Del 14 - The acoustic song

"Jag är ledsen för att jag bara stack igår" mumlade jag.
Jag hörde hur Jake reste sig och satte sig bredvid mig. Han la sina armar om mig och viskade i mitt öra att det kommer bli bra.
Jag kände mig så trygg i Jakes famn, även Justins. Dom var nog de bästa vännerna man kunde ha. Jag var så glad över att ha dom.




Lektionerna segade sig fram och jag hade inget vidare intresse för någon av dom. Jag hade ingen lektion med Justin eller Jake vilket jag var glad för. Det kändes bara jobbigt att träffa dom just då. Under låtskrivnings lektionen kom jag på att jag kunde skriva ner låten Justin och jag sjöng på stranden kvällen innan. Melodin var inte så svår att komma ihåg men låttexten var svårare. Jag fick sudda flera gånger då jag märkte att texten var fel. Tillslut hade jag fått dit alla orden och överst på pappret skrev jag : "Justin & Jasmyns låt". När jag lämnade in min text till Ryan, som var min lärare i den klassen med, så berömde han mig. Jag kände hur glad jag blev av hans ord. Han kopierade min text och gav mig kopian innan han skickade tillbaka mig till min plats och där satt jag tills lektionen var slut.
"Kan du komma hit lite Jasmyn?" frågade han när jag var påväg ut. Jag gick imot honom och satte mig på en stol.
"Har det hänt något?" frågade han. "Du verkar så frånvarande" Jag förstod att han visste att något var fel men jag orkade verkligen inte prata om det så jag skakade bara på huvudet.
"Jasmyn, jag vet att något är fel. Jake kom och frågade efter dig igår kväll och sa att du hade stuckit iväg. Inatt sov du ju inne hos Justin!" Jg stönade inombords. Hade Jake berättat allt för Ryan? Och isåfall, hur kunde han?
"Jag orkar inte prata om det.." svarade jag tyst och tittade ner på mina fingrar.
"Om du vill kan jag fixa ett möta med kuratorn? Jag vill inte att du ska börja skolåret med att må dåligt" sa han förslagsgivande. Jag tittade upp på honom.
"Okej" sa jag svagt och nickade. Det skulle nog bli bra att prata ut om allting. Kuratorn på min gamla skola hade inte varit till någon vidare hjälp men det hade vart skönt att få ut sig allt jag hade på hjärtat.
Ryan sa att jag kunde gå om det inte var något mer jag ville säga. Jag log åt han och tackade för att han skulle hjälpa mig med att få en tid innan jag lämnade klassrummet för att gå upp till mitt rum. Det hade vart min sista lektion för dagen. Jake skulle inte sluta försen om en timma och Justin hade också lektioner kvar. Väl uppe på mitt rum satte jag mig med gitarren och spelade igenom min och Justins låt. Jag sjöng med till texten och insåg att min sångröst blivit bättre än sist jag sjöng.
I trean hade jag varit med i en talangjakt på min gamla skola. Jag hade spelat gitarr och sjungit. Själv hade jag trott att det lät jättebra men publiken, som bestod av elever, hade buat ut mig. Sen dess hade jag inte vågat sjunga och jag hade varit mobbad resten av mina skolår i Minnesota.
Jag fortsatte spela och sjunga ett bra tag. Tiden i LA gick så fort, den flög iväg. På vad som hade känts som bara några minuter så hade de gått en timma och Jake låste upp dörren. Jag slutade genast sjunga och spelade bara. Jake kom in i rummet och log stort åt mig. Jag log tillbaka ochfortsatte spela.
"Vad spelar du?" frågade Jake och satte sig framför mig.
"Det är en låt som jag och Justin kom på igår." sa jag och slutade spela.
"Den låter ju jätte bra! Har du texten någonstans?" sa han och tittade på min gitarr.
"Den står här" sa jag och pekade på mitt papper med både akorden och texten. "Du får gärna sjunga den om du vill"
"Jag hade gärna gjort det" sa Jake "men jag har ingen aning om hur den går!"
Det hade varit väldigt roligt att spela med Jake, och jag hade ju faktiskt inte hört honom sjunga. Jag slog ibort mina tankar om nervositet och tog ett djupt andetag innan jag började sjunga på låten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0