"Skriv ner det" sa jag ivrigt. Låttexten var faktiskt bra. I slutet av lektionen hade vi fått till två bra verser men vi satt fortarande och grubblade på refrängen.
"Du har ingen lektion nu va?" frågade Jake gulligt.
"Nej" svarade jag lätt. "Hurså?" flinade jag.
"Jag lovade ju att visa hur jag ville ha min kyss!" sa han och drog med mig till hissen.

Jag följde med Jake till hissen men jag var orolig. Skulle han verkligen visa mig eller skämtade han bara? Jag hade väl inte ens känslor för honom, eller hade jag? Jake var killen som var en grym vän. Han var snäll, ram, omtänksam och framförallt - sann. Han hade aldrig ljugit eller ens försökt. Jake kunde alltid få mig att le, även åt de tråkigaste sakerna. Han såg livet så positivt.
Jake hade förändrat mig på bara några dagar. Men de få dagarna hade varit de bästa i mitt liv. Jake hade fått mig mycket gladare än jag vart tidigare. Jag hade mått så dåligt över allt som hänt med Tim men Jake kunde lätt få mig att glömma bort det.
Jake tryckte på vår rumsvåning när vi kom in i hissen.
"Så hur vill du ha det?" frågade jag flörtigt. Jag var fortfarande osäker på om jag ville ha kyssen eller inte.
"Hmm.. Den ska vara speciell" sa han och flinade. "Det ska inte bara vara en liten puss. Hela paketet liksom!" sa han och fick mig att skratta. Menade han verkligen allvar?
"Och vad ingår i "hela paketet"? skrattade jag. Jake log retsamt och svarade:
"Det får du se."
Plötsligt började min mobil att ringa. Jag tog upp den och såg texten "dolt nummer" pryda skärmen.
"Hej" svarade jag och väntade på den okända personens röst.
"Var är du? Jag vill prata med dig!"
Justins röst skar in i mitt huvud. Ville han komme med en torr ursäkt om igår? Jag skulle inte ge han den chansen.
"Jag kan inte snacka nu, Jake ska visa mig något." sa jag och blinkade till Jake. Han mimade fram: "Vem är det?" Jag gjorde en tumme ner och han förstod direkt vem det var.
"Vad ska han visa dig?" frågade Justin förvånat.
"Det är... Privat" mumlade jag och log.
"Snälla, ge mig två minuter bara!" bad Justin i telefonen.
"Ledsen Justin, jag ser verkligen fram imot det som Jake ska visa!" sa jag och gjorde en retsam min till Jake. Han sken upp och gjorde en släng kyss till mig.
"Snälla Jamsyn!" bad han igen.
"Hejdå" svarade jag och tryckte på den röda luren.
Jake flinade åt mig och jag gav han ett brett flin tillbaka.
Plötslig blev jag väldigt sugen på den kyssen. Inte för att jag var kär i Jake utan mer för att det skulle vara... Mysigt? Kunde man säga så?

"Så Jake, vad skulle du visa?" frågade jag när jag la mig ner på min säng.
"Detta" svarade han och lutade sig över mig. Hans läppar var två centimeter i från mina när vi båda stängde våra ögon.
"Jasmyn!" ropade Justin utifrån korridoren. Helvete!

Jake satte sig vid ett bord inne i hörnet, längst bort från ingången. Vid bordet bredvid satt ett nyförälskat par och kysstes. Jake sa retsamt;
"Wow, jag skulle också vilja ha en kyss" Jag tänkte direkt att han inte menade det men mina busiga instinkter kunde inte hålla sig tillbaka utan jag böjde mig över bordet och gav honom en lätt puss på munnen.

När jag satte mig ner på min stol igen tittade Jake på mig förvånat. Fasten att pussen var kort hade han hunnit pussa mig tillbaka.
"Var det okej?" frågade jag med ett retsamt flin på läpparna. Hans förvånade uttryck ändrades snabbt till ett leende.
"Nej" svarade han kort och blinkade åt mig.
"Hur kan jag göra den bättre?" frågade jag och tog ett bett av min macka. Han tittade fundersamt på mig.
"Jag kan visa dig där uppe sen?" sa han retsamt.
"Gärna" svarade jag skämtsamt. Jag tog en snabb titt på min armbands ur och fick snabbt panik. Det var fem minuter kvar tills jag skulle vara hos kuratorn.
"Jag måste gå!" sa jag snabbt till Jake innan jag reste mig upp och sprang iväg till kuratorns kontor. Det låg i en annan byggnad så jag fick snabbt skynda mig dit.

"Hur var det hos kuratorn?" frågade Jake när jag satte mig ner bredvid han på min första lektion.
"Bra" svarade jag och log. "Vi pratade en hel del om Tim. Hon sa att jag var välkommen tillbaka när jag vill men vi satte inte upp en tid" fortsatte jag.
"Du kan alltid prata med mig vet du väll?" sa han och log.
"Såklart!" svarade jag och riktade sedan mina ögon mot tavlan där Ryan stod och påbörjade lektionen.
"Ni ska fortsätta jobba i era grupper idag! Ni som inte ha valt låt måste välja låt och börja repa den!" ropade Ryan ut över klassrummet. Vi satte oss direkt och diskuterade hur vi skulle skriva låten. Båda var övernes om att den skulle handla om kärlek och Jake skrev ner vad vi kom fram till.
"Lycklig eller sorglig kärlek?" fågade jag. Jake tänkte i två sekunder och svarade sedan:
"Lycklig! Det är en ny förälskelse!" Jag nickade uppmuntrande till hans idé.
"Vilket perspektiv skriver vi det ur?" frågade jag.
"Båda! Vi sjunger varsinn vers?" frågade hon och log åt mig.
Jag stelnade still och svalde högt. Skulle jag våga uppträda inför alla?
"Kom igen Jasmyn! Snälla, du vågar!" sa han och gav mig ett säkert leende.
"Jag får fundera på det" mumlade jag osäkert.
"Nu börjar vi skriva låten tycker jag!" sa Jake och log brett.
"Har vi någon melodi?" frågade jag och fnissade. Jake började nynna och jag kom snabbt på passande ord:
"When you say my name" sjöng jag och pausade i en halv sekund innan jag fortsatte "I get this feeling I can't explain."
Jake log brett.
"Det är ju fantastiskt Jasmyn! Detta kommer bli bästa låten ever!" sa han och skrattade.
"Vi har en mening Jake. Det är inte en hel låt." sa jag och skrattade med han.
"When I see your face" sjöng han och pausade på samma sätt som jag. "I dream of you and me" Ordet me sjöng han så det rimmade med face.
"Skriv ner det" sa jag ivrigt. Låttexten var faktiskt bra. I slutet av lektionen hade vi fått till två bra verser men vi satt fortarande och grubblade på refrängen.
"Du har ingen lektion nu va?" frågade Jake gulligt.
"Nej" svarade jag lätt. "Hurså?" flinade jag.
"Jag lovade ju att visa hur jag ville ha min kyss!" sa han och drog med mig till hissen.

"Vad vill du Justin?" frågade jag irriterat när jag tryckt på den gröna lurern.
"Var är du? Jag såg att du var borta." svarade han oroligt.
"Skojar du med mej eller?" fräste jag irriterat. "Jag har varit på hotellet i snart två timmar och du märkte först nu att jag var borta? Smooth Justin!" sa jag innan jag la på luren. Jag smet in genom dörren och la mig tätt intill Jake. När filmen var slut la han iPad'en på hans resväska och sedan somnade vi. Jag i Jakes famn.

Under natten drömde jag en underlig dröm. Justin och jag satt på resturangen och alla skrikande fans var runt omkring oss. Men dom skrek inte för Justin, dom skrek för mig. Jag signerade armar, block och cd-skivor men jag förstod ingenting. Justin satt hela tiden och stirrade på mig med ett underligt leende på läpparna. När jag signerat alla skrikande fans prylar satte jag mig och försökte föra en konversation med Justin. Men han svarade aldrig på mina frågor. Han bara satt och log imot mig.
På morgonen vaknade jag med ett ryck. Jake stog och knuffade på mig och drog upp mig ur sängen.
"Släpp mig Jake" skrek jag sömnigt.
"Du ska till kuratorn Jasmyn! Kom igen, upp och hoppa!" sa han och satte mig ner i min säng. Jag försökte kraftlös lägga mig ner i sängen men Jake höll upp mig med ett stadigt tag.
"Om du inte vaknar till kommer jag att kittla dig Jasmyn!" sa han retsamt. Jag öppnade mina ögon och stirrade på honom.
"Du vågar inte" viskade jag mellan sammanbitna läppar. Han hade ett läskigt leende på sina läppar.och han tog ett steg fram mot mig med händerna i luften.
"Okej! Jag är uppe!" sa jag och reste mig upp. Han sänkte händerna och jag gick slött mot min garderob. Jag tog på mig en bikini, ett par vita shorts och en blå tube-top. Med borsten drog jag några drag genom mitt hår men orkade inte engarea mig mer än så. Jag drog några korta drag med mascaran på ögonen och satte mig sen ner på sängen för att vänta på Jake. Han stod vid sin garderob med bar överkropp och försökte välja tröja.
"Vad ska jag ha för tröja tycker du?" frågade han. Jag reste mig upp och rotade igenom hans garderob. Jag tog en ljus gul tröja som matchade till hans blåa shorts.
"Vänta lite!" sa jag innan han hann dra tröjan över huvudet. Han höll tröjan i sin högra hand och tittade oförstående på mig. Jag tog ett steg fram imot honom och gav en en kram. "Godmorgon" mumlade jag mot hans axel.
Han la sina armar om mig och skrattade fram ett godmorgon tillbaka. Jag släppte honom och såg på hur han drog tröjan över huvudet. När han stack fram huvudet genom tröjan kunde jag inte låta bli att fnissa.
"Frukost?" frågade han och räckte fram sin hand till mig inbjudande. Jag tog den och nickade.

Kön till frukosten var aldrig lång vilket var väldigt skönt. Det fanns altid så mycket frukost att välja mellan, det fans fem olika bord man kunde ta frukost ifrån! På ett av dom fanns det frukter av olika slag. Det fanns uppskurna äpplen, apelcinklyftor, päron och ett tiotal andra frukter. På ett annat bord fanns det drickor. Juice av olika slag, vatten, mjölk, kaffe och thé. Jag och Jake tog alltid med oss en kopp honungsthé och smuttade på under fukosten. På ett lite större bord fanns det mackor av olika slag. Det var frallor, skorpor, limpor, rostat bröd och glutenfria bröd. På bordet bredvid fanns det pålägg så som skinka, ost, marmelad, sylt, smör, salami och lever pastej. Det sista bordet var mycket mindre än alla andra. Där stod det en stor gryta med havregrynsgröt i. Runt om stod det flera olika syltar.
Detta var frukosten vi fick njuta av varja morgon. Det var en fantastisk start på dagen.
Jake satte sig vid ett bord inne i hörnet, längst bort från ingången. Vid bordet bredvid satt ett nyförälskat par och kysstes. Jake sa retsamt;
"Wow, jag skulle också vilja ha en kyss" Jag tänkte direkt att han inte menade det men mina busiga instinkter kunde inte hålla sig tillbaka utan jag böjde mig över bordet och gav honom en lätt puss på munnen.

Efter en halvtimma av skrikande tjejer och ignaration av Justin orkade jag inte mer. Jag reste mig upp och blev förvånat nog inte mött av Justins blick. Ett högt stön slank ur mig medans jag trängde mig imellan alla skrikande tjejer, vilka nu var många mer - Var hade dom kommit ifrån? Det hade ju kännts som att det nte var många i resturangen.
LA's kvällsluft mötte mig när jag lämnade resturangen. Jag gick snabbt mot skolan.
"Hoppas du inte har massa fans hos dig Jake" suckade jag när jag tjugo minuter senare öppnade dörren in till skolan.

"Du var hemma tidigt?" sa Jake frågande när jag slog igen dörren med en smäll. jag gav han en sur lick och slängde mig på sängen.
"Har det hänt något?" frågade Jake oroligt. Jag stönade in i min kudde.
"Justin Bieber har hänt!" sa jag högt så han kunde höra.
"Kände någon igen han?" frågade han. Jag lyft på huvudet och la det på sidan mot Jake.
"Någon? Det var minst femtio skrikande ungar där!" sa jag irriterat. Jake tittade ledsamt mot mig.
"Är Justin kvar eller?" frågade han kort.
"Ja, han märkte inte ens att jag gick." suckade jag.
"Äsch, ryck upp dig! Vi kan väl göra någonting?" sa han flörtigt. Jag svarade inte utan reste mig upp och tog en kortlek ur min resväska. Med en kort kram tackade jag honom innan jag satte mig ner framför honom och delade ut korten.

"Finns i sjön!" flinade jag till Jake och han tog upp ett kort ur högen. Jag hade tre par med hans hade fyra.
"Alla dina femmor?" frågade jag Jake. Han suckade och gav mig två styck. "Wohoo, par!" sa jag glatt och la ner femmorna på sängen.
Jake log bara åt mig. Han hade ett väldigt fint leende. Det var speciellt på något sett. Bländande.
"Alla dina damer" sa jag och fick direkt ta upp ett kort. En sjua, vad det inte det som Jake frågade mig efter hela tiden?
"Alla dina sjuor!" sa Jake och jag gav han segt min sjua. "Par!" Jublade Jake och la ner korten på sängen.
Vi spelade klart kortspelet och la oss en och kollade på film i Jakes iPad. Jag hade aldrig använt en iPad förut men det var riktigt kul. Med mitt pekfinger drog jag fram och tillbaka på skärmen och valden sedan en film; Never Back Down, min favorit film!
"Jag har faktiskt aldrig sett den" mumlade Jake och lutade iPad'en mot sina ben så den stod upp.
"Det är världens bästa film ju! Jag älskar den!" sa jag glatt.
"Vad handlar den om?" frågade han medans han tryckte igång filmen.
"MMA" flinade jag. Jake log brett och var sedan helt fast i filmen.JAg lutade mitt huvud mot Jakes arm som han hade lag om mig. På filmen var personerna mitt uppe i en fight och huvudpersonens kärleksintresse stod livrädd och tittade på.
"Vem är snyggast, jag eller tjejen?" frågade jag och pekade på den livrädda tjejen. Jake slet blicken från filmen för en sekund och svarade:
"Du såklart! Det finns ingen snyggare än du!" Mina kinder blev blossande röda och jag gav honom en puss på kinden innan jag fortsatte titta på filmen.
Plötsligt började min mobil, som låg på min mage, vibrera. Jag tittade på displayen och såg Justins namn. Med försiktiga rörelser lirkade jag mig ut Jakes famn och gick ut i korridoren.
"Vad vill du Justin?" frågade jag irriterat när jag tryckt på den gröna lurern.
"Var är du? Jag såg att du var borta." svarade han oroligt.
"Skojar du med mej eller?" fräste jag irriterat. "Jag har varit på hotellet i snart två timmar och du märkte först nu att jag var borta? Smooth Justin!" sa jag innan jag la på luren. Jag smet in genom dörren och la mig tätt intill Jake. När filmen var slut la han iPad'en på Jakes resväska och sedan somnade vi. Jag i Jakes famn.

"Du stammar lite grann, du gör en hairflip och kliar dig i håret. Av vad jag har lärt mig så betyder det att man känner sig obekväm?" sa hon frågande.
Vad skulle jag göra? Skulle jag säga sanningen och hänga Jake ute eller skulle jag komma på en bortförklarning. Plötsligt såg jag något som räddade mig ur situationen.
"Titta, där är resturangen!" Jag stönade högt och ljudligt inombords. Vad var det för löjlig ursäkt? Nu skulle hon bara börja undra ännu mer! "ÅÅÅH, Justin! Du är en sån klant!" skrek jag inombords.

Justin log när vi satte oss ner i den mysiga resturangen. Den var inredd med både bås och bord. Tapeterna var mörkt röda och golvet matchade med en mörkare nyans. Det var inte särskilt mycket folk där, vilket var tur eftersom jag var med Justin. Jag var otroligt glad att jag inte råkat ut för några galna fans.
"Wow, den här resturangen är fantastisk! Vad var det den hette nu igen?" frågade jag med ett brett leende.
"L'océan d'amour" svarade Justin med ett perfekt franskt uttal.
"Pratar du franska?" frågade jag chockat. Han gav mig ett snett leende.
"Man pratar franska i canada, så ja" Jag skämdes över att jag inte visste det men jag kontrade han snabbt.
"Jag pratar svenska" Det kom inte ut på de flörtiga sättet som jag tänkt utan det lät mer som om jag vunnit ett gräl.
"Wow, säg något!" Jag funderade på vad jag skulle säga.
"Justin Bieber har väldigt fina ögon" sa jag och försökte uttala orden så bra som möjligt.
"Och det betyder?" frågade han flörtigt. Jag log och tittade skämmande ner i bordet.
"Justin Bieber har väldigt fina ögon" Jag hörde hur hans leende blev bredare.
"Jasmyn Knight a des yeux trés agréable" Jag tittade oförstående upp på honom. "Jasmyn Knight har väldigt fina ögon." svarade han och mina röda kinder hettade mer än någonsin.
"Hur visste du mitt efternamn förresten?" frågade jag förvånat. Han gav mig en flörtig blinkning men svarade inte. Istället gav han mig en meny så jag kunde välja vad jag ville äta. Justin tittade inte ens i sin meny.
"Ska du inte ha något?" frågade jag förvånat.
"Jag vet redan vad jag ska ha." svarade han. "Jaha" tänkte jag och valde att inte gå in på detaljer, jag skulle ju få reda på det snart.
Menyn hade ett stort urval. Det fans pasta, fisk, kött och sallader. Jag hade alltid älskat pasta så jag tog den som verkade godast. När servitrisen kom kunde jag ju självklart inte uttala den;
"Jag vill ha en.. eeh.. Pates le thon?" sa jag orsäkert. Servitrisen log åt mig och rättade till det jag sa fel på.
"Och vad ska du ha då?" frågade hon och vände sig om till Justin. Jag blev glad över att hon inte skrek för att det var Justin, hon kanske inte visste vem det var?
"Jag tar sphagetti och köttfärssås." sa han enkelt. När servitrisen gått utbrast jag:
"Fuskis! Du måste ju säga det på franska?"
"Vad heter det då?" frågade han retsamt. Självklart visste jag inte vad det hette.
"Sphagetti och köttfärssås" svarade jag enkelt på svenska. Han skrattade och sa något på franska.
"Ursäkta?" frågade jag eftersom jag inte förstod ett ord.
"Jag sa att du är vacker ikväll" sa han med ett brett leende.
Plötsligt hörde jag ett skrik bakifrån. Jag vände mig om och såg en flicka stå upp och skrika. På överkroppen hade hon en svart tröja med ett välbekant ansikte på.
Justin.
Hon sprang fram till Justin och kramade om honom. Han log skrämt och kramade tillbaka. Hon fortsatte skrika och jag kunde inte urskilja ett enda ord. Plötsligt stod det fler små tjejer runt honom. Han kramade alla och signerade någras armar. Alla skrek och gapade. Jag vet inte var dom kom ifrån men det fylldes på med fler skrikande tjejer, både barn och tonåringar. Jag satte armbågen i bordet och lutade hakan mot handen. Vi skulle ju inte kunna äta det förstod jag. Men dom kanske skulle gå snart?
Efter en halvtimma av skrikande tjejer och ignaration av Justin orkade jag inte mer. Jag reste mig upp och blev förvånat nog inte mött av Justins blick. Ett högt stön slank ur mig medans jag trängde mig imellan alla skrikande tjejer, vilka nu var många mer - Var hade dom kommit ifrån? Det hade ju kännts som att det nte var många i resturangen.
LA's kvällsluft mötte mig när jag lämnade resturangen. Jag gick snabbt mot skolan.
"Hoppas du inte har massa fans hos dig Jake" suckade jag när jag tjugo minuter senare öppnade dörren in till skolan.

"Vad sägs som att jag bjuder dig på middag ikväll? Inte som en dejt, utan som ett pris?" Jag log. Det kändes skönt att det inte var en dejt för jag såg verkligen inte Justin på det sättet.
"Hämta mig vid åtta" svarade jag och gick in i byggnaden. Jag kände mig riktigt äcklig när jag ställde mig i hissen. Jag tittade ner på min kropp. Mina tighta hotpantes kändes blöta av svett och min sportbh, som var det enda jag hade på överkroppen, var bara fuktig. Jag längtade riktigt efter att ställa mig i dushen.

"Wow, Jasmyn" Justin tittade chockat på mig. "Vad vacker du är!"
Jag tittade ner på min kropp och rodnade. Jag hade på mig ett enkelt vitt linne, en blekrosa kjol och massor utav smycken. Mitt långa självfallande hår hade jag plattat vilket hade tagit ett bra tag. Ibland hatade jag att ha självfall men för det mesta så gillade jag det.
"Du med" svarade jag och tittade upp på Justin. Han hade ett par korta chinos och en ljus skjorta. Hans hår ramade in hans ansikte, lika vackert som vanligt.
"Inget går att mäta sig med dig ikväll" svarade han flörtigt. Jag log åt han och vi började gå mot resturangen.
"Var ligger resturangen förresten?" frågade jag som inte hade en aning om var någonting i LA låg.
"Minns du när vi sprang förut?" frågade han utan att förvänta sig ett svar. "Ungefär där jag träffade dig så fanns det en väg som gick upp från stranden, minns du?" Jag nickade. Den hade palmträd längs båda kanterna och såg riktigt mysig ut att gå på. "Det är vägen upp till resturangen" Jag log och nickade.
En känsla i mig sa att det skulle vara mysigt ikväll och jag skulle nog ha riktigt kul.
"Justin?" sa jag frågande och han tittade på mig. "Du vet väl om att jag inte är en sån där... Vad heter dom, Belber?"
"Belieber" skrattade Justin. "Jag har förstått det."
"Så du kanske kan berätta lite om dig själv?" sa jag blygt. Det kändes konstigt att lägga upp frågan på det sättet, men hur annars skulle jag göra det?
Justin bara log och svarade; "Visst. Jag heter Justin" Han nickade hälsande och jag skrattade kort. "Jag kommer från Stratford i Canada."
Jag log åt honom. "Har du några syskon?" frågade jag.
"Ja, jag har en lillasyster och en lillebror. Min lille bror heter Jaxon och min lillasyster heter faktiskt samma som du; Jasmyn!"
Jag fnissade. Vad gulligt att vi hade samma namn.
Vi svängde in på den mysiga palmvägen som ledde upp mot resturangen. Det hängde små ljusbelysningar i träden vilket skapade en mysigare stämning.
"Själv då?" frågade Justin.
"Nej, jag är enda barnet. Det är ganska skönt men jag saknar ibland att ha ett syskon att bråka med. Mina vänner bråkar med sina syskon och det ser så gulligt ut ibland." svarade jag blygt. Han kanske tyckte det var löjligt?
"Äsch, du och Jake småbråkar väl ibland?" frågade Justin retsamt. Det hade han ju rätt i. Jake och Justin var nästan som mina bröder. Jag hade kännt dom i knappt två dagar men dom var endå helt underbara.
"Så du tycker att Jake är som min brorsa?" frågade jag och tryckte lekte lite med en hårslinga.
Justin blev plötsligt helt stel i ansiktet.

Justins prespektiv:

Nej! Vad hade jag nu gjort? Hade jag fått Jasmyn att tro att dom var som bror och syster? Det var ju motsatsen mot vad jag skulle göra! Innan jag hade hämtat Jasmyn hade jag fått ett sms av Jake där det stod att han började få känslor för henne. Han var inte ensam om det, jag hade också börjat få det.
"Nej.." sa jag trögt och gjorde en hairflip. "Alltså ni är bara så bra kompisar."
Jasmyn tittade oförstående på mig. Jag stönade högt inombords, vad hade jag nu gjort?
"Jag tycker inte att du ska se honom som en bror, se honom som din rumskamrat." sa jag.
Jasmyn skrattade. "Döljer du något Justin?" frågade hon.
"Vad menar du?" sa jag och kliade mig i håret.
"Du stammar lite grann, du gör en hairflip och kliar dig i håret. Av vad jag har lärt mig så betyder det att man känner sig obekväm?" sa hon frågande.
Vad skulle jag göra? Skulle jag säga sanningen och hänga Jake ute eller skulle jag komma på en bortförklarning. Plötsligt såg jag något som räddade mig ur situationen.
"Titta, där är resturangen!" Jag stönade högt och ljudligt inombords. Vad var det för löjlig ursäkt? Nu skulle hon bara börja undra ännu mer! "ÅÅÅH, Justin! Du är en sån klant!" skrek jag inombords.

"Vad spelar du?" frågade Jake och satte sig framför mig.
"Det är en låt som jag och Justin kom på igår." sa jag och slutade spela.
"Den låter ju jätte bra! Har du texten någonstans?" sa han och tittade på min gitarr.
"Den står här" sa jag och pekade på mitt papper med både akorden och texten. "Du får gärna sjunga den om du vill"
"Jag hade gärna gjort det" sa Jake "men jag har ingen aning om hur den går!"
Det hade varit väldigt roligt att spela med Jake, och jag hade ju faktiskt inte hört honom sjunga. Jag slog ibort mina tankar om nervositet och tog ett djupt andetag innan jag började sjunga på låten.

När jag drog sista draget på gitarren tittade jag upp på Jake för första gången. Han satt med ett underbart leende på läpparna och ögonen var stora som ufon.
"Var det inte du som sa att du inte kunde sjunga?" frågade han chockat. Hans fråga fick mig att rodna.
"Det var verkligen jättefint Jasmyn" fortsatte han. Han lutade sig framåt mot mig och gav mig en kram. Jag kramade honom tillbaka och kände än en gång hur säker jag var i hans famn.

"Jag ska ut och springa Jake! Jag är tillbaka om 20 minuter!" ropade jag innan dörren smällde igen. Mina nya löparskor kändes konstiga att gå i när jag gick mot hissen. Dom skavde lite i hälen men jag tänkte att det var bara för att dom var nya, jag fick helt enkelt springa in dom. Hissen var tom vilket var skönt. Jag gillade inte att prata när jag var taggad för att springa, det förstörde liksom adrenalinet.
Utanför byggnaden hade LA's kvällsluft en bekväm spring-temperatur. Jag tryckte på play på min iPod och började springa. Strandpromenaden var ett perfekt ställe att springa på. Jag kunde blicka ut över havet och se hur segelbåtar seglade samtidigt som jag kunde titta framåt och se hur centrala LA's byggnader blev större.
Skolan vi bodde på låg lite i utkanten av LA. Körde du någon kilometer kom du till LA's centrum och alla vackra byggnader och affärer.
Människor sprang åt andra hållet på strandpromenaden och mötte mig med ett leende. Jag log tillbaka och fortsatte springa. Efter några kilometer vände jag och sprang tillbaka. Påvägen tillbaka mötte jag ett välbekant ansikte, rött av ansträgning. På överkroppen hade han ingen tröja så hans vackra magrutor syntes väl.
"Du borde sluta följa efter mig Justin!" flåsade jag leende. Han vände snabbt om och istället för att fortsätta springa bort från mig så sprang han med mig.
"Jag var ju bara ute och sprang!" flåsade han tillbaka. "Du springer ju min runda"
"Säkert" flåsade jag. "Du såg mig säkert när jag började springa och följde efter mig"
"Hur förklarar du då avståndet imellan oss?" andades han.
"Jag är mycket snabbare än dej!" sa jag retsamt med stora andetag.
"Då har du väl inget imot en tävling tillbaka till skolan?" flåsade han retsamt.
"Bring it on!" sa jag och såg direkt hur han ökade farten tillbaka till skolan.
I början tog jag det lugnt och lät han leda över mig med 20 meter men vad jag visste, och inte han, var att jag var med i min gamla skolas löpteam. Jag älskade att springa och kunde lätt ta Justin.
När det var en kilometer kvar till skolan drog jag på tempot och sprang förbi Justin. Bakom mig kunde jag höra hur han flåsade: "Vad fan?" Jag bara log och fortsatte springa in i mål. De sista 300 meterna tog jag i allt jag kunde och kom snabbt i mål. Ca 20 sekunder senare hörde jag Justin komma flåsandes.
"Hur fan gjorde du det där?" stönade han och föll ner till marken av utmattning.
"Jag är en sprinter!" svarade jag och böjde mig fram och flåsade. "Vad vann jag nu då?" fortsatte jag.
Justin andades några sekunder innan han svarade: "Vad sägs som att jag bjuder dig på middag ikväll? Inte som en dejt, utan som ett pris?" Jag log. Det kändes skönt att det inte var en dejt för jag såg verkligen inte Justin på det sättet.
"Hämta mig vid åtta" svarade jag och gick in i byggnaden. Jag kände mig riktigt äcklig när jag ställde mig i hissen. Jag tittade ner på min kropp. Mina tighta hotpantes kändes blöta av svett och min sportbh, som var det enda jag hade på överkroppen, var bara fuktig. Jag längtade riktigt efter att ställa mig i dushen.

Jag hörde hur Jake reste sig och satte sig bredvid mig. Han la sina armar om mig och viskade i mitt öra att det kommer bli bra.
Jag kände mig så trygg i Jakes famn, även Justins. Dom var nog de bästa vännerna man kunde ha. Jag var så glad över att ha dom.

Lektionerna segade sig fram och jag hade inget vidare intresse för någon av dom. Jag hade ingen lektion med Justin eller Jake vilket jag var glad för. Det kändes bara jobbigt att träffa dom just då. Under låtskrivnings lektionen kom jag på att jag kunde skriva ner låten Justin och jag sjöng på stranden kvällen innan. Melodin var inte så svår att komma ihåg men låttexten var svårare. Jag fick sudda flera gånger då jag märkte att texten var fel. Tillslut hade jag fått dit alla orden och överst på pappret skrev jag : "Justin & Jasmyns låt". När jag lämnade in min text till Ryan, som var min lärare i den klassen med, så berömde han mig. Jag kände hur glad jag blev av hans ord. Han kopierade min text och gav mig kopian innan han skickade tillbaka mig till min plats och där satt jag tills lektionen var slut.
"Kan du komma hit lite Jasmyn?" frågade han när jag var påväg ut. Jag gick imot honom och satte mig på en stol.
"Har det hänt något?" frågade han. "Du verkar så frånvarande" Jag förstod att han visste att något var fel men jag orkade verkligen inte prata om det så jag skakade bara på huvudet.
"Jasmyn, jag vet att något är fel. Jake kom och frågade efter dig igår kväll och sa att du hade stuckit iväg. Inatt sov du ju inne hos Justin!" Jg stönade inombords. Hade Jake berättat allt för Ryan? Och isåfall, hur kunde han?
"Jag orkar inte prata om det.." svarade jag tyst och tittade ner på mina fingrar.
"Om du vill kan jag fixa ett möta med kuratorn? Jag vill inte att du ska börja skolåret med att må dåligt" sa han förslagsgivande. Jag tittade upp på honom.
"Okej" sa jag svagt och nickade. Det skulle nog bli bra att prata ut om allting. Kuratorn på min gamla skola hade inte varit till någon vidare hjälp men det hade vart skönt att få ut sig allt jag hade på hjärtat.
Ryan sa att jag kunde gå om det inte var något mer jag ville säga. Jag log åt han och tackade för att han skulle hjälpa mig med att få en tid innan jag lämnade klassrummet för att gå upp till mitt rum. Det hade vart min sista lektion för dagen. Jake skulle inte sluta försen om en timma och Justin hade också lektioner kvar. Väl uppe på mitt rum satte jag mig med gitarren och spelade igenom min och Justins låt. Jag sjöng med till texten och insåg att min sångröst blivit bättre än sist jag sjöng.
I trean hade jag varit med i en talangjakt på min gamla skola. Jag hade spelat gitarr och sjungit. Själv hade jag trott att det lät jättebra men publiken, som bestod av elever, hade buat ut mig. Sen dess hade jag inte vågat sjunga och jag hade varit mobbad resten av mina skolår i Minnesota.
Jag fortsatte spela och sjunga ett bra tag. Tiden i LA gick så fort, den flög iväg. På vad som hade känts som bara några minuter så hade de gått en timma och Jake låste upp dörren. Jag slutade genast sjunga och spelade bara. Jake kom in i rummet och log stort åt mig. Jag log tillbaka ochfortsatte spela.
"Vad spelar du?" frågade Jake och satte sig framför mig.
"Det är en låt som jag och Justin kom på igår." sa jag och slutade spela.
"Den låter ju jätte bra! Har du texten någonstans?" sa han och tittade på min gitarr.
"Den står här" sa jag och pekade på mitt papper med både akorden och texten. "Du får gärna sjunga den om du vill"
"Jag hade gärna gjort det" sa Jake "men jag har ingen aning om hur den går!"
Det hade varit väldigt roligt att spela med Jake, och jag hade ju faktiskt inte hört honom sjunga. Jag slog ibort mina tankar om nervositet och tog ett djupt andetag innan jag började sjunga på låten.

"Jasmyn, vi måste tillbaka till skolan.." sa jag lågt. Hon suckade.
"Jag kan verkligen inte träffa någon nu, speciellt inte Jake.." sa hon tyst.
"Du kan få sova hos mig om du vill?" frågade jag henne. Jag visste inte om det var en bra idé. Men hon var tvungen att gå tillbaka till skolan och sova någonstans.
Hon tittade upp på mig och svarade: "Gärna"

Solens strålar väckte mig. Jag öppnade mina ögon och mötte en sovande Justin. Hans mun var halvöppen och hans tunga hängde lite utanför. Jag log för mig själv åt Justins hundaktiga min. Snabbt letade jag reda på min mobil och såg att klockan var halv nio. Det betydde att frukosten stängde om en kvart! Jag knuffade på Justin och sa att vi behövde gå och snabbt som tusan drog jag på mig gårdagens kläder och borstade igenom håret snabbt med mina fingrar. Min vattentäta mascara hade inte smetats ut så mycket under natten, tur. Justin sov igen så jag gav han en hård knuff innan jag sprang ner till frukosten.

"Jasmyn?" Jakes svaga röst var precis bakom mig. Jag släppte min använda tallrik i diskhon och vände mig om. Hans ansikte var oroligt, riktigt oroligt. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag slängde mig om hans hals.
"Förlåt!" viskade jag när han la sina armar om min rygg. "Förlåt!
"Det är lugnt Jasmyn" svarade han och smekte min rygg. "Vi går upp till rummet" Jag nickade mot hans hals och släppte taget om honom. Vi gick snabbt ut ur matsalen för att undvika blickar på mitt gråtsvullna ansikte. Vägen upp till rummet var tyst men inte pinsamt tyst. Det varnödvändigt tyst för vi visste båda vad som skulle komma när vi kom in i rummet.
Jake klev ur hissen först och gick mot vårat rum med mig hack i häl. Han låste upp dörren och gick in. Jag klev också in i rummet och stängde dörren. I huvudrummet hade det blivit lite smutsigt. Det låg kläder lite överallt och två läskburkar på golvet. Ikväll skulle jag nog städa lite här.
Jake satte sig på sin säng och jag på min. Han tittade på mig.
"Så.." suckade han. Jag bara nickade. Det här skulle bli jobbigt. "Vad hände igår Jasmyn?" frågade han oroligt.
Jag suckade. "Vill du höra den långa eller korta verisonen?"
"Ta den som känns lättast för dig" svarade Jake förstående. Det fick bli den korta, det var så jobbigt att prata om Ti-... Honom.
"Han som ringde... Det var en kille som misshandlat mig." Jake tittade skräckslaget på mig. Jag drog ner min klännings rygg lite och visade mitt V-formade ärr. "Det var från när han rev upp min rygg med ett bordsben."
Jake tittade skärrat på mig. Fröstod han var jag sa eller var han i chock?
"Han ringde igår och ville säga något men han har besöksförbud så han får inte lov att ringa mig. Men när han gjorde det så flippade jag." Jag tittade på Jake som verkade vara vid liv. "Jag är ledsen för att jag bara stack igår" mumlade jag.
Jag hörde hur Jake reste sig och satte sig bredvid mig. Han la sina armar om mig och viskade i mitt öra att det kommer bli bra.
Jag kände mig så trygg i Jakes famn, även Justins. Dom var nog de bästa vännerna man kunde ha. Jag var så glad över att ha dom.

Bakom mig hörde jag Justin sucka och sätta sig bredvid mig. Han la sin arm om mina axlar och jag lät den ligga där. Jag orkade inte ta bort den och det var faktiskt skönt att ha den där, vet om att någon bryr sig.
Justin sa inget utan satt där tyst och höll om mig. Jag la försiktigt mitt huvud på hans axel och jag kände hans andra arm lägga sig runt om mig i en kram. En tår föll ner för min kind.

"Varför gråter du?" frågade Justin och torkade bort tåren från min kind. Jag snyftade och svarade:
"Tim.." Jag kunde nästan höra hur Justins ansikte vred sig till en frågande min så jag suckade och fortsatte. "Det var han som ringde mig." Justin använde sin tumme för att smeka min arm. Han sa inget utan förstod att jag inte orkade prata om det. Justin verkade vara en sån kille som förstod vibbar. Sånna killar fanns det inte många av. En kille som var snäll, omtänksam och rolig att umgås med.
Plötsligt började min mobil vibrera och jag tog upp den. Det var Jake som ringde igen.
"Kan du svara?" suckade jag till Justin. Han svarade inte utan tog bara min telefon.
"Hej Jake! Ja, jag har hittat henne.... Nej, jag tror hon vill vara ifred ett tag..." mumlade Justin i luren. Han hade rätt. Jag ville vara ifred i tystnad, men det kändes faktiskt bra att ha Justin bredvid mig. "Jag ska prata lite med henne så kommer jag sen.. Vi ses!" Justin la på telefonen och la den i mitt knä.
"Vad vill du säga?" frågade jag i en snyftning. Justin svarade inte direkt utan tänkte på vad han skulle svara.

Justins perspektiv:

Jag visste inte vad jag skulle svara. Sanningen var ju att jag bara ville sitta här och hålla om Jasmyn. Hon hade sett så lite och ömtålig ut när jag hittade henne.
"Jag vet inte.. Finns det något du vill att jag ska säga?" frågade jag henne tyst. Jag var så rädd för att såra henne genom att säga något fel. Jag hade ju ingen aning om vem Tim var eller varför hon var så ledsen över honom. Allt jag visste var att Jake blivit orolig och att vi hade börjat leta efter henne direkt. Jag hade gått till stranden och Jake letade igenom skolan.
"Säg att du kan få Tim att försvinna. Få smärtan att försvinna" mumlade hon.
Det gjorde ont i mig när jag hörde att hon var ledsen. Tim hade ju sårat henne på något sätt. Han kanske var en ex pojkvän?
Fastän jag visste att Jake gillade Jasmyn kunde jag inte låta bli att få mina tankar glida iväg till en scen där jag fick sitta och hålla om henne såhär. Hon var glad och hennes hår blåste i vinden.
Jag tvingade snabbt bort tanken. Det var helt fel tillfälle för att tänka på sådant.
"Hur hittade du mig frågade?" frågade hon tyst.
"Jag gick längs vägen där uppe.." Jag pekade mot strandpromenaden "..och såg sig sitta här helt ensam. Jag hade nog inte sett dig om det inte var för att jag hörde dig spela gitarr. Det du spelade var väldigt vackert, vad heter sången?" Jasmyn tittade upp på mig förvånat och log ett oskyldigt leende. Hon blev nog glad av att jag berömde hennes gitarrspelande.
"Jag spelade inget särskilt" svarade hon. "Jag lekte bara lite med strängarna." Jag log enkelt åt henne.
"Kan du spela låten igen?" frågade jag och hon tog direkt upp gitarren och började knäppa på strängarna. Melodin hon spelade var otroligt vacker. Direkt fick den mig att börja tänka på en låttext som var passande.
"Baby I'm gonna give you my heart..." nynnande jag och Jasmyn log uppmärksamt åt mig.
"...so remember this one thing" fyllde hon i.
Jasmyns sångröst var.. Obeskrivlig! Det var en ljusflickröst som kunde kommit från vilken superstar som helst! En blandning mellan Taylor Swift, Rihanna och Britney Spears - allt i den lilla flickan. Jag vågade inte förstöra stunden så jag sa inget om hennes sångröst utan log fantastiskt åt henne igen
"I never felt this way before so you gotta go easy on me!" sjöng jag och vi båda log.
Vi fortsatte sjunga och tillslut hade vi fått ihop en riktigt bra låt. Jag tittade på min armbandsur och såg att klockan var strax efter ett på natten. Vi hade suttit där ute ett riktigt bra tag.
"Jasmyn, vi måste tillbaka till skolan.." sa jag lågt. Hon suckade.
"Jag kan verkligen inte träffa någon nu, speciellt inte Jake.." sa hon tyst.
"Du kan få sova hos mig om du vill?" frågade jag henne. Jag visste inte om det var en bra idé. Men hon var tvungen att gå tillbaka till skolan och sova någonstans.
Hon tittade upp på mig och svarade: "Gärna"

"Tim, slutar du inte ringa mig så anmäler jag dig - igen. Besöksförbudet gäller fortfarande." morrade jag hotande i telefonen. Jake som låg på sin säng bredvid mig tittade plötsligt upp förvånat på mig.
"Jasmyn! Snälla, låt mig förklara!" bad Tim i telefonen. Never tänkte jag och klickade honom direkt. Utan att riktigt hunnit tänka hade jag stigit upp ur sängen, tagit min gitarr och gått ut genom dörren. Innan den slog igen hörde jag Jakes röst ropa svagt; "Jasmyn?"

Gitarren var bara för att jag inte skulle tänka på Tim. Flykten ut ur rummet var för att jag inte kunde vara i närheten av någon nu. Speciellt inte Jake, han visste ju inget om det som hade hänt och jag orkade verkligen inte förklara.
När jag kom ut ur byggnaden gick jag bara, utan att tänka, mot stranden. Där skulle jag säkert hitta ett stället att vara ifred på.
Tim. Tim! TIM! Vad fan ville han mig? Jag hade sagt åt honom att hålla sig borta, jag hade ju tillochmed polisanmält honom så han fått ett besöksförbud! Hur hade han fått mitt nya nummer? Det var bara mina vänner som hade det? Men vad visste jag om vad mina vänner gjorde nu när jag var i en helt annan delstat?
Jag suckade tungt för mig själv och fortsatte gå mot stranden.
Tim var en gammal vän till familjen. Och till mig hade han betytt mer än någon annan. Sedan vi var små hade det vart han och jag, hela tiden. Vi gick i samma klass, var med varandra varje dag tills början av sjuan. Då förändrades något. Eller rättare sagt; Tim förändrades. Han som hade varit den söta och underbara killen hade börjat dricka, röka och bete sig illa. Han kunde slå ner första killen han såg på stan, skola flera veckor i sträck och sno saker ur affärer. Jag hade hela tiden undrat vad som hänt med honom. En dag då han var i skolan skulle vi  jobba i par. På något sätt var det han och jag som jobbade tillsammans. Åt början var stängd och svarade bara med korta svar på mina frågor. Men ju längre in vi kom i vårt arbetande desto mer öppen blev han. Han berättade för mig varför han hade blivit som han blev. Historian om hur hans pappa hade börjat slå honom och hur han hade tröstat sig själv med alkohol var rörande men jag försökte sitta framför honom som ett plank, vilket var vad han ville. Han ville få ut sig allt han ville och det lät jag honom göra. När han fått ut sig allt frågade jag;
"Varför sa du inget tidigare?" Och det är därför vi nu hade det som vi hade det. Tim hade tolkat frågan på fel sätt men jag visste inte hur han tolkat den fel. I rummet där vi satt hade han tagit upp stolar och kastat mot mig. Han hade misshandlat mig brutalt. Lärarna räddade mitt liv då min magister hade hört mig skrika och kommit in i rummet med flera lärare efter sig.

När jag kom ner till stranden tittade jag mig omkring. Det var tomt men jag kände endå att det var inte tillräckligt avlägset att sitta på stranden. Jag gick längs vattenbrynet och blötte ner mina fötter. I min enkla klännings ficka vibrerade min mobil. Jag visste att det var Tim, Jake eller Justin som ringde men jag orkade inte svara. Varför skulle jag svara? Tim skulle jag självklart inte prata med och Jake och Justin fick helt enkelt förstå att jag inte kunde prata just då.
Vattnet svalkade min fötter medans jag gick och letade efter en plats att sätta mig ner, i enskildhet. Längre fram såg jag en liten avlägsen palmklunga. Jag satte mig imitten av den, med ryggen lutad mot ett träd och la min gitarr i knät. Jag drog min fingrar på strängarna och snabbt glömde jag bort Tim. Mina fingrar lekte på gitarren och musiken fick mig lugn. På stranden gick en och annan männsika förbi, men ingen av dom la märke till mig. I horisonten kunde jag se solen sjunka ner och försvinna bakom havet. Min mobil vibrerade på nytt och störde mitt spelande. Jag släppte gitarren och tog upp telefonen. Jake ringer berättade mobilen och fortsatte vibrera. Med ett enkelt tryck på skärmen nekade jag hans telefonsamtal och en ny ruta dök upp på skärmen. Sju missade samtal och tre olästa meddelanden. Utan att det minsta finna ett intresse för att läsa tryckte jag bort rutan och la ner telefonen i fickan igen.
Solen gav mig dagens sista soljus innan den la sig bakom horisonten. Jag tog upp min gitarr och fortsatte spela. Tillslut hade jag fått ihop en mysog melodi som jag spelade om och om igen.
"Det där var väldigt fint.."
Jag ryckte till och vände mig om och stirrade in ett par mjukt hasselbruna ögon. Utan att riktigt tänka vände jag på huvudet igen och tittade ner i min gitarr.
"Gå.." mumlade jag till Justin. Hur hade han hittat mig?
"Jag går inte utan dig. Vi har vart riktigt oroliga för dig Jasmyn!" sa Justin. Jag svarde inte. Vad skulle jag ha svarat? Bakom mig hörde jag Justin sucka och sätta sig bredvid mig. Han la sin arm om mina axlar och jag lät den ligga där. Jag orkade inte ta bort den och det var faktiskt skönt att ha den där, vet om att någon bryr sig.
Justin sa inget utan satt där tyst och höll om mig. Jag la försiktigt mitt huvud på hans axel och jag kände hans andra arm lägga sig runt om mig i en kram. En tår föll ner för min kind.

Men det gjorde han. Innan jag ens hunnit säga färdigt meningen hade han kastat i mig i vattnet. När jag kom upp till ytan räckte jag ut tungan till honom. När jag vred på huvudet såg jag Jakes huvud sticka upp över ytan.
"Vad håller ni på med?" frågade han med ett skumt ansiktsuttryck.
"Jag skulle precis dra ner Justin i vattnet, kan du hjälpa till?" sa jag och vred på huvudet så jag kunde se på Justin med ett elakt flin.
"Med nöje" sa Jake och simmade imot mig.

"Ge mig min handduk Justin! Jag orkar inte mer!" skrek jag gapflabbandes. Min och Jakes plan blev ett fiasko efter att Justin istället hoppat i självmant. Följderna efter det var vattenkrig och jage. jage efter min handduk.
"Ger du mig en kram så får du den!" sa Justin retsamt och öppnade sin famn. Jag suckade motvilligt, fastän jag var sugen på kramen - hans famn så så härlig ut!, och gick mot honom. Mina armar la sig runt hans överkropp och han la sina runt min midja. Fastän jag inte ville, hans omfamning var på något sätt magisk, så släppte jag honom efter bara någon sekund. Plötsligt kände jag någonting hända inom mig. När jag såg Justins ansikte kände jag hur underbar han var. Han var en sån fantastisk kille!
"Här är din handduk sötnos" sa han och gav mig den. Jag log tacksamt och la den tätt runt kroppen. När jag tittade bak mot Jake såg jag hur han la den på sina breda axlar och tittade leende på mig.
"Ska vi gå?" frågade han. Jag vände mej om och tittade på Justin som hade handduken på samma sätt som Jake. Nickandes log jag medans vi började gå upp mot skolan.

"Ses sen Justin!" sa jag innan hissedörrarna han stängas. Med små, korta steg sprang jag ifatt Jake som precis höll på att låsa upp dörren. Han gick in och jag tätt efter honom. Med ett lätt tryck fick jag igen dörren och kunde sedan gå in i huvudrummet och slänga mig på sängen. Innan mitt huvud ens slagit i kudden började min telefon ringa och min ringsignal fyllde rummet. Jag tog telefonen som låg på min säng och svarade.
"Ja det är Jasmyn?"
"Jasmyn! Snälla lägg inte på!" Rösten i telefonen fick mig att stelna till. Hur tusan hade han fått mitt telefonnummer? Hade jag inte blockerat hans nummer på denhär telefonen?
"Tim, slutar du inte ringa mig så anmäler jag dig - igen. Besöksförbudet gäller fortfarande." morrade jag hotande i telefonen. Jake som låg på sin säng bredvid mig tittade plötsligt upp förvånat på mig.
"Jasmyn! Snälla, låt mig förklara!" bad Tim i telefonen. Never tänkte jag och klickade honom direkt. Utan att riktigt hunnit tänka hade jag stigit upp ur sängen, tagit min gitarr och gått ut genom dörren. Innan den slog igen hörde jag Jakes röst ropa svagt; "Jasmyn?"