"Ursäkta?" Jag vände mig om och såg en tafatt pojke titta på mig.
"Ja?" frågade jag. Han räckte fram ett papper till mig. Jag log och han gick vidare. Snabbt tittade jag på pappret.
"KONSERT PÅ PGA-ARENA. BOYS LIKE GIRLS, MITCHELL MUSSO & CHARICE UPPTRÄDER. KLOCKAN ÅTTA" Längre ner på pappret fanns det en vägbeskrivning. Jag slängde snabbt en blick på min armbandsur och skyndade mig sedan till konserten.

Scenen var inte särskilt stor men publikhavet var desto större. Jag valde att tränga mig så långt fram jag kunde och jag kom faktiskt riktigt långt fram. Jag stod tio meter från scenen när musik började spelas. På scenen kom ett gäng snygga killar. Jag kände direkt igen dom; Boys like girls. Det var ett av mina favoritband för några år sedan.
"Paperbags and plastic hearts.." sjöng sångaren. Han gav verkligen allt. När refrängen räcktes ut mot publiken skrek alla låttexten. Jag med.
"Throw it away, forget yesterday - We'll make the great escape!" Publiken skrek verkligen som galningar. Låten var snart slut och bandet spelade en låt jag inte kände till. Alla lyfte händerna i luften och drog dom i takt med musiken.
Efter några grymma låtar spelade dom sin sista låt; Love Drunk.
"Top down in the summer sun, The day we met was like a hit and run" sjöng alla. Jag tittade ut över publikhavet och alla såg verkligen peppade ut, precis som jag. Konserten var väl anordnad, verkligen.
"I used to be love drunk, but now I'm hangover" sjöng sångaren.
Efter 45 minuter med Boys like girls entrade Mitchell Musso scenen. Flera tonårs tjejer skrek när han började sjunga. Jag kände inte igen några låtar men dom var riktigt bra. En låt hade jag hört innan.
"Shout shout shout it, from the roof top let it out" Han var faktiskt riktigt bra. Han hade en go röst och verkligen det där lilla extra. Mitchell sjöng inte lika länge som bandet tidigare men när hans tid var riktigt bra!
Plötsligt stod Charice på scenen och gav allt, verkligen allt. Hennes röst var lika perfekt som alltid. Hon var så söt och tog verkligen upp hela scenen. Hon sjöng några låtar innan hon sjöng Pyramid.
"Pyramid, we built this on a solid rock" sjöng hon och räckte mikrofonen ut över publiken. Vi sjöng med medans hon fortsatte sjunga. Jag hade inte tänkt på det men under Iyaz rader sjöng faktiskt Iyaz. Det var säkert inspelat trodde jag. Men jag blev riktigt förvånad när han kom ut på scenen i den sista refrängen. Jag skrek som en galning! Efter att båda sjungt klart låten sjöng Iyaz några låtar själv. Han sjöng Replay, So big och tillslut Solo. När han sjöng Solo kom jag och tänka på Chris Brown. Det var den låten jag spelat när vi träffades. Ett leende bildades på mina läppar.
Innan jag ville var konserten slut. Jag blev knuffad fram och tillbaka medans alla skyndade ut från konsertfältet. När publikhavet tunnades ut kunde jag ser var jag var. På stranden. Nere vid havet såg jag en gestalt.
Jakes gestalt. Jag tog försiktiga steg mot honom. Han hörde mig och vände sig om. Hans ögon var söndergråtna och han hade stora påsar under ögonen.