund. Stunden vi haft tillsammans hade vart så underbar. Helt jävla fantastisk.
Jag kom fram och gick in till skolan och kände att tårarna slutat rinna. I entrén var det lika svalt som vanligt. Trots att jag varit på skolan i över ett halvår så hade jag inte sett hela skolan. Jag hade bara varit inne i mitt rum under lovet. I byggnaden fanns mitt rum och matsalen. Det var de enda ställerna jag varit på sen i julas. Under skoltiden hade jag varit i en utav de andra byggnaderna. Där hade jag haft mina lektioner och spenderat en del tid i ett hobbyrum som fanns där. I den tredje byggnaden bodde lärarna med undantag för Justin.
Jag ställde mig inne i hissen och tryckte mig upp till min våning. I korridoren såg jag ett sken ut från mitt rum och förstod att dörren var öppen. När jag kom närmare hörde jag röster inifrån rummet. Jag stannade precis bakom vägen bredvid dörren och lyssnade.
"Varför gjorde ni det?" frågade Ryan.
"Jag vet inte. Det bara blev så. Hon gav mig en chans och jag tog den" svarade Jake. Dom pratade om oss.
"Hade ni tänkt gå hela vägen?" frågade Chaz intresserat. Jake skrattade nervöst.
"Jag tror inte det. Vi hade väl kännt efter om det var rätt. Jag menar, det är ett stort steg" svarade Jake. Jag hörde en ny sida av Jake. Han brukade vara så barnslig och busig med allting men nu lät han faktiskt lite vuxen.
"Kommer det bli som vanligt mellan er nu då?" frågade Chaz.
"Jadå" svarade Jake säkert. "Det har det iallafall varit efter alla andra gånger"
"Vadå andra gånger?" flämtade Ryan. "Har ni gjort det andra gånger?"
"Nja. Idag gick vi väl lite längre eller vad man säger. Annars har vi väl bara kyssts lite." svarade Jake.
"Fan. Hoppas Justin inte får reda på det. Han hade blivit krossad" sa Chaz. Försent Chaz, han är redan krossad, tänkte jag innan jag gick in i rummet.
"Jasmyn! Hej" sa Ryan och log stelt.
"Hej grabbar" log jag och låtsades att jag inte hört samtalet mellan dom.
"Hur är det med Justin?" frågade Jake nervöst.
"Han är sur men han överlever nog" sa ja och ställde mig framför min garderob. Jag letade rätt på mina rosa tygshort.
"Var är han?" frågade Chaz tyst.
"På stranden" sa jag och vände mig om med shortsen i handen. "Kan ni två ursäkta oss en stund?" frågade jag Chaz och Ryan medans jag nickade mot Jake.
"Eh.. Visst" sa Chaz och reste sig upp. "Vi går ner till stranden och letar upp Justin" la han till innan dom lämnade rummet och stängde dörren.
Jake tittade nervöst på mig. "Är det något?" frågade han stelt.
"Jag vill bara se så att du är okej" sa jag frågande och drog av mig mina shorts och drog på mig mina nya.
"Det funkar. Men jag känner mig grymt taskig mot Justin" sa han och suckade. "Vad sa han på stranden?"
"Att han var sur. Speciellt på mig eftersom att jag vet om att han fortfarande är kär i mig" sa jag och satte mig ner på Jakes säng.
"Därför känner jag mig så elak. Jag har vetat om hela tiden att han är kär i dig men endå har jag inte brytt mig" sa Jake ledsamt och tittade ner på sina händer. Jag tog hans ena hand och han tittade på mig.
"Det är lika mycket bådas fel. Och se det positivt, vi kommer ta oss igenom dethär tillsammans" sa jag och smekte hans hand med min tumme. Jake log snett.
"Hur kommer det bli efter dethär?" frågade Jake.
"Jag vet inte" svarade jag och svalde. "Justin kommer säkerligen inte prata med någon utav oss. Eller så kommer han att låtsas som ingenting."
"Imorgon kommer jag att prata med honom och försöka lösa allt. Jag tänker inte förlora honom" sa Jake vuxet.
"Du är bäst Jake" sa jag och gav honom en kram. Han besvarade den och suckade.
"Hur blir det mellan oss då?" frågade han när jag släppte honom.
"Som vanligt, hoppas jag" svarade jag försiktigt. Han mötte mig med ett leende.
"Bra" log han och pussade mig på kinden. Sedan reste han sig upp och gick ini badrummet för att borsta tänderna.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Det smackande ljudet fanns kvar i min kropp.
Ljudet av hur Jake gav Jasmyns läppar en sista kyss innan de båda stirrade chockat på oss. Det spelades om och om igen i min hjärna.
Det skulle bli en kul grej. Grabbarna och jag hade tänkt ha lite kul och spruta vatten på dom. Men allt floppade totalt.
Jag var grymt sårad över att båda gjorde så mot mig. De visste båda om hur jag kände. Hur mycket jag älskade Jasmyn. Hennes sätt att le, hur hon rörde sig, hur hennes ögon såg ut tillsammans med hennes mörka ögonfransar, hur hon kunde få mig att le av ett enda ord.
Jag älskade allt med henne.
Jag visste att jag inte skulle vara arg. Vi var inte tillsammans. Hon var fri att göra vad hon ville.
Det var väl antagligen såhär hon kände när hon såg mig och Selena. Jag vet inte varför jag gjorde det. Vi skulle bara ha kul. Hon bjöd mig på en fin resturang och berättade om sin nya filmroll. Vi firade henne med några drinkar som snabbt byttes ut mot starkare alkohol. Tillslut tappade jag greppet. Jag visste inte vad jag gjorde och helt plötsligt var mina läppar sammanflätade med hennes.
Jag suckade och drog yttligare ett drag på gitarren.
Jag satt i aulan på skolan och spelade lite. Det var det som lugnade ner mig när jag var ledsen. Jag hade suttit där i några timmar utan att tänka på något annat än Jasmyn. Orden från vårt gräl på stranden fick mig att gråta. Det var inte menat att hon skulle bråka. Hon skulle inte följa efter mig när jag sprang ut ur rummet. Hon skulle inte få se mig gråta.
Om hon bara visste hur mycket jag älskade henne. Hur otroligt gärna jag skulle göra vad som helst för att göra henne lycklig.
Men vissa saker var visst omöjliga. Vissa saker kunde man inte göra.
Jag drog ännu ett drag på strängarna och den klara tonen ekade i den tomma aulan.
Jag älskar dig Jasmyn. Snälla förlåt mig.