"Du stammar lite grann, du gör en hairflip och kliar dig i håret. Av vad jag har lärt mig så betyder det att man känner sig obekväm?" sa hon frågande.
Vad skulle jag göra? Skulle jag säga sanningen och hänga Jake ute eller skulle jag komma på en bortförklarning. Plötsligt såg jag något som räddade mig ur situationen.
"Titta, där är resturangen!" Jag stönade högt och ljudligt inombords. Vad var det för löjlig ursäkt? Nu skulle hon bara börja undra ännu mer! "ÅÅÅH, Justin! Du är en sån klant!" skrek jag inombords.

Justin log när vi satte oss ner i den mysiga resturangen. Den var inredd med både bås och bord. Tapeterna var mörkt röda och golvet matchade med en mörkare nyans. Det var inte särskilt mycket folk där, vilket var tur eftersom jag var med Justin. Jag var otroligt glad att jag inte råkat ut för några galna fans.
"Wow, den här resturangen är fantastisk! Vad var det den hette nu igen?" frågade jag med ett brett leende.
"L'océan d'amour" svarade Justin med ett perfekt franskt uttal.
"Pratar du franska?" frågade jag chockat. Han gav mig ett snett leende.
"Man pratar franska i canada, så ja" Jag skämdes över att jag inte visste det men jag kontrade han snabbt.
"Jag pratar svenska" Det kom inte ut på de flörtiga sättet som jag tänkt utan det lät mer som om jag vunnit ett gräl.
"Wow, säg något!" Jag funderade på vad jag skulle säga.
"Justin Bieber har väldigt fina ögon" sa jag och försökte uttala orden så bra som möjligt.
"Och det betyder?" frågade han flörtigt. Jag log och tittade skämmande ner i bordet.
"Justin Bieber har väldigt fina ögon" Jag hörde hur hans leende blev bredare.
"Jasmyn Knight a des yeux trés agréable" Jag tittade oförstående upp på honom. "Jasmyn Knight har väldigt fina ögon." svarade han och mina röda kinder hettade mer än någonsin.
"Hur visste du mitt efternamn förresten?" frågade jag förvånat. Han gav mig en flörtig blinkning men svarade inte. Istället gav han mig en meny så jag kunde välja vad jag ville äta. Justin tittade inte ens i sin meny.
"Ska du inte ha något?" frågade jag förvånat.
"Jag vet redan vad jag ska ha." svarade han. "Jaha" tänkte jag och valde att inte gå in på detaljer, jag skulle ju få reda på det snart.
Menyn hade ett stort urval. Det fans pasta, fisk, kött och sallader. Jag hade alltid älskat pasta så jag tog den som verkade godast. När servitrisen kom kunde jag ju självklart inte uttala den;
"Jag vill ha en.. eeh.. Pates le thon?" sa jag orsäkert. Servitrisen log åt mig och rättade till det jag sa fel på.
"Och vad ska du ha då?" frågade hon och vände sig om till Justin. Jag blev glad över att hon inte skrek för att det var Justin, hon kanske inte visste vem det var?
"Jag tar sphagetti och köttfärssås." sa han enkelt. När servitrisen gått utbrast jag:
"Fuskis! Du måste ju säga det på franska?"
"Vad heter det då?" frågade han retsamt. Självklart visste jag inte vad det hette.
"Sphagetti och köttfärssås" svarade jag enkelt på svenska. Han skrattade och sa något på franska.
"Ursäkta?" frågade jag eftersom jag inte förstod ett ord.
"Jag sa att du är vacker ikväll" sa han med ett brett leende.
Plötsligt hörde jag ett skrik bakifrån. Jag vände mig om och såg en flicka stå upp och skrika. På överkroppen hade hon en svart tröja med ett välbekant ansikte på.
Justin.
Hon sprang fram till Justin och kramade om honom. Han log skrämt och kramade tillbaka. Hon fortsatte skrika och jag kunde inte urskilja ett enda ord. Plötsligt stod det fler små tjejer runt honom. Han kramade alla och signerade någras armar. Alla skrek och gapade. Jag vet inte var dom kom ifrån men det fylldes på med fler skrikande tjejer, både barn och tonåringar. Jag satte armbågen i bordet och lutade hakan mot handen. Vi skulle ju inte kunna äta det förstod jag. Men dom kanske skulle gå snart?
Efter en halvtimma av skrikande tjejer och ignaration av Justin orkade jag inte mer. Jag reste mig upp och blev förvånat nog inte mött av Justins blick. Ett högt stön slank ur mig medans jag trängde mig imellan alla skrikande tjejer, vilka nu var många mer - Var hade dom kommit ifrån? Det hade ju kännts som att det nte var många i resturangen.
LA's kvällsluft mötte mig när jag lämnade resturangen. Jag gick snabbt mot skolan.
"Hoppas du inte har massa fans hos dig Jake" suckade jag när jag tjugo minuter senare öppnade dörren in till skolan.