"Jasmyn, vi måste tillbaka till skolan.." sa jag lågt. Hon suckade.
"Jag kan verkligen inte träffa någon nu, speciellt inte Jake.." sa hon tyst.
"Du kan få sova hos mig om du vill?" frågade jag henne. Jag visste inte om det var en bra idé. Men hon var tvungen att gå tillbaka till skolan och sova någonstans.
Hon tittade upp på mig och svarade: "Gärna"

Solens strålar väckte mig. Jag öppnade mina ögon och mötte en sovande Justin. Hans mun var halvöppen och hans tunga hängde lite utanför. Jag log för mig själv åt Justins hundaktiga min. Snabbt letade jag reda på min mobil och såg att klockan var halv nio. Det betydde att frukosten stängde om en kvart! Jag knuffade på Justin och sa att vi behövde gå och snabbt som tusan drog jag på mig gårdagens kläder och borstade igenom håret snabbt med mina fingrar. Min vattentäta mascara hade inte smetats ut så mycket under natten, tur. Justin sov igen så jag gav han en hård knuff innan jag sprang ner till frukosten.

"Jasmyn?" Jakes svaga röst var precis bakom mig. Jag släppte min använda tallrik i diskhon och vände mig om. Hans ansikte var oroligt, riktigt oroligt. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag slängde mig om hans hals.
"Förlåt!" viskade jag när han la sina armar om min rygg. "Förlåt!
"Det är lugnt Jasmyn" svarade han och smekte min rygg. "Vi går upp till rummet" Jag nickade mot hans hals och släppte taget om honom. Vi gick snabbt ut ur matsalen för att undvika blickar på mitt gråtsvullna ansikte. Vägen upp till rummet var tyst men inte pinsamt tyst. Det varnödvändigt tyst för vi visste båda vad som skulle komma när vi kom in i rummet.
Jake klev ur hissen först och gick mot vårat rum med mig hack i häl. Han låste upp dörren och gick in. Jag klev också in i rummet och stängde dörren. I huvudrummet hade det blivit lite smutsigt. Det låg kläder lite överallt och två läskburkar på golvet. Ikväll skulle jag nog städa lite här.
Jake satte sig på sin säng och jag på min. Han tittade på mig.
"Så.." suckade han. Jag bara nickade. Det här skulle bli jobbigt. "Vad hände igår Jasmyn?" frågade han oroligt.
Jag suckade. "Vill du höra den långa eller korta verisonen?"
"Ta den som känns lättast för dig" svarade Jake förstående. Det fick bli den korta, det var så jobbigt att prata om Ti-... Honom.
"Han som ringde... Det var en kille som misshandlat mig." Jake tittade skräckslaget på mig. Jag drog ner min klännings rygg lite och visade mitt V-formade ärr. "Det var från när han rev upp min rygg med ett bordsben."
Jake tittade skärrat på mig. Fröstod han var jag sa eller var han i chock?
"Han ringde igår och ville säga något men han har besöksförbud så han får inte lov att ringa mig. Men när han gjorde det så flippade jag." Jag tittade på Jake som verkade vara vid liv. "Jag är ledsen för att jag bara stack igår" mumlade jag.
Jag hörde hur Jake reste sig och satte sig bredvid mig. Han la sina armar om mig och viskade i mitt öra att det kommer bli bra.
Jag kände mig så trygg i Jakes famn, även Justins. Dom var nog de bästa vännerna man kunde ha. Jag var så glad över att ha dom.