"Är du vaken snuttan? Godmorgon!" sa pappa.
Jag gav honom en seg blick och stönade. Pappa bara log. Siffrorna på bilens gps visade att dett var 10 minuter kvar tills vi var framme. Jag höjde min arm som skapade skugga för mina ögon och drog ner solskyddet som satt i taket av bilen. Den skapade en perfekt skugga. Jag tittade ut genom bilfönstret bredvid mig. En gyllenbrun sandstrand låg vid sidan av motorvägen vi körde på. Ett fåtal människor var på stranden. En barnfamilj, en tjej som var ute med sin hund och ett kärlekspar som som låg på en filt och höll om varann. Stranden smetade ut sig i azurblått vatten och i horisonten kunde jag se en ensam segelbåt segla.
På radion spelades en ny låt. Det var en aukustiskt låt med Daughtry. Jag nynnade med i refrängen och fortsatte titta ut genom fönstret.
"Är du nervös?" frågade pappa. Jag vände på huvudet och tittade på honom medans han körde. Hans muskeltäckta armar var utsträckta mot ratten i en cool ungdomlig pose. Jag log.
"Jadå, men det kommer säkert bli jättebra." svarade jag. På hans högra axel satt en liten tatuering av en fågel. Pappa hade gjort den när jag var väldigt liten, precis efter att mamma dog. När jag frågat honom vad fågeln symboliserade sa han att det var mamma. Hon satt på hans axel och vakade över pappa och mig.
"Det kommer bli jättebra gumman, du kommer säkert få många nya vänner!" sa han och log.
"Jag undrar hur det kommer se ut" mumlade jag för mig själv men endå högt nog för att pappa skulle kunna höra.
"Ungefär så där!" sa pappa och sträckte ut sin högra arm och pekade fram på motorvägen. Jag tittade fram på vägen och såg en liten blå skylt med en text på "LA music academy". Bakom skylten såg jag tre stora byggnader av tegel breda ut sig. En brunmelerad, en lite gråare och en svart. Framför byggnaderna, som stod på rad, såg jag en stor grön gräsmatta skuggas av en palmskog med solnedgången bakom. Genom skogen kunde jag se det azurblå havet skvalpa upp mot en tom strand.
Pappa svängde in till skolans område och upp mot byggnaderna. Jag kom på mig själv med att stirra ut genom fönsterutan och inte andas. I ett lugnt andetag drog jag in luft genom mina näsborrar. Pappa körde upp framför byggnaderna och stängde av bilen. Så fort bilen stod still hoppade jag ur bilen. Jag möttes av den varma kvällsluften och en svag doft av syrener. Bakom mig hörde jag min pappa smälla igen sin bildörr och sedan öppna bagageluckan. Jag vände mig om och började hjälpa honom packa ut mina resväskor. Pappa drog ut min rosa och min gröna medans jag tog ut den tyngre svarta. Vi ställde ner alla väskor på den varma asfalterade uppfarten. Pappa tittade ner på mig och la sedan armarna om min lilla kropp. Jag la mina armar om han och vi gav varann en lätt kram. När vi släppt varandra tittade han mig i ögonen.
"Ha det så himla kul nu och ring inte allt för sällan. Jag älskar dej!" sa han och log.
"Jag älskar dig med pappa" sa jag tillbaks. Han böjde sig ner och gav mig en snabb puss på kinden innan han hoppade in i bilen igen. Jag drog den rosa väskans axelrem över axeln och tog sedan de andra två rullväskornas handtag i varsinn av mina händer och gick sedan mot dörren till den brunmelerade byggnaden som hade en banderoll över ingången med texten "INSKRIVNING" Bakom mej hörde jag pappa starta bilden och köra iväg. Min pappa var min allra bästa vän. Vi sa aldrig särskilt mycket men vi kunde endå förstå varann. Vi kunde liksom känna vad den andra ville säga.
Jag tog ett djupt andetag och gick in genom byggnadens stora port.