"Do as the queen says!" sa Justin och fick mig att skratta.
"Jaja!" sa Jake och gäspade. "Vad ska vi göra då?" frågade han.
"Jag ska ta en huvudvärkstablett.. Sen ska vi hitta på något riktigt kul!" sa jag och tryckte en hand mot huvudet som börjat göra riktigt ont igen.

"Hur är det med dig?" frågade Justin. "Du ser ut att ha ont." Ansiktet täcktes av en bekymrad min.
"Det börjar göra ganska ont. Jag måste ha en huvudvärkstablett nu" sa jag svagt och skyndade mig mot mitt rum. För varje steg jag tog gjorde det ondare i huvudet. Innan jag hunnit fram till hissen forsade det floder av tårar ner för mina kinder. Mina ben blev svaga och jag föll ihop. Innan min kropp slogs imot marken fångades den upp av Justins starka armar.
"Jake!" ropade han. Jag förstod inte vad som hände men plötsligt låg jag på Justins säng. Jake höll fram ett glas vatten och mina värktabletter. Jag svalde tabletten hårt och la mig sedan ner på sängen.
"Kan du gå och ringa doktor Reed? Det kanske är något fel?" frågade Justin och Jake lämnade rummet snabbt.
Justin la sig bredvid mig på sängen och tog mig i sin famn.
"Tack" viskade jag lågt.
"Jag är orolig för dig" sa han och smekte min arm.
"Var inte det" svarade jag. "Jag mår bra" Det var inte hela sanningen. Jag mådde långt ifrån bra men tabletten hade redan börjat verka lite.
"Ljug inte älskling" sa han och pussade mig på hjässan. Jag orkade inte tjafsa med honom om hur jag mådde, jag visste att han skulle vinna den fighten. Vi låg tysta en stund. Gårkvällens samtal brände i huvudet på mig och jag kunde tillslut inte hålla mig längre utan orden hoppade ur mig.
"Jag hörde vad ni sa om mig igårkväll" viskade jag. Justin stelnade.
"Sa vadå?" frågade han obekvämt.
"Att ni... gillar mig" tryckte jag fram. Justin harklade sig stelt men han svarade inte.
"Du behöver inte säga något. Men jag vill bara veta om det var sant?" viskade jag mot Justins bröst.
"Det var sant" sa Justin lågt.
Justin gillade mig.
"Jake gillar dig också" sa han tilläggande.
Justin gillade mig. Jake gillade mig. Båda gillade mig. Men vem gillade jag? Mest.
Livet blev jobbigt i två sekunder. Det avbröts av att Jake kom in i rummet.
"Det ska inte vara något farligt" sa han.
Plötsligt kände jag mig obekväm i rummet.
"Jag ska bara gå ut en sväng" sa jag och reste mig upp. Ingen följde efter mig och jag tror Jake förstod varför jag gått.

Jag gick till stranden. Det var som mitt ställe. Där kunde jag tänka fritt och slappna av. Denhär gången rymde jag inte iväg. Jag rensade bara hjärnan lite.
Hur kunde jag umgås med killarna när jag visste att dom var kära i mig? Jag gillade ju faktiskt båda två, men på helt olika sätt. Jag gillar Jake som en kompis men han var endå urgullig. Justin gillade jag verkligen.. Men jag kunde inte bli tillsammans med någon av dom för jag skulle sårat den andra personens känslor.
Jag satt på stranden och solade lite. Mitt huvud gjorde fortfarande ont men jag ville inte gå tillbaka.
Plötsligt hörde jag steg bakom mig och jag behövde inte ens fråga vem det var, jag visste redan.
"Vad vill du Justin?" frågade jag med en lätt suck.
"Jag ville bara se om du var okej" mumlade han. Han satte sig ner bredvid mig.
"Jag är inte okej. Jag är... Splittrad" svarade jag.
"Du gillar båda va?" frågade han enkelt.
Jag tittade på Justin. Han tittade tillbaka på mig.
Jag nickade långsamt och såg hur hans inre blödde.
"Förlåt" mumlade jag och tittade ner i marken. Justin la armen om mina axlar och tryckte mig mot hans bröst.
"Du kan inte hjälpa det" viskade han i mitt öra. "Men jag väntar på dig"
Vi satt tysta en stund. Ingen hade något att säga. Justin släppte mina armar och reste sig upp.
"Kom" sa han och drog upp mig ur sanden. Jag följde chockat efter honom ut i vattnet. Det smekte mina ben.
"Vad gör vi här?" frågade jag generat.
"Jag vet inte" svarade Justin. "Jag ville bara ut i vattnet."
"Vattnet är mysigt här tycker jag" sa jag och tittade mig runt.
"Du är mysig.." mumlade jag.
Jag tittade generat på Justin. Hans ögon grävde sig djupt in i mina.
"Förlåt.. Det var fel sagt" sa han och hans ögon tittade bort.
"Nej, det var fint sagt" svarade jag. "Du är också mysig" la jag till med ett leende.
"Är det fel om jag kramar dig just nu?" viskade han och öppnade sin famn. Jag kastade mig in i den och gav han en puss på kinden.
"Dina kramar är aldrig fel" viskade jag i hans öra.

"Jag kanske borde ta med henne tillbaka till vårat rum?" viskade han och ag kände Justins arm hålla ett fastare grepp om mig.
"Kan ni inte sova här?" frågade Justin. Jag hörde hur båda flinade.
"Visst" svarade Jake. Justins släppte lite på sitt grepp om mig.

När jag vaknade nästa morgon låg Justin och Jake fortfarande och sov. Jake låg utspridd över hela golvet medans Justin sov samlad mot sängkanten. Jag tänkte på vad som sagts inatt. Båda gillade mig. Och jag gillade Justin. Bara. Eller?
Jag kände mig plötsligt obehaglig i rummet så jag smög långsamt ut ur Justins rum. Mittt huvud kändes bättre idag och omgivningen stod stilla. Jag kände mig tillräckligt bra för att kunna ta en promenad ner till stranden för att rensa huvudet.
På stranden var det svalt. Jag tog en snabb titt på klockan och blev fövånad när jag såg vad den visade. Halv sex.
Jag satte mig ner på bryggan med fötterna i vattnet.

Hur länge har dom egentligen gillat mig? Sedan första dagen? Sedan några dagar?
Jag hade känt killarna i lite mer än en vecka. En bra vecka. Mina känslor för Justin hade blivit starka väldigt fort medans jag fortfarande funderade över hur jag kände för Jake.
Jake var min allra bästa vän. Han var snäll, härlig att vara med och verkligen perfekt pojkvänsmaterial. Justin var pojkvänsmaterial men på ett annat sätt. Om ett år skulle han börja med sin nya turné och jag skulle bli lämnad. Det spelar ingen roll om vi var tillsammans eller om vi bara var vänner, jag skulle bli lämnad vilket som. Jake skulle dock aldrig lämna mig, trodde jag. Han kändes inte som en sån kille som skulle kunna göra det.

Efter en timmas tänkande hörde jag min mage kurra. Jag reste mig upp, borstade bort några sandkorn som fastnat på mina shorts och gick sen upp till mitt rum. Rummet var varmt så jag öppnade två fönster och vädrade. Sedan tog jag ett par turkosa spetstrosor och en ljusrosa bh och gick in i duschen. Jag orkade inte duscha länge utan jag tvättade bara håret och kroppen snabbt. När jag kom ut ur duschen torkade jag mig, satte på mig mina underkläder och gjorde håret och handduken till en turban. Jag sminkade mig lätt och valde kläder. Vita shorts, aprikosfärgad magtröja och smycken kändes som ett säkert val. På fötterna tog jag mina allt för använda gladiatorskor. Jag tog ut min handduksturban och fönade håret. Att platta håret var allt för jobbigt så jag borstade bara lätt igenom det och lät vågorna hänga över mina axlar. Sedan gick ner till frukosten. Jag åt i ensamhet och väldigt lugnt. Om jag åt för fort när jag hade huvudvärk resulterade det alltid i att jag spydde.
Då och då slängde jag en blick mot dörren i hopp av att Justin eller Jake skulle komma in. Men jag förstod att dom fortfarande sov.
Vid tre andra bord satt det tjejkompisar och fnissade. Då kände jag en saknad av en riktig tjejkompis. Jag hade vänner i Minnesota men dom var ingen jag kunde prata om tjejsaker med. Att prata om Jake och Justin var speciellt, men behövde en speciell person för att prata om det.
Efter att jag ätit gick jag upp till mitt rum. Jake var inte där. När skulle grabbarna vakna? Klockan var ju faktiskt.. Jag slängde en snabb titt på mobilklockan. Åtta. Klart dom inte var vakna då. Det var helg klart man inte vaknade åtta då.. Jag gick runt i mitt rum och funderade på vad jag skulle göra. Tillslut tog jag min väska och plånbok och började gå mot stan. Det var några kilometer att gå men jag kände mig tillräckligt bra för att klara det.
I centrala LA var allting redan igång. Klockan var strax efter nio när jag gick in i min första butik. Det ängde kläder överallt och jag provade ett par dussin olika plagg. Tillslut bestämde jag mig för en ljusrosa topp, två färgglada linnen och ett par shorts. Jag betalade innan jag fortsatte till nästa affär. På vackra hyllor sotd hundratals skor uppradade. Jag tittade ner på mina slitna gladiatorskor. Med en suck började jag leta efter ett par nya och hittade snabbt flera olika som var riktigt snygga. Det fanns i flera olika färger. Vita, svarta, bruna, beiga.. Tillslut gick jag ur affären med ett par bruna gladiatorskor och ett par vita, låga converse. Jag tittade snabbt på mobilklockan och såg att den var halv elva. När jag lagt ner telefonen i shortsfickan såg jag framför mig en söt liten affär. Utan att veta vad som fanns där inne tog jag ett steg in och möttes av ett plingande ljud. Jag blev riktigt chockerad när jag såg vad som fanns. Klockor, väskor, t-shirts, kepsar, sängkläder och gardiner - med Justin på! Jag log brett för mig själv och gick längre in i affären. När jag stod och tittade på klockor såg jag två flickor bredvid mig som grät av lycka.
"Justin Bieber är så fin!" tjöt den en av flickorna. Hon var kort och hade långt blont hår.
Tillslut gick jag ut ur affären med en vit klocka med Justin Bieber inristat på baksidan och en t-shirt. Jag kände mig plötsligt väldigt trött och bestämde mig för att gå hem.
Vädret var väldigt varm och jag kände svettpärlor bildas i pannan. Jag blev rädd att få svettfläckor under armarna så jag fläktade dom lite. Snart var jag tillbaka på skolan och la mig flåsandes ner i sängen. Pannan var blöt av svett och under armarna fanns det små mörk-aprikosa fläckar. Jag suckade för mig själv och tog en snabb dusch. när jag kom ut drog jag på mig en bikini och en jumpsuit. Håret lät jag hänga i fuktiga lockar när jag med bestämde steg gick in till Justin och Jake. Justin hade ett nyckelkort liggande under heltäckningsmattan. Utanför hans dörr hade det kommit en flick man kunde dra bort en decimeter och få upp kortet. Jag låste upp dörren och klampade in. Båda två låg kvar och snarkade. Jag tittade på min nya klocka som satt på armen och såg att den var halv ett.
"UPP MED ER TÖNTAR!" skrek jag högt och tydligt. Jag brast ut i skratt när båda två hoppade till med ett panikslaget uttryck i ansiktet.
"För i helvete Jasmyn" mumlade Jake och la sig ner på golvet igen med en duns. Justin gnuggade tröttheten ur ögonen och gav mig ett trött leende.
"Godmorgon" viskade han och öppnade sin famn för mig. Ett pirr gick igenom min kropp när jag satte mig i hans famn och gav hoom en kram.
"Sovit gott?" frågade jag och fnissade.
"Ja, vad är klockan?" frågade han och gav mig en lätt puss på kinden.
"Halv ett" flinade jag brett. Justin ryckte till.
"Skojar du?" frågade han chockat.
"Nope, jag har hunnit ta en runda på stan till och med." sa jag och log.
"Hittat något då?" sa han och gjorde en hairflip. Jag hade inte tänkt på det tidigare, men han var söt när han gjorde det. Fast han var ju söt hela tiden.
"En klocka" sa jag och knäppte av mig den. Jag vände på honom och visade honom baksidan.
"Står det Justin Bieber där?" frågade han.
"Ja! Det fanns en hel affär med bara saker med dig på" sa jag och skrattade. "Tröjor, klockor, väskor, sängkläder och massor utav annat"
"Wow... Vilka människor det finns" sa han och log snett.
Plötsligt fick jag en väldig lust att kyssa honom. Jag fick anstränga mig för att titta bort från det fantastiska leendet. Jag tittade istället på Jake som somnat igen. Motvilligt reste jag mig upp från Justins bekväma famn och gick bort till Jake. Med en duns satte jag mig ner på hans rumpa.
"Jake! Upp med dig! Lunchen stänger snart!"
"Sluta Jsmyyy-yyyyn" sa han irriterat.
"Aldrig, du ska upp!" sa jag och slog han löst på låren.
"Lägg av!" skrek han.
"Hjälpa mig Justin!" sa jag och flinade. Han reste sig upp och hjälpte mig vända på Jake. Han sprattlade som en fisk när vi började kittla honom.
"Sluta!" skrek han i ren panik.
"Går du upp?" sa jag retsamt.
"Ja!" tjöt han. Vi slutade direkt kittla honom. Jake började andas högt.
"Gör aldrig så igen!" sa han och gav mig och Justin varsinn onda blick.
"Gör som jag säger från början då" sa jag med ett flin.
"Do as the queen says!" sa Justin och fick mig att skratta.
"Jaja!" sa Jake och gäspade. "Vad ska vi göra då?" frågade han.
"Jag ska ta en huvudvärkstablett.. Sen ska vi hitta på något riktigt kul!" sa jag och tryckte en hand mot huvudet som börjat göra riktigt ont igen.

Justin, Justin, Justin. Jag gillade honom verkligen. Det var samma känsla som jag känt under kyssen i drömmen. Men jag kunde inte göra något åt det. Justin var min lärare och vän. Men något behövde jag göra. Jag behövde få känna Justins läppar, förr eller senare.

På Jakes iPad började eftertexterna till filmen rulla. Filmen hade vart bra.
Det enda jag gjort de senaste dagarna var att kolla film. Jag hade vart i koma två dagar på sjukhuset och efter det hade jag åkt hem efter en dag och nu låg jag här. På lektionerna satt jag bara tyst och hade huvudvärk och på lunhen låg jag i min säng och försökte få allting att sluta snurra. Doktor Reed sa att det var normalt.
"Vad tyckte du om filmen?" frågade jag Jake.
"Den var bra, lite för tjejig" sa han och flinade. Mitt huvud vilade tungt på hans axel. Hans arm som låg runt mig höll mig varm.
"Jag är trött på att ligga här, kan vi inte göra något?" frågade jag honom i en lätt suck.
"Läkaren sa att du skulle ta det lugnt. Men vi kan dra till Justin? Jamma lite?" sa han och log.
"Gärna! Jag har knappt rört gitarren den sista tiden" sa jag och reste mig hastigt upp. Det var ett dåligt val för det svartnade för mina ögon och jaghöll på att svimma. Jag satte mig snabbt ner på sängen och fick genast Jakes oroliga arm runt om mig.
"Försiktigt" sa han och gav mig en lätt puss på kinden.

"Sover hon?" viskade Jake försiktigt. Nej ville jag svara. Men mina läppar var för trötta för att röra sig. Jag låg lutad mot Justins axel och andades tungt. Hans doft var runt mig.
"Jag tror det" viskade Justin tillbaka. Jag kunde känna hur båda tittade på mig.
"Hon är söt när hon sover" sa Jake och en rodnad hördes i hans röst.
"Hon är alltid söt" svarade Justin rättande. "Du gillar henne verkligen, va?" fortsatte han.
Va? Gillade Jake mig? Jake var dålig på att dölja känslor, hur kunde jag ha missat det?
"Ja.. Du med va?" svarade Jake.
Snälla säg ja! bad jag inne i mitt huvud.
"Ja..." viskade Justin lugnt.
Inne i min kropp flammade en eld upp. Den var inte obehaglig utan den var varm och mysig. Justin gillade mig! Han gillade mig verkligen!
Fast det gjorde Jake också. Jake och Justin..
"Hur gör vi då?" frågade Jake sårat.
"Jag vet inte.. Hon kanske inte ens har känslor för någon av oss?" svarade Justin. Justin höll sina känslor på plats bättre än Jake. Jake visade att han var sårad medans Justin bara verkade lugn.
"Jag kan inte sluta tänka på henne.. När hon svimmade på konserten... Jag visste inte vad jag skulle göra.." sa Jake med svag röst.
"Det är okej" sa Justin. "Hon mår bra nu"
"Jag kanske borde ta med henne tillbaka till vårat rum?" viskade han och ag kände Justins arm hålla ett fastare grepp om mig.
"Kan ni inte sova här?" frågade Justin. Jag hörde hur båda flinade.
"Visst" svarade Jake. Justins släppte lite på sitt grepp om mig.

När kyssen var avslutad ändrades bilden. Ängen försvann och jag trycktes ner i det djupa vattnet. Där skvalpade jag runt.
"Nej!" tänkte jag högt. "Justin!" skrek jag i mitt huvud. Jag var tvungen att ta mig tillbaka.
Med ett hårt ryck drog jag mig upp mot vattenytan. När mitt huvud nådde ytan skrek jag av smärta.
Röster var runt omkring mig, men den enda jag hörde var min röst. Och Justins.

"Jasmyn! Jasmyn!"
Justins röst var full av panik. Men den var vacker. Jag hade inte hört hur vacker den var tidigare.
Doktorer kopplade slangar i mig, maskiner tjöt högljytt och jag krampade på sjukhus sängen. Jag var fullt medveten om var jag var, vad som hänt och vad som hände. Det var som om jag fått ett nytt sätt att tänka på.
Morfinet verkade redan i min kropp. Mitt huvud var tungt men smärtan var borta. Den enda smärtan som var stark nog att påverka mig var en smärta i min hals. Jag flåsade högt och försökte ligga still. Sjuksköterskor höll i min kropp medans mina kramper tonade ut. Jag hade fortfarande inte vågat öppna ögonen. Det var som om jag var rädd för vad jag skulle möta.
"Jasmyn?" frågade en mörk röst. "Kan du öppna ögonen Jasmyn?" Vem det var som talade visste jag inte, men rösten lugnade mig. Den var ingen befallning men jag gjorde som den bad mig att göra. Försiktigt öppnade jag ögonen och mötte ett nytt ansikte. En kraftig skäggstubb täckte stor del av ansiktet.
"Hur mår du?" frågade han. Jag vågade inte svara så jag blinkade bara. Vem var han? En doktor?
"Det kommer bli bra Jasmyn" sa en välbekant röst. Jag vände mitt huvud till vänster och mötte Justins djupa ögon. Inom mig kom en varm våg. Hade drömmen påverkat mitt verkliga liv? Hade jag fått känslor för Justin? Just då ville jag inte veta.
Jag gav Justin ett svagt leende innan jag vände huvudet tillbaka och tittade på den skäggiga mannen.
"Gör det ont någonstans?" frågade skägg-mannen.
"Huvudet" viskade jag. Jag vågade inte höja min röst. Min hals skrek av smärta. Varför visste jag inte. "och halsen" la jag till.
"Morfinet kommer snart börja verka. Det kommer bli bra Jasmyn" sa han lugnande.

"Var är Jake?" viskade jag till Justin. Det var bara han och jag i rummet. Skägg-mannen, som hette doktor Reed, hade talat om vad som hänt. Jag hade hjärnskakning och mitt hjärta var svagt.
"Han behövde sova så läkarna skickade hem honom" sa han lugnt och fortsatte leka med min hand. Han höll den mellan sina.
"Tack för att du stannat" viskade jag. Justin log till mig.
"Allt för dig" svarade han och gav mig en lätt puss på pannan. Trots att pussen bara var en "krya-på-dig"-puss reagerade min kropp starkt. En härlig känsla for igenom min kropp. Jag var glad att mina hjärtslag ökade. Justin hade hört det tackvare monitorn.
"Behöver inte du vara på skolan?" viskade jag frågande.
"Det är helg, jag är ledig." svarade han lugnande.
Jag gav honom ett trött leende.

Justin, Justin, Justin. Jag gillade honom verkligen. Det var samma känsla som jag känt under kyssen i drömmen. Men jag kunde inte göra något åt det. Justin var min lärare och vän. Men något behövde jag göra. Jag behövde få känna Justins läppar, förr eller senare.

Jag ville ha Jasmyn ifred.
"Okej" svarade jag. Svaret var helt fel, men vad skulle jag ha svarat? Jake skulle antagligen få Jasmyn, dom var ju redan påväg.
Jag behövde göra något. Något som fick henne att gilla mig.
Men först behövde hon vakna. Om hon någonsin skulle vakna.

Jasmyns perspektiv:

I vattnet var allting förbryllande. Det fanns ingen tid, inget att notera och ingen annan. Men smärta fanns, den var alltid där. Den rubbade allting man byggt upp; hoppet om att dras upp ur vattnet, känslan av hur det kändes när man fick ny luft i lungorna..
Efter vad som kännts som några timmar, men som kunde varit flera dygn, veckor, år, så ändrades något. Smärtan svalnade av. Den la sig åt sidan och lät något nytt bredas ut över mig. Ett ljus. En plats. En känsla.

Solen bländade mig inte, trots att den lös mig i ögonen. Det var något annat som bländade mig. Men det var inget sken. Det var en person. En kille.
Hans kropp var klädd i ett par ljusa shorts och på överkroppen hade han ingen tröja. Istället fanns där en vältränad mage och muskulösa armar. Hans ansikte kunde man inte se, det var det som bländade mig.
Jag tog ett stillsamt steg fram imot honom. Min fot landade oå något mjuk och när jag tittade ner såg jag att gräs brett ut sig över marken. Jag tog ett till steg på ängen och jag kom närmre den främmande personen. Han rörde sig inte ut fläcken. Några få steg senare stod jag en halvmeter ifrån honom. Ljuset var starkare nu men mina ögon ville se hans ansikte, hela jag ville se hans ansikte.
Med en försiktig rörelse lyfte jag min hand mot hans ansikte. Jag la den mot hans kind och drog den tvärs över hans ansikte. Med min hand följde det bländande ljuset. När jag sänkte min hand såg jag hans ansiktet. De perfekta dragen, de djupa ögonen och det smygande leendet. Jag log ett säkert leende mot honom. Han sträckte ut sin hand och jag tog den. Vi gick mot stranden, hand i hand - jag och Justin.
På ängen var det likadant som i vattnet. Det fanns ingen tid. Men tiden rullade på. Justin gjorde mig glad. Vi mös på en filt, tittade på solnedgången och lekte vid stranden. Han lyfte upp mig i sin famn och svingade mig runt i vattnet.
I vattnet var han tyst, men på stranden pratade han gärna.
"Du har vackra ögon" sa han och log ett varmt leende.
"Tack" svarade jag och mina kinder blossade röda.
"Du har ett fint leende" sa han.
"Tack" sa jag och log.
"Du har fin kropp" sa han och gav mig en varm blick.
"Tack?" sa jag frågande.
"Du har en söt näsa" sa han och fortsatte titta på mig.
"Vad håller du på med?"
"Du har ett härligt skratt"
"Justin?" frågade jag, nästan lite skrämt.
"Du har en mysig röst" sa han och lutade sig närmre mig.
"Sluta" sa jag och log lite snett.
"Du har ett vackert leende"
"Vad vill du?" frågade jag vänligt.
Justin lutade sig yttligare närmare mig. "Du har vackra läppar" sa han och fortsatte luta sig.
Då förstod jag.
"Får jag dig att sluta så?" sa jag med ett litet flin.
"Din smarthet klär dig" sa han varmt.
Jag lutade mig framåt, utan tvek, och mötte sen hans läppar med mina.
Plötsligt kom känslan. Känslan jag i smyg försökt dölja på sängen. Känslan av hur rätt vi var.
Justin. Justins läppar. Justins kropp. Justins röst. Justins doft. Justins ögon.
Justin.
När kyssen var avslutad ändrades bilden. Ängen försvann och jag trycktes ner i det djupa vattnet. Där skvalpade jag runt.
"Nej!" tänkte jag högt. "Justin!" skrek jag i mitt huvud. Jag var tvungen att ta mig tillbaka.
Med ett hårt ryck drog jag mig upp mot vattenytan. När mitt huvud nådde ytan skrek jag av smärta.
Röster var runt omkring mig, men den enda jag hörde var min röst. Och Justins.

Plötsligt exploderade publiken i ett öronbedövande skrik. Jag förstod ingenting försen jag tittade på scenen. Ett leende breddes ut på mina läppar.
Bredvid Chris på scenen stod Justin. Tillsammans sjöng dom "Next to you" och publiken var i extas. Jake och jag viftade med armarna i luften. Stunden var perfekt. Konserten var perfekt. Livet var perfekt.
Alltin var perfekt.
Just då..

Plötsligt förändrades något. Jag förändrades. Mitt hjärta slog snabbare, min syn blev suddig, min hörsel blev sämre.
Vad hände? Jag hann knappt tänka orden innan jag föll ihop. Jag drogs snabbt ner i ett djupt vatten. Vattnet tryckte mot mina lungor så jag inte kunde andas. Vid vattenytan kunde jag höra en röst men den var grumlig. I vattnet var allt grumligt.

Justins perspektiv:

Jasmyns ansikte såg så blekt ut i det starka ljuset. Från en maskin bredvid henne kom ett regelbundet pipande ljud som bekräftade att hon levde.
"Hur är det med henne?" frågade Jake svagt när han kom in genom dörren. Han hade påsar under ögonen, precis som jag, som visade att han inte sovit på några dygn.
Jag hade ingen aning om hur länge Jasmyn varit här, en vecka kanske, men jag kunde bara inte lämna henne. Hon betydde verkligen mycket för mig och jag kände mig hemsk när hon låg på sjukhussängen. Ingen visste om hon hade ont. Ingen visste om hon drömde. Ingen visste vad som egentligen hänt på konserten.
"Inget har förändrats" sa jag i en låg suck. Jake satte sig ner bredvid mig på den lilla soffan som fanns i rummet.
"Du borde sova" sa han lågt. "Inget kommer att förändras de närmsta timmarna. Du har inte sovit på två dygn."
"Du borde också sova" sa jag svagt.
"Jag kan inte" mumlade han. Vi båda tittade med tunga ögon på Jasmyn.
"Varför?" frågade jag.
"Jag kan inte lämna henne" svarade han. "Jag.. är Verkligen kär i henne"
Orden snurrade i mitt huvud. Var han kär i henne?
Jag var det. Jag hade känslor för Jasmyn. Jag ville ha kyssarna som Jake så ofta fick. Men jag ville att dom skulle betyda något. Inte vänskap utan kärlek.
Jag ville ha Jasmyn ifred.
"Okej" svarade jag. Svaret var helt fel, men vad skulle jag ha svarat? Jake skulle antagligen få Jasmyn, dom var ju redan påväg.
Jag behövde göra något. Något som fick henne att gilla mig.
Men först behövde hon vakna. Om hon någonsin skulle vakna.

När jag fått på mig mina kläder borstade jag snabbt igenom mitt vågiga hår.
"Redo?" frågade jag när jag var klar. Jake nickade och hand i han lämnade vi vårt rum. Nere i entrén stod Justin med ett läskigt flin på läpparna.
"Vart är det vi ska Justin? Vi pallar inte några mer överraskningar!" sa Jake och suckade.
"Ni får snart se" flinade Justin och gick ut genom dörren.



Jake och jag följde efter Justin ut genom entren. Vi blev chockade när vi såg den svarta limousinen stå där. Varken jag eller Jake hade någonsin åkt i en limousin och vi trodde heller aldrig att vi skulle få det.
I limousinen var det svalt. Alla fick varsin dricka av chaufören, men något kändes skumt.
"Justin, om du inte säger vart vi ska så åker jag inte med" mulmade jag. Det var inte ett hot, men endå så var det ett.
"Jag kan ju inte säga, då förstörs ju överraskningen!" sa han och flinade.
Jag rste mig upp med Justin stoppade mig med en suck.
"Vi ska på Chris's konsert.." mumlade han.
Jag tittade på Jake och såg en spegelbild. Chockade ögon, ett stort leende och ivrigt färgade kinder.
"SKOJAR DU?" jublade jag och tittade på Justin. Han gav mig ett leende men det nådde inte ögonen.
"Förlåt att jag tvingade dig att berätta men jag trodde vi skulle till något tråkigt ställe.." flinade jag som ursäkt.
Justin gav mig en nick som sa att det var okej.

Vi fick inte vara backstage på konserten men vi fick stå precis bredvid scenen. Precis när vi ställde oss vid scenen började publiken tjuta och vi fröstod att Chris kom fram på scenen.
Jake och jag stod som små barn framför en godisaffär. Vi skrek med i låtarna och var helt galna.
Det gick så himla fort! Jag ville sakta ner allting, ta en del ur varje låt och lägga ner i en burk och spara. Innan jag visste ordet av det var konserten påväg mot sitt slut. Chris hade sjungt för mig och Jake, dansat omkring på scenen och gett gärnet i alla låtar. När jag vände mig om för att se om Justin hade lika kul som jag blev jag förvånad. Han stod inte bakom oss.
Jag letade med blicken efter honom medans Chris sjöng "Look at me now".
"Justin är väl på toa" tänkte jag och gav publiken en sista letande blick.
Plötsligt exploderade publiken i ett öronbedövande skrik. Jag förstod ingenting försen jag tittade på scenen. Ett leende breddes ut på mina läppar.
Bredvid Chris på scenen stod Justin. Tillsammans sjöng dom "Next to you" och publiken var i extas. Jake och jag viftade med armarna i luften. Stunden var perfekt. Konserten var perfekt. Livet var perfekt.
Alltin var perfekt.
Just då..

"Jag går på skolan som ligger där borta" svarade jag och pekade. "Själv då?"
"Jag parkerade faktiskt på skolans parkering" sa Chris och skrattade. Jag skrattade med honom. När vi gick till skolan fortsatte vi prata om lite allt möjligt.
Framme vid skolan följde jag honom till utgången som låg påvägen mot bilen. Vid ingången satt Justin. Han tittade annorlunda på mig och sedan på Chris.
"Chris?" frågade han och sken upp.

"Yo bro!" sa Chris och log tillbaka. Dom gjorde en egen version av den klassiska killhälsningen.
"Hur är läget mannen?" frågade Justin glatt.
"Grymt. Har suttit och snackat men Jasmyn hela kvällen." svarade han gjorde en visande gest mot mig.
Justin tittade på mig och hans ögon förändrades direkt.
"Förlåt" sa jag tyst och tittade ner på mina fötter.
"Du ska inte be om ursäkt, det är jag." svarade Justin och gav mig en kram. Jag kramade han tillbaka och fin min trygga känsla som bara Jake och Justin kunde ge mig.
"Känner ni varandra?" frågade Chris förvånat när Justin släppt mig. Jag och Justin log tillsammans.
"Detta är "kompisen" som jag berättade om" sa jag och behöll mitt leende.
"Är Justin dissaren?" frågade Chris chockat.
"Vad har du berättat om mig egentligen?" frågade Justin med ett flin. Ett stänk av dåligt samvete skäljde över mig.
"Det var innan jag visste hur jobbigt det var med fans." sa jag lågt.
"Var det därför du ville ha en "fans-undevisning"?" frågade Chris glatt.
Jag skrattade. "Ja" log jag.
Plötsligt ringde min mobil och min ringsignal avrbröt vårat snack.
"I need you boo, gotta see you boo. And there's hearts all over the world tonight.." Längre han inte låten spelas innan jag svarade. Chris och Justin flinade brett åt min ringsignal. Jag skämdes lite eftersom att det var Chris's låt "With you"
"Jake?" frågade jag i luren.
"Kom upp! Jag måste visa något!" sa han snabbt i luren.
"Jag kommer" sa jag och la på samtalet. "Jag måste sticka, Jake ville något! Vi ses" sa jag snabbt och skyndade mig upp.
"Vad ville du?" andades jag när jag kommit upp till rummet.
"Kolla där nere!" sa Jake och pekade ut genom fönstret. "Det är Chris Brown!"
Jag kunde inget annat än att börja skratta. Mine ben vek sig och jag föll ihop på golvet.
"Vad skrattar du åt?" frågade Jake chockat.
"Jag stod där nere och pratade med Chris precis! Det är Justin bredvid!" pressade jag fram när jag samlat mig.
"Va?" flämtade Jake. Jag reste mig upp, tog Jake i handen och drog ner honom till Chris och Justin.
Justin log när jag kom gåendes med Jake i handen.
"Tjenare" flinade han och tittade på våra händer. Chris log välkomnande till oss båda.
"Detta är Jake" sa jag och presenterade han för Chris. Chris vinkade hälsande. Jake stod bara och stirrade.
"Eeh, han är ett stort fan" sa jag ursäktande.
"Precis som du eller?" frågade Chris retsamt.
Chris var riktigt rolig. Han var inte som jag trodde att stora stjänor skulle vara. Men det hade jag ju inte trott om Justin heller.
"Jag måste kila nu, trevligt att träffas alihopa" sa Chris och gjorde killkramen med Justin, gav mig en varm kram och vinkade lätt till Jake. Vi stod alla och tittade när hans ryggtavla försvann runt huskrönet.
"Chris.." flämtade Jake. Jag och Justin bröt ut i ett skratt.

Jake kom ut ur duschen med bara en handduk runt höften. Jag tittade glatt på hans mage och han flinade stort tillbaka.
"Vad spelar du?" frågade han och tittade på min gitarr.
"With you" sa jag glatt.
"Jag kan fortfarande inte fatta att det var han... Jag är ett sånt jävla Chris Brown fan!" skrek han glatt. Jag mådde bra av att se Jake glad, han hade ett sånt vackert leende.
"Fortsätt spela så jag kan sjunga med" flinade han och började dra fram kläder ur sin garderob.
Jakes röst var så fantastisk. Den var så glad.
Jag tog två steg fram till Jake, gitarren lämnade jag på sängen. Ut garderoben drog jag fram en vit tröja.
"Ha på dig den här" sa jag till Jake som stog och sjöng i bara kalsongerna. Han la den på sängen och tog sin roll on och rullade under armarna. Byxvalet var svårare men tillslut valde jag ett par röda shorts. Jag tvingade honom att lägga i lite wax i håret och ha ett par pilotglasögon i v-rigningen på tröjan.
"Vill du hjälpa mig välja kläder?" frågade jag när jag stod framför min garderob. Han nickade och drog fram ett par vita shorts, och ett rosa pösigt linne. Själv tog jag ut en bandeu-bh att ha under.
"Vad är egentligen det där?" frågade han och pekande på min bandeu-bh.
"En bh" flinade jag och han log åt mig.
När jag fått på mig mina kläder borstade jag snabbt igenom mitt vågiga hår.
"Redo?" frågade jag när jag var klar. Jake nickade och hand i han lämnade vi vårt rum. Nere i entrén stod Justin med ett läskigt flin på läpparna.
"Vart är det vi ska Justin? Vi pallar inte några mer överraskningar!" sa Jake och suckade.
"Ni får snart se" flinade Justin och gick ut genom dörren

I ögonvrån kunde jag se någon komma gåendes på stranden. Det var en kille, några år äldre än mig. Han slog sig ner bredvid mig. Först trodde jag att han bara satt där men sen insåg jag att han lyssnade på när jag spelade. Först då gav jag han en riktig blick.
Mina ögon spärrades upp när jag såg vem det var.

"Eeh...." var det enda jag fick fram när jag försökte säga något. Jag var alldeles för förlamad för att skämmas.
Hans bubblande skratt fyllde mig.
"Hej" sa han vänligt och log. Min kropp var förstelnad så den enda hälsningen jag kunde göra var en blinkning.
"Är du okej?" frågade han. Då indåg jag hur fast jag var. Jag hoppade till när han la sin hand på min axel och skakade mig löst.
"Jo, eller.. Är du..?" frågade jag stelt.
"Yes" svarade han.
Att min idol satt framför mig var otroligt.
"J-j-jag är ett fan!" stammade jag. En våg av ånger välte omkull mig direkt efter, varför hade jag sagt det?!
"Jag märker det. Ett ganska stort kanske?" frågade han. Wow, han kände sina fans väl.
"Vad var det du spelade? Jag kände igen låten" sa han och tittade på mig gitarr.
"Det är en låt med Iyaz" mumlade jag blygt och tittade ner på gitarren.
"Solo?" frågade han. Jag nickade stumt.
"Kan du spela den igen?" frågade han vänligt.
Jag drog enkelt fingrarna översträngarna. Plötslig började han sjunga och på något sätt kunde jag fortfarande spela. Hans röst var vackrare än på alla hans låtar.
"Cause I was so high and now I'm so low"
Jag slutade plötsligt spela och slängde mig runt hans hals.
"Jag kan inte fatta att det är du!" tjöt jag. Jag ville nypa mig för att veta att det var han.
"Ta det lungt tjejen! Jag är en vanlig person, precis som du!" sa han lugnande.
"Du är ingen vanlig person!" sa jag när jag släppte honom. "Du är Chris Brown!"

Efter någon timma hade min "galet-fan"-period gått över och jag kunde prata normalt med Chris. Han var riktigt trevlig faktiskt.
"Vad gör du här?" frågade jag han vänligt.
"Jag skulle träffa en kompis, han ville snacka lite om något." sa han och log.
"Måste du inte ha med dig en livvakt?" frågade jag förvånat.
Chris vände sig om och pekade mot en dunge av träd. Där stod en blek kille i svarta byxor och marinblå tröja.
"Det är min livvakt" svarade Chris och vände sig mot mig igen.
"Var är din kompis då?" frågade jag och log.
"Han skrev att han var tvungen att göra något annat." sa han.
"Wow, fet diss där Chris" sa jag och flinade.
"Håll tyst Jasmyn! Det är ju du som blev dissad på resturangen!" flinade han. På något sätt hade jag berättat om resturangen men istället för att säga Justin hade jag sagt "en kompis".
"Är det jobbigt med fans?" frågade jag snabbt och insåg att jag väldigt fort bytt samtalsämne.
"Jag älskar mina fans. Speciellt sånna som du, som är helt galna i början men sen lugnar sig." svarade han.
"Brukar du prata länge med dom, som du gör med mig nu?" frågade jag lite besviket. Jag trodde att jag var lite speciell med det på något sätt.
"Nej, men när jag träffar fasn på stan brukar det skift på en minut bara." sa han och log. "Men fans kan vara jobbiga också speciellt om man inte har lust att träffa dom just då. Tex. när man är på resturang med en kompis eller något sånt, då blir det riktigt jobbigt oftast."
Jag tittade ner på mina händer och skämdes riktigt rejält. Chris fortsatte berätta om hur det var att han massor utav fans runt om sig och ju mer han pratade desto mer skämdes jag. Jag hade behandlat Justin som skit för något han inte kunde hjälpa.
"Jag måste nog tillbaka nu" sa jag efter yttligare en timmas prat.
"Det var trevligt att träffa dig Jasmyn" sa Chris och gav mig en kram.
"Detsamma" svarade jag och kramade honom tillbaka.
"Jag ska också gå" sa han och vi reste oss upp samtidigt. Det blev en konstig stämning nät vi insåg att vi båda skulle åt samma håll.
"Vart ska du då?" frågade Chris.
"Jag går på skolan som ligger där borta" svarade jag och pekade. "Själv då?"
"Jag parkerade faktiskt på skolans parkering" sa Chris och skrattade. Jag skrattade med honom. När vi gick till skolan fortsatte vi prata om lite allt möjligt.
Framme vid skolan följde jag honom till utgången som låg påvägen mot bilen. Vid ingången satt Justin. Han tittade annorlunda på mig och sedan på Chris.
"Chris?" frågade han och sken upp.

"Om du någonsin vill ha en kyss så kommer du få den." svarade jag.
"Samma sak gäller för dig" svarade han och log ett typsikt Jake leende.
"Det var ju synd..." svarade jag.
"Vad menar du?" frågade han oförstående.
"För då kommer du bli jävligt bissy" svarade jag och tryckte mina läppar mot hans igen.

Lektionerna kändes så långsamma under dagen. Dom var roliga men långsamma. På något sätt kändes det skönt att dom var långsamma för jag visste vad min nästa, och sista, lektion var. Gitarr. Med Justin.
Jag suckade och försökte hänga med på danskursen. Det var riktigt kul att dansa. Jag älskade hur man fylldes av musikens rytm och dansstegen sprudlade i en.
När lektionen var slut lämnade jag klassrummet fort. Utanför stod Jake och väntade på mig. Han hade lovat att följa med mig på gitarrkursen. Vi skulle använda den tiden till att jobba med våran låt. Vi hade pratat med Ryan om det och han tyckte det var okej. Problemet var att Justininte visste något.
När jag såg Jake gick jag fram och gav honom en kram. Efter kyssarna hade min kropp saknat honom hela tiden.
"Värst var du var mysig då" flinade Jake när jag släppte honom.
"Äsch, du gillar ju det!" retades jag. Han fortsatte bara flina. Vi gick tillsammans upp till vårat rum och hämtade min gitarr och sedan gick vi ner till lektionen. När jag gick in genom dörren tittade jag inte ens åt tavlans håll. Jag letade bara efter en bra lats att sitta på. Det fanns två stycken i hörnet längst bort. Vi slog oss ner och började direkt jobba på låten. Fastän jag inte ville kunde jag inte låta bli att kasta små blickar åt Justins håll.

"And if I spell my name I can make it yours in diffrent ways... Blir det bra?" frågade jag Jake. Han log sitt vanliga leende.
"Du vet att det är bra, varför frågar du ens?" log han.
"Ska vi sjunga igenom det vi hittat på hittills??" frågade jag glatt och drog ett drag på gitarren.
Jag hann inte säga mer innan han började sjunga:
"When you say my name, I get this feeling I cant explain
When I see your face, I dream of you and may
When your smell passes by, I think on how we said goodbye

When I close my eyes, I feel the way your lips met mine
If i try really hard, I can hear you in my thoughts
And if I spell my name I can make it yours in difrent ways"
När han satt den sista tonen var jag fortfarande helt förbluffad. Jag hade inte vant mig vid hur fantastisk hans sångröst var.
"Jättebra" log jag uppmuntrande. Jag skulle precis säga en ny rad men blev avbruten.
"Jasmyn.." Jag vände mig om och såg Justin stå där.
Jag orkade verkligen inte med han just nu, jag ville bara få bort honom.
"Bla, bla, bla - du är ledsen. I know! Kan du gå här ifrån nu? Vi jobbar" Jag sa allting med en tråkig ton. Jag vände mitt huvud bort från Justin och såg Jake flina, han tyckte väl det jag sa var roligt.
"Jasmyn, lägg av" sa Justin bakom mig. "Du måste faktiskt prata med mig" Jag vände mig om igen.
"Det behövs inte. Du är förlåten! Vi ses sen!" sa jag med otroligt fejkad glädje, vilket hördes. Jag sparkade bort stolen och reste mig upp och gick snabbt ut ur salen. Vart jag gick visste jag inte, jag bara gick. När jag kommit ner till stranden ångrade jag mig. Varje gång någonting blev jobbigt gick jag iväg. När Tim ringt, på resturangen och nu. Jag blev irriterad på mig själv.
I min hand hade jag min gitarr vilket jag var glad för. Jag började leka med strängarna och sjunga lågt. Efter ett tag slängde jag en snabb blick på min armbandsur och konstateradet att klocakn var strax efter sex. Jag reste mig upp med gitarren i handen och gick längs strandpromenaden tills jag kom till en korvkiosk. Valet mellan chorizo och vanlig varmkorv var alltid svårt för mig men idag kände jag mig säker på en chorizo. Jag ville känna mig stark. Korv-gubben nämnde mitt pris och jag betalade. Jag gick och åt på min korv på stranden och njöt av kvällssolen. En bit bort såg jag en liten bänk. Jag gick långsamt dit och såg på skymt att den var tom. När jag slog mig ner hade jag ätit upp korven så jag började spela gitarr. Valet just då blev Solo med Iyaz. Den låten fick mig lugn på något sätt, det hade alltid varit min favoritlåt. I ögonvrån kunde jag se någon komma gåendes på stranden. Det var en kille, några år äldre än mig. Han slog sig ner bredvid mig. Först trodde jag att han bara satt där men sen insåg jag att han lyssnade på när jag spelade. Först då gav jag han en riktig blick.
Mina ögon spärrades upp när jag såg vem det var.

Plötslig blev jag väldigt sugen på den kyssen. Inte för att jag var kär i Jake utan mer för att det skulle vara... Mysigt? Kunde man säga så?

"Så Jake, vad skulle du visa?" frågade jag när jag la mig ner på min säng.
"Detta" svarade han och lutade sig över mig. Hans läppar var två centimeter i från mina när vi båda stängde våra ögon.
"Jasmyn!" ropade Justin utifrån korridoren. Helvete!

"Öppna Jasmyn!" ropade Justin när jag inte svarat.
"Åååh!" stönade jag lågt. Jake som satt på mina lår (han var verkligen inte tung! Både för sin längd och massa utav muskler var han väldigt lätt!) tittade annorlunda på mig.
"Du behöver inte öppna" viskade han. Han förstod att jag inte ville att Justin skulle höra. "Jag kan öppna"
Jag nickade till svar och Jakereste sig och gick bort till dörren. Man kunde höra hur han tryckte ner handtaget och öppnade dörren.
"Hon vill inte snacka Justin" sa han lågt.
"Jag måste väl endå få be om ursäkt eller?" sa Justin argt. Varför var han arg på Jake? Varför var han arg över huvudtaget? Jag var ju den som var arg!
"Hon vill inte snacka sa jag ju!" svarade Jake.
"Jasmyn!" ropade Justin. Hans röst lät patetisk. Han var patetisk.
"Gå Justin" sa Jake.
"Lägg av Jake!" fräste Justin. "Jag ska snacka med henne, fattar du?"
Det var droppen. Justin skulle inte behandla Jake som skit bara för att jag inte ville prata med honom. Jag reste mig upp och gick bort mot dörren.
"Jasmyn, låt mig förkara..." sa Justin men jag avbröt honom.
"Stick här ifrån!" fräste jag till Justin. "Du kan fan inte behandla Jake som skit bara för att du är sur på mig!" Jag trängde mig förbi Jake och smällde igen dörren. Med två klick låste jag dörren och hängde för haspen.
"Hur är det?" frågade Jake när han gick med mig tillbaka till sängen.
"Förvirrat. Varför är han sur på mig? Han förstår väl att jag inte vill prata med honom, eller?" suckade jag till Jake. Han tittade på mig med vänliga ögon som betydde att han förstod mig. När vi stannade framför sängen tittade jag ner på mina fötter i två sekunder. Sedan tittade jag upp och mötte Jakes djupa ögon. Jag bet mig i läppen innan jag viskade:
"Jag skulle nog behöva den där kyssen nu"

Jakes perspektiv:

Jag kan inte förstå att hon sa dom orden! Hon ville att jag skulle kyssa henne! Det var det enda jag kunnat tänka på de senaste dagarna. Från första gången jag sett henne visste jag att det var något speciellt med henne. Jag hade känt mig så tursam när hon kom in genom dören den första kvällen.
Jasmyn var så otroligt söt och jordnära. Jag hade aldrig känt såhär förut. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet.
"Säkert?" frågade jag henne chockat. Hon nickade. Försiktigt böjde jag mig ner mot hennes ansikte och stängde mina ögon.
Hennes läppar mötte mina och masserade dom försiktigt. Hon la sina händer om min nacke och jag höll mina på hennes höft. Kyssen var perfekt.

Jasmyns perspektiv:

Jakes läppar var så mjuka och försiktiga. Dom pressades inte hårt mot mina som jag trodde att dom skulle utan dom var försiktiga när dom lekte över mina. Först hade jag bara velat ha kyssen men nu ville jag ha mer än så. Jag ville ha Jakes kropp tryckt mot min.
Innan jag var klar var kyssen slut. Jag lutade mig bakåt och tittade Jake djupt in i ögonen.
"Wow.." viskade Jake. Jag nickade instämmande.

"Betyder detta något?" frågade efter att vi hämtat andan. Jag nickade. Jakes läppar hade matchat mina så perfekt! Dom formades efter varandras.
"Om du någonsin vill ha en kyss så kommer du få den." svarade jag.
"Samma sak gäller för dig" svarade han och log ett typsikt Jake leende.
"Det var ju synd..." svarade jag.
"Vad menar du?" frågade han oförstående.
"För då kommer du bli jävligt bissy" svarade jag och tryckte mina läppar mot hans igen.