"Lust att prata lite över en kopp kaffe?" frågade han gulligt. Jag tänkte efter i två sekunder.
"Gärna!" log jag och tillsammans gick vi in på närmsta café.
"Jag heter Jack" log killen.
"Jasmyn" log jag tillbaka.

Jack var en riktigt härlig kille. Han skämtade härligt och fick mig snabbt att bli på riktigt bra humör.
"Så vad var det som du hade på hjärnan?" frågade han och tog en slurk kaffe.
"Min pojkvän var otrogen mot mig" sa jag rakt.
"Ouch, ledsen Jasmyn" sa han och en rynka bildades mellans hans ögonbryn.
"Jag är väl typ över det. Men endå inte" mumlade jag och lekte med kaffekoppens handtag.
"När var det?" frågade han och tittade oroligt på mig.
"Inatt" svarade jag dyrstert.
"Oj" sa han förvånat. "Och du är redan "nästan" över det" la han till och fick mig att le över sättet han sa meningen på.
"Jag har insett att en otrogen kille är inget att ha. Han är inte värd mina tankar, tårar eller mig" sa jag och kände mig stolt.
"Så ska det låta" sa han och log ett härligt leende.
Jack och jag satt och pratade ett tag men blev avbrutna när min mobil ringde.
"Är det du Jake?" frågade jag hoppandes.
"Ja" sa han stressat i luren. "Var fan är du Jasmyn?! Jag får panik!" ropade han.
Jack mimade fram "han" men jag skakade på huvudet och mimade tillbaka "vän"
"Jag mår bra Jake. Vi får höras senare, jag är med en kompis" sa jag och log åt Jack.
"Vafan Jasmyn, kom hit! Jag är så jävla orolig!" sa Jake i telefonen. Jag var inte van vid att han svor så mycket så det kändes obehagligt att prata med honom.
"Vi hörs sen" sa jag och la på luren.
"Nu får du förklara" log Jack åt mig.
"Jake är bara en vän" sa jag försäkrande.
"Förklara allt från början" sa han tryggt och lutade sig bakåt på sin stol. Jag log ett svagt leende och berättade sen allt, men jag valde att inte nämna att Justin var Justin.
"Jag är glad att jag inte är tjej..." sa Jack när jag berättat klart historien. "Det låter riktigt komplicerat!"
"Vi tjejer har det inte lätt" log jag. "Speciellt när man blir bjuden på en kopp kaffe av en främmande peson och sedan berättar en livshistoria."
Jack bara skrattade åt mig. "Jag är ingen främling. Jag är Jack, din kompis" log han.
"Jack, från och med nu-" sa jag glatt "-är du min nya bästa vän"
Jack log. "Vilken ära!" sa han glatt.
"Ta vara på rollen. Det är en stor grej att vara det!" log jag.
Efter några timmars prat bestämde vi oss för att lämna cafét. Jack skulle hämta upp sin lillebror Simon någonstans och jag kände mig ganska trött.
"Tack för en mysig kväll" log jag till Jack och gav honom en lätt kram.
"Detsamma" log han när vi släppt varann. Efter att vi bytt ummer vinkade jag hejdå och gick till mitt hotellrum. Jag bytte om, borstade tänderna och kröp ner i sängen. Jag somnade direkt.

På morgonen hade jag ingen lust att ligga och dra mig i sängen. Istället gick jag upp och tog en varm dusch. Efter duschen fönade jag håret och gick ut till min väska och tog fram kläder. Det blev ett par vita shorts, en av de nya magtröjorna jag köpt igår och en av de nya kepsarna. Tillsammans blev det faktiskt en riktigt snygg outfit. Jag gick runt i mitt hotellrum och plockade ner alla mina saker i väskan innan jag gick ner till lobbyn och checkade ut. Det var min sista dag och jag kände att jag orkade med Jake igen. Jag hade inte riktigt vågat prata med honom för jag var rädd att han skulle riva upp mina igensydda sår från Justin.
Efter en timmas långsam promenad var jag tillbaka i skolan. Men små, korta och försiktiga steg gick jag igenom korridoren utanför mitt och Jakes rum. Jag tog fram mitt nyckelkort och låste upp dörren.
Jake mötte mig med ett chockat, lyckligt och ilsket ansikte.
"Var fan har du varit?!" skrek han och sprang fram imot mig. Han la armarna runt min kropp i en stel kram.
"Jag har vart på shopping semester kan man säga" svarade jag när han släppt mig och jag gick in i rummet och lämnade min väska.
"Fattar du inte att jag har varit orolig?" sa Jake när jag började packa upp mina saker. "Tänk på Justin - din pojkvän! Han har varit jätte skärrad hela tiden!" Med snabba rörelser tog jag hårda steg fram till Jake och placerade mitt ansikte tre centimeter ifrån hans och fräste:
"Säg aldrig så igen! Justin är inte orolig för mig. Han är bara rädd om sig själv. Han är så egoistisk att man smäller av. Håll käften om honom, fattar du?"
Jake ryggade tillbaka medans jag tog två steg bak och fortsatte packa upp mina saker. Plötsligt hörde jag dörren öppnas.
"Jake? Är hon tillbaka? Snälla säg..."
Justin frös till när han såg mig. Hans ansikte blev lyckligt och han tog små steg fram imot mig. När han var tillräckligt nära tog jag min hand och slog till honom på käften. Ett smällande ljud hördes i hela rummet.
"Va fan...?" fräste Justin men jag tystade honom.
"Stick härifrån innan jag polisanmäler dig" morrade jag in i hans ansikte.
"Va?" viskade Justin svagt.
"Stick! Jag vill för fan aldirg mer se dig. Du är så jävla självisk att det inte är sant! Du han inte brytt dig om mig ett piss dom senaste dagarna. Du vill bara veta så jag inte säger något om Selena." morrade jag.
Justin blev stel i ansiktet.
"Jasmyn det är..." försökte han men jag stoppade honom.
"Det är inte som jag tror det är? Jag tror att du är otrogen men nej! Du hånglar säkert med alla dina vänner! Mitt i natten! När du vet att din flickvän inte ser!"
Justin gav mig en ledsen blick.
"Stick innan jag polisanmäler dig" fräste jag och gick förbi han och in i badrummet. Jag låste dörren om mig och ställde mig framför spegeln.
"Jasmyn! Snälla förlåt!" ropade han genom dörren.
"Jag ger dig tio sekunder Justin" ropade jag hotfullt genom dörren. Jag hörde hur han tog små steg ut och stängde dörren. Jag hade vunnit. Han skulle inte våga besvära mig mer.