I ögonvrån kunde jag se någon komma gåendes på stranden. Det var en kille, några år äldre än mig. Han slog sig ner bredvid mig. Först trodde jag att han bara satt där men sen insåg jag att han lyssnade på när jag spelade. Först då gav jag han en riktig blick.
Mina ögon spärrades upp när jag såg vem det var.

"Eeh...." var det enda jag fick fram när jag försökte säga något. Jag var alldeles för förlamad för att skämmas.
Hans bubblande skratt fyllde mig.
"Hej" sa han vänligt och log. Min kropp var förstelnad så den enda hälsningen jag kunde göra var en blinkning.
"Är du okej?" frågade han. Då indåg jag hur fast jag var. Jag hoppade till när han la sin hand på min axel och skakade mig löst.
"Jo, eller.. Är du..?" frågade jag stelt.
"Yes" svarade han.
Att min idol satt framför mig var otroligt.
"J-j-jag är ett fan!" stammade jag. En våg av ånger välte omkull mig direkt efter, varför hade jag sagt det?!
"Jag märker det. Ett ganska stort kanske?" frågade han. Wow, han kände sina fans väl.
"Vad var det du spelade? Jag kände igen låten" sa han och tittade på mig gitarr.
"Det är en låt med Iyaz" mumlade jag blygt och tittade ner på gitarren.
"Solo?" frågade han. Jag nickade stumt.
"Kan du spela den igen?" frågade han vänligt.
Jag drog enkelt fingrarna översträngarna. Plötslig började han sjunga och på något sätt kunde jag fortfarande spela. Hans röst var vackrare än på alla hans låtar.
"Cause I was so high and now I'm so low"
Jag slutade plötsligt spela och slängde mig runt hans hals.
"Jag kan inte fatta att det är du!" tjöt jag. Jag ville nypa mig för att veta att det var han.
"Ta det lungt tjejen! Jag är en vanlig person, precis som du!" sa han lugnande.
"Du är ingen vanlig person!" sa jag när jag släppte honom. "Du är Chris Brown!"

Efter någon timma hade min "galet-fan"-period gått över och jag kunde prata normalt med Chris. Han var riktigt trevlig faktiskt.
"Vad gör du här?" frågade jag han vänligt.
"Jag skulle träffa en kompis, han ville snacka lite om något." sa han och log.
"Måste du inte ha med dig en livvakt?" frågade jag förvånat.
Chris vände sig om och pekade mot en dunge av träd. Där stod en blek kille i svarta byxor och marinblå tröja.
"Det är min livvakt" svarade Chris och vände sig mot mig igen.
"Var är din kompis då?" frågade jag och log.
"Han skrev att han var tvungen att göra något annat." sa han.
"Wow, fet diss där Chris" sa jag och flinade.
"Håll tyst Jasmyn! Det är ju du som blev dissad på resturangen!" flinade han. På något sätt hade jag berättat om resturangen men istället för att säga Justin hade jag sagt "en kompis".
"Är det jobbigt med fans?" frågade jag snabbt och insåg att jag väldigt fort bytt samtalsämne.
"Jag älskar mina fans. Speciellt sånna som du, som är helt galna i början men sen lugnar sig." svarade han.
"Brukar du prata länge med dom, som du gör med mig nu?" frågade jag lite besviket. Jag trodde att jag var lite speciell med det på något sätt.
"Nej, men när jag träffar fasn på stan brukar det skift på en minut bara." sa han och log. "Men fans kan vara jobbiga också speciellt om man inte har lust att träffa dom just då. Tex. när man är på resturang med en kompis eller något sånt, då blir det riktigt jobbigt oftast."
Jag tittade ner på mina händer och skämdes riktigt rejält. Chris fortsatte berätta om hur det var att han massor utav fans runt om sig och ju mer han pratade desto mer skämdes jag. Jag hade behandlat Justin som skit för något han inte kunde hjälpa.
"Jag måste nog tillbaka nu" sa jag efter yttligare en timmas prat.
"Det var trevligt att träffa dig Jasmyn" sa Chris och gav mig en kram.
"Detsamma" svarade jag och kramade honom tillbaka.
"Jag ska också gå" sa han och vi reste oss upp samtidigt. Det blev en konstig stämning nät vi insåg att vi båda skulle åt samma håll.
"Vart ska du då?" frågade Chris.
"Jag går på skolan som ligger där borta" svarade jag och pekade. "Själv då?"
"Jag parkerade faktiskt på skolans parkering" sa Chris och skrattade. Jag skrattade med honom. När vi gick till skolan fortsatte vi prata om lite allt möjligt.
Framme vid skolan följde jag honom till utgången som låg påvägen mot bilen. Vid ingången satt Justin. Han tittade annorlunda på mig och sedan på Chris.
"Chris?" frågade han och sken upp.