Del 23 - The S O L O

"Om du någonsin vill ha en kyss så kommer du få den." svarade jag.
"Samma sak gäller för dig" svarade han och log ett typsikt Jake leende.
"Det var ju synd..." svarade jag.
"Vad menar du?" frågade han oförstående.
"För då kommer du bli jävligt bissy" svarade jag och tryckte mina läppar mot hans igen.




Lektionerna kändes så långsamma under dagen. Dom var roliga men långsamma. På något sätt kändes det skönt att dom var långsamma för jag visste vad min nästa, och sista, lektion var. Gitarr. Med Justin.
Jag suckade och försökte hänga med på danskursen. Det var riktigt kul att dansa. Jag älskade hur man fylldes av musikens rytm och dansstegen sprudlade i en.
När lektionen var slut lämnade jag klassrummet fort. Utanför stod Jake och väntade på mig. Han hade lovat att följa med mig på gitarrkursen. Vi skulle använda den tiden till att jobba med våran låt. Vi hade pratat med Ryan om det och han tyckte det var okej. Problemet var att Justininte visste något.
När jag såg Jake gick jag fram och gav honom en kram. Efter kyssarna hade min kropp saknat honom hela tiden.
"Värst var du var mysig då" flinade Jake när jag släppte honom.
"Äsch, du gillar ju det!" retades jag. Han fortsatte bara flina. Vi gick tillsammans upp till vårat rum och hämtade min gitarr och sedan gick vi ner till lektionen. När jag gick in genom dörren tittade jag inte ens åt tavlans håll. Jag letade bara efter en bra lats att sitta på. Det fanns två stycken i hörnet längst bort. Vi slog oss ner och började direkt jobba på låten. Fastän jag inte ville kunde jag inte låta bli att kasta små blickar åt Justins håll.

"And if I spell my name I can make it yours in diffrent ways... Blir det bra?" frågade jag Jake. Han log sitt vanliga leende.
"Du vet att det är bra, varför frågar du ens?" log han.
"Ska vi sjunga igenom det vi hittat på hittills??" frågade jag glatt och drog ett drag på gitarren.
Jag hann inte säga mer innan han började sjunga:
"When you say my name, I get this feeling I cant explain
When I see your face, I dream of you and may
When your smell passes by, I think on how we said goodbye

When I close my eyes, I feel the way your lips met mine
If i try really hard, I can hear you in my thoughts
And if I spell my name I can make it yours in difrent ways
"
När han satt den sista tonen var jag fortfarande helt förbluffad. Jag hade inte vant mig vid hur fantastisk hans sångröst var.
"Jättebra" log jag uppmuntrande. Jag skulle precis säga en ny rad men blev avbruten.
"Jasmyn.." Jag vände mig om och såg Justin stå där.
Jag orkade verkligen inte med han just nu, jag ville bara få bort honom.
"Bla, bla, bla - du är ledsen. I know! Kan du gå här ifrån nu? Vi jobbar" Jag sa allting med en tråkig ton. Jag vände mitt huvud bort från Justin och såg Jake flina, han tyckte väl det jag sa var roligt.
"Jasmyn, lägg av" sa Justin bakom mig. "Du måste faktiskt prata med mig" Jag vände mig om igen.
"Det behövs inte. Du är förlåten! Vi ses sen!" sa jag med otroligt fejkad glädje, vilket hördes. Jag sparkade bort stolen och reste mig upp och gick snabbt ut ur salen. Vart jag gick visste jag inte, jag bara gick. När jag kommit ner till stranden ångrade jag mig. Varje gång någonting blev jobbigt gick jag iväg. När Tim ringt, på resturangen och nu. Jag blev irriterad på mig själv.
I min hand hade jag min gitarr vilket jag var glad för. Jag började leka med strängarna och sjunga lågt. Efter ett tag slängde jag en snabb blick på min armbandsur och konstateradet att klocakn var strax efter sex. Jag reste mig upp med gitarren i handen och gick längs strandpromenaden tills jag kom till en korvkiosk. Valet mellan chorizo och vanlig varmkorv var alltid svårt för mig men idag kände jag mig säker på en chorizo. Jag ville känna mig stark. Korv-gubben nämnde mitt pris och jag betalade. Jag gick och åt på min korv på stranden och njöt av kvällssolen. En bit bort såg jag en liten bänk. Jag gick långsamt dit och såg på skymt att den var tom. När jag slog mig ner hade jag ätit upp korven så jag började spela gitarr. Valet just då blev Solo med Iyaz. Den låten fick mig lugn på något sätt, det hade alltid varit min favoritlåt. I ögonvrån kunde jag se någon komma gåendes på stranden. Det var en kille, några år äldre än mig. Han slog sig ner bredvid mig. Först trodde jag att han bara satt där men sen insåg jag att han lyssnade på när jag spelade. Först då gav jag han en riktig blick.
Mina ögon spärrades upp när jag såg vem det var.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0