"Do as the queen says!" sa Justin och fick mig att skratta.
"Jaja!" sa Jake och gäspade. "Vad ska vi göra då?" frågade han.
"Jag ska ta en huvudvärkstablett.. Sen ska vi hitta på något riktigt kul!" sa jag och tryckte en hand mot huvudet som börjat göra riktigt ont igen.

"Hur är det med dig?" frågade Justin. "Du ser ut att ha ont." Ansiktet täcktes av en bekymrad min.
"Det börjar göra ganska ont. Jag måste ha en huvudvärkstablett nu" sa jag svagt och skyndade mig mot mitt rum. För varje steg jag tog gjorde det ondare i huvudet. Innan jag hunnit fram till hissen forsade det floder av tårar ner för mina kinder. Mina ben blev svaga och jag föll ihop. Innan min kropp slogs imot marken fångades den upp av Justins starka armar.
"Jake!" ropade han. Jag förstod inte vad som hände men plötsligt låg jag på Justins säng. Jake höll fram ett glas vatten och mina värktabletter. Jag svalde tabletten hårt och la mig sedan ner på sängen.
"Kan du gå och ringa doktor Reed? Det kanske är något fel?" frågade Justin och Jake lämnade rummet snabbt.
Justin la sig bredvid mig på sängen och tog mig i sin famn.
"Tack" viskade jag lågt.
"Jag är orolig för dig" sa han och smekte min arm.
"Var inte det" svarade jag. "Jag mår bra" Det var inte hela sanningen. Jag mådde långt ifrån bra men tabletten hade redan börjat verka lite.
"Ljug inte älskling" sa han och pussade mig på hjässan. Jag orkade inte tjafsa med honom om hur jag mådde, jag visste att han skulle vinna den fighten. Vi låg tysta en stund. Gårkvällens samtal brände i huvudet på mig och jag kunde tillslut inte hålla mig längre utan orden hoppade ur mig.
"Jag hörde vad ni sa om mig igårkväll" viskade jag. Justin stelnade.
"Sa vadå?" frågade han obekvämt.
"Att ni... gillar mig" tryckte jag fram. Justin harklade sig stelt men han svarade inte.
"Du behöver inte säga något. Men jag vill bara veta om det var sant?" viskade jag mot Justins bröst.
"Det var sant" sa Justin lågt.
Justin gillade mig.
"Jake gillar dig också" sa han tilläggande.
Justin gillade mig. Jake gillade mig. Båda gillade mig. Men vem gillade jag? Mest.
Livet blev jobbigt i två sekunder. Det avbröts av att Jake kom in i rummet.
"Det ska inte vara något farligt" sa han.
Plötsligt kände jag mig obekväm i rummet.
"Jag ska bara gå ut en sväng" sa jag och reste mig upp. Ingen följde efter mig och jag tror Jake förstod varför jag gått.

Jag gick till stranden. Det var som mitt ställe. Där kunde jag tänka fritt och slappna av. Denhär gången rymde jag inte iväg. Jag rensade bara hjärnan lite.
Hur kunde jag umgås med killarna när jag visste att dom var kära i mig? Jag gillade ju faktiskt båda två, men på helt olika sätt. Jag gillar Jake som en kompis men han var endå urgullig. Justin gillade jag verkligen.. Men jag kunde inte bli tillsammans med någon av dom för jag skulle sårat den andra personens känslor.
Jag satt på stranden och solade lite. Mitt huvud gjorde fortfarande ont men jag ville inte gå tillbaka.
Plötsligt hörde jag steg bakom mig och jag behövde inte ens fråga vem det var, jag visste redan.
"Vad vill du Justin?" frågade jag med en lätt suck.
"Jag ville bara se om du var okej" mumlade han. Han satte sig ner bredvid mig.
"Jag är inte okej. Jag är... Splittrad" svarade jag.
"Du gillar båda va?" frågade han enkelt.
Jag tittade på Justin. Han tittade tillbaka på mig.
Jag nickade långsamt och såg hur hans inre blödde.
"Förlåt" mumlade jag och tittade ner i marken. Justin la armen om mina axlar och tryckte mig mot hans bröst.
"Du kan inte hjälpa det" viskade han i mitt öra. "Men jag väntar på dig"
Vi satt tysta en stund. Ingen hade något att säga. Justin släppte mina armar och reste sig upp.
"Kom" sa han och drog upp mig ur sanden. Jag följde chockat efter honom ut i vattnet. Det smekte mina ben.
"Vad gör vi här?" frågade jag generat.
"Jag vet inte" svarade Justin. "Jag ville bara ut i vattnet."
"Vattnet är mysigt här tycker jag" sa jag och tittade mig runt.
"Du är mysig.." mumlade jag.
Jag tittade generat på Justin. Hans ögon grävde sig djupt in i mina.
"Förlåt.. Det var fel sagt" sa han och hans ögon tittade bort.
"Nej, det var fint sagt" svarade jag. "Du är också mysig" la jag till med ett leende.
"Är det fel om jag kramar dig just nu?" viskade han och öppnade sin famn. Jag kastade mig in i den och gav han en puss på kinden.
"Dina kramar är aldrig fel" viskade jag i hans öra.