"Tim, slutar du inte ringa mig så anmäler jag dig - igen. Besöksförbudet gäller fortfarande." morrade jag hotande i telefonen. Jake som låg på sin säng bredvid mig tittade plötsligt upp förvånat på mig.
"Jasmyn! Snälla, låt mig förklara!" bad Tim i telefonen. Never tänkte jag och klickade honom direkt. Utan att riktigt hunnit tänka hade jag stigit upp ur sängen, tagit min gitarr och gått ut genom dörren. Innan den slog igen hörde jag Jakes röst ropa svagt; "Jasmyn?"

Gitarren var bara för att jag inte skulle tänka på Tim. Flykten ut ur rummet var för att jag inte kunde vara i närheten av någon nu. Speciellt inte Jake, han visste ju inget om det som hade hänt och jag orkade verkligen inte förklara.
När jag kom ut ur byggnaden gick jag bara, utan att tänka, mot stranden. Där skulle jag säkert hitta ett stället att vara ifred på.
Tim. Tim! TIM! Vad fan ville han mig? Jag hade sagt åt honom att hålla sig borta, jag hade ju tillochmed polisanmält honom så han fått ett besöksförbud! Hur hade han fått mitt nya nummer? Det var bara mina vänner som hade det? Men vad visste jag om vad mina vänner gjorde nu när jag var i en helt annan delstat?
Jag suckade tungt för mig själv och fortsatte gå mot stranden.
Tim var en gammal vän till familjen. Och till mig hade han betytt mer än någon annan. Sedan vi var små hade det vart han och jag, hela tiden. Vi gick i samma klass, var med varandra varje dag tills början av sjuan. Då förändrades något. Eller rättare sagt; Tim förändrades. Han som hade varit den söta och underbara killen hade börjat dricka, röka och bete sig illa. Han kunde slå ner första killen han såg på stan, skola flera veckor i sträck och sno saker ur affärer. Jag hade hela tiden undrat vad som hänt med honom. En dag då han var i skolan skulle vi  jobba i par. På något sätt var det han och jag som jobbade tillsammans. Åt början var stängd och svarade bara med korta svar på mina frågor. Men ju längre in vi kom i vårt arbetande desto mer öppen blev han. Han berättade för mig varför han hade blivit som han blev. Historian om hur hans pappa hade börjat slå honom och hur han hade tröstat sig själv med alkohol var rörande men jag försökte sitta framför honom som ett plank, vilket var vad han ville. Han ville få ut sig allt han ville och det lät jag honom göra. När han fått ut sig allt frågade jag;
"Varför sa du inget tidigare?" Och det är därför vi nu hade det som vi hade det. Tim hade tolkat frågan på fel sätt men jag visste inte hur han tolkat den fel. I rummet där vi satt hade han tagit upp stolar och kastat mot mig. Han hade misshandlat mig brutalt. Lärarna räddade mitt liv då min magister hade hört mig skrika och kommit in i rummet med flera lärare efter sig.

När jag kom ner till stranden tittade jag mig omkring. Det var tomt men jag kände endå att det var inte tillräckligt avlägset att sitta på stranden. Jag gick längs vattenbrynet och blötte ner mina fötter. I min enkla klännings ficka vibrerade min mobil. Jag visste att det var Tim, Jake eller Justin som ringde men jag orkade inte svara. Varför skulle jag svara? Tim skulle jag självklart inte prata med och Jake och Justin fick helt enkelt förstå att jag inte kunde prata just då.
Vattnet svalkade min fötter medans jag gick och letade efter en plats att sätta mig ner, i enskildhet. Längre fram såg jag en liten avlägsen palmklunga. Jag satte mig imitten av den, med ryggen lutad mot ett träd och la min gitarr i knät. Jag drog min fingrar på strängarna och snabbt glömde jag bort Tim. Mina fingrar lekte på gitarren och musiken fick mig lugn. På stranden gick en och annan männsika förbi, men ingen av dom la märke till mig. I horisonten kunde jag se solen sjunka ner och försvinna bakom havet. Min mobil vibrerade på nytt och störde mitt spelande. Jag släppte gitarren och tog upp telefonen. Jake ringer berättade mobilen och fortsatte vibrera. Med ett enkelt tryck på skärmen nekade jag hans telefonsamtal och en ny ruta dök upp på skärmen. Sju missade samtal och tre olästa meddelanden. Utan att det minsta finna ett intresse för att läsa tryckte jag bort rutan och la ner telefonen i fickan igen.
Solen gav mig dagens sista soljus innan den la sig bakom horisonten. Jag tog upp min gitarr och fortsatte spela. Tillslut hade jag fått ihop en mysog melodi som jag spelade om och om igen.
"Det där var väldigt fint.."
Jag ryckte till och vände mig om och stirrade in ett par mjukt hasselbruna ögon. Utan att riktigt tänka vände jag på huvudet igen och tittade ner i min gitarr.
"Gå.." mumlade jag till Justin. Hur hade han hittat mig?
"Jag går inte utan dig. Vi har vart riktigt oroliga för dig Jasmyn!" sa Justin. Jag svarde inte. Vad skulle jag ha svarat? Bakom mig hörde jag Justin sucka och sätta sig bredvid mig. Han la sin arm om mina axlar och jag lät den ligga där. Jag orkade inte ta bort den och det var faktiskt skönt att ha den där, vet om att någon bryr sig.
Justin sa inget utan satt där tyst och höll om mig. Jag la försiktigt mitt huvud på hans axel och jag kände hans andra arm lägga sig runt om mig i en kram. En tår föll ner för min kind.