När kyssen var avslutad ändrades bilden. Ängen försvann och jag trycktes ner i det djupa vattnet. Där skvalpade jag runt.
"Nej!" tänkte jag högt. "Justin!" skrek jag i mitt huvud. Jag var tvungen att ta mig tillbaka.
Med ett hårt ryck drog jag mig upp mot vattenytan. När mitt huvud nådde ytan skrek jag av smärta.
Röster var runt omkring mig, men den enda jag hörde var min röst. Och Justins.

"Jasmyn! Jasmyn!"
Justins röst var full av panik. Men den var vacker. Jag hade inte hört hur vacker den var tidigare.
Doktorer kopplade slangar i mig, maskiner tjöt högljytt och jag krampade på sjukhus sängen. Jag var fullt medveten om var jag var, vad som hänt och vad som hände. Det var som om jag fått ett nytt sätt att tänka på.
Morfinet verkade redan i min kropp. Mitt huvud var tungt men smärtan var borta. Den enda smärtan som var stark nog att påverka mig var en smärta i min hals. Jag flåsade högt och försökte ligga still. Sjuksköterskor höll i min kropp medans mina kramper tonade ut. Jag hade fortfarande inte vågat öppna ögonen. Det var som om jag var rädd för vad jag skulle möta.
"Jasmyn?" frågade en mörk röst. "Kan du öppna ögonen Jasmyn?" Vem det var som talade visste jag inte, men rösten lugnade mig. Den var ingen befallning men jag gjorde som den bad mig att göra. Försiktigt öppnade jag ögonen och mötte ett nytt ansikte. En kraftig skäggstubb täckte stor del av ansiktet.
"Hur mår du?" frågade han. Jag vågade inte svara så jag blinkade bara. Vem var han? En doktor?
"Det kommer bli bra Jasmyn" sa en välbekant röst. Jag vände mitt huvud till vänster och mötte Justins djupa ögon. Inom mig kom en varm våg. Hade drömmen påverkat mitt verkliga liv? Hade jag fått känslor för Justin? Just då ville jag inte veta.
Jag gav Justin ett svagt leende innan jag vände huvudet tillbaka och tittade på den skäggiga mannen.
"Gör det ont någonstans?" frågade skägg-mannen.
"Huvudet" viskade jag. Jag vågade inte höja min röst. Min hals skrek av smärta. Varför visste jag inte. "och halsen" la jag till.
"Morfinet kommer snart börja verka. Det kommer bli bra Jasmyn" sa han lugnande.

"Var är Jake?" viskade jag till Justin. Det var bara han och jag i rummet. Skägg-mannen, som hette doktor Reed, hade talat om vad som hänt. Jag hade hjärnskakning och mitt hjärta var svagt.
"Han behövde sova så läkarna skickade hem honom" sa han lugnt och fortsatte leka med min hand. Han höll den mellan sina.
"Tack för att du stannat" viskade jag. Justin log till mig.
"Allt för dig" svarade han och gav mig en lätt puss på pannan. Trots att pussen bara var en "krya-på-dig"-puss reagerade min kropp starkt. En härlig känsla for igenom min kropp. Jag var glad att mina hjärtslag ökade. Justin hade hört det tackvare monitorn.
"Behöver inte du vara på skolan?" viskade jag frågande.
"Det är helg, jag är ledig." svarade han lugnande.
Jag gav honom ett trött leende.

Justin, Justin, Justin. Jag gillade honom verkligen. Det var samma känsla som jag känt under kyssen i drömmen. Men jag kunde inte göra något åt det. Justin var min lärare och vän. Men något behövde jag göra. Jag behövde få känna Justins läppar, förr eller senare.