"Godnatt" sa han och böjde sig fram för att ge mig en kram.
"Vänta" sa jag och log mystiskt. Han tittade oförstående på mig. "Jag vill ha en godnattpuss" sa jag blygt.
"Inget mig imot" sa han och böjde sig över mig.
Läpparna jag längtat efter så mycket pressades försiktigt mot mina. Dom masserade mina försiktigt och hans andedräkt fyllde min kropp när han försiktigt särade på våra läppar. Plötsligt hördes en dörr öppnas. Kyssen avbröts tvärt.
Längre ner i korridoren stod Jake. Hans ansikte var förkrossat. Jag släppte snabbt Justin och stapplade fram mot Jake.
"Jake..." viskade jag. Han vände sig om och gick in i rummet. Han smällde igen dörren.
Vad fan hade jag gjort? Fan. Fan! FAN! FAN!

"Jake!" Jag ropade fortfarande hans namn medans jag bankade på dörren. I timmar hade jag bankat, ropat och bett att han skulle prata med mig. Det enda jag fått var en fräsning genom nyckelhålet: Dra här ifrån, jag vill aldrig mer se dig!
Justin hade gått till sitt rum. Han trodde inte att det var en så stor grej, att Jake skulle förstå. Men vad var det han skulle förstå? Att jag ville kyssa Justin? Det var sanningen, men det var inget man kunde säga.
Det var en godnattpuss... Jake hade fått många sånna, tillochmed riktiga kyssar!
Mitt huvud exploderade av huvudvärk men jag fortsatte ropa.
"Jake! Förlåt! Snälla låt mig komma in och få mina huvudvärkstabletter!" ropade jag. Jag satt på knä med huvudet lutat mot dörren. Mina nävar gjorde ont efter att jag bankat på dörren i tre timmar.
Jag fortsatte banka, skrika, böna, be och hoppas. Men inget hände. Tillslut la jag mig ner på golvet. Efter en tidslös halvtimma föll jag i en djup, orolig dröm.
När jag vaknade mötte en vit förpackning mig. Jake hade lagt ut mina huvudvärkstabletter. Jag tog genast sex stycken små vita piller. Det var mer än fyra gånger så mycket jag skulle ta. Just då brydde jag mig inte, jag ville bara få smärtan att försvinna. Huvudvärken också. Men smärtan mitt krossade hjärta gav ifrån sig var hemsk. Varför var mitt hjärta krossat? Det var jag som hade kysst Justin. Om jag kände såhär hur kände då Jake?
Jag kände mig hemsk. Usel. En förrädare.
Jag vågade inte se om dörren var öppen in till vårt rum. Om han var där inne kanske han blev mer sur. Istället reste jag mig upp. Ur min ficka tog jag upp mina solglasögon. Sedan satte jag upp håret i en lös tofs, kände i fickorna så jag hade plånbok och mobil med mig, stoppade ner mina tabletter i fickan och sedan gick jag mot stan. Jag köpte en söt klänning att ha på mig, bara under dagen. Snabbt besökte jag en toalett och fixade mitt hemska utseende. Jag tvättade bort det utsmetande sminket, tvättade mig under armarna och bytte om till min nya klänning. Påvägen tillbaka till skolan köpte jag en cola som jag smuttade på. Halvvägs tillbaka till skolan satte jag mig ner på en bänk bredvid stranden. Jag tog upp min mobil och såg att klockan var tre. Suckar slank ur mig var och varannan sekund och en och annan tår rann ner för min kind. Jag stirrade ut mot hvet i flera timmar tills klockan blivit halv sju. Skulle jag resa mig upp och gå tillbaka till skolan eller skulle jag stanna där jag var? En stund funderade jag på att ringa min pappa och be han hämta mig, köra hem mig till minnesota.
"Ursäkta?" Jag vände mig om och såg en tafatt pojke titta på mig.
"Ja?" frågade jag. Han räckte fram ett papper till mig. Jag log och han gick vidare. Snabbt tittade jag på pappret.
"KONSERT PÅ PGA-ARENA. BOYS LIKE GIRLS, MITCHELL MUSSO & CHARICE UPPTRÄDER + EN HEMLIG ARTIST. KLOCKAN ÅTTA" Längre ner på pappret fanns det en vägbeskrivning. Jag slängde snabbt en blick på min armbandsur och skyndade mig sedan till konserten.