"Du vet att låttexten stämmer in riktigt bra på dig va?" flinade han när jag gick förbi han och in i badrummet.
"Yeah, right" fnös jag och låste dörren om mig.
Jag gick igen låttexten i mitt huvud.
Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But you when smile at the ground it aint hard to tell
If only you saw what I can see
You'll understand why I want you so desperately
Right now I'm looking at you and I can't believe
But that's what makes you beautiful
Det kunde inte stämma. Eller?

Justin öppnade dörren innan Jake ens hunnit ta ner handen. Han flåsade högt och gömde sig bakom oss.
"Räda mig!" flåsade han.
"Va?" frågade Jake tyst och gick in i badrummet. När han kommit runt krönet in till sängarna stannade han och började skratta högt.
"Vad?" frågade jag och trängde mig förbi honom. Där fick jag svaret.
På Chaz säng låg Ryan och Chaz med blött, klistrat hår. Dom hade hat i blicken och Chaz trummade på en vält hink som låg på golvet.
"Justin" morrade Ryan med en ond blick. Jag vände mig om och tittade på Justin som stod ihopkrupen bakom mig.
"Varför?" frågade jag och tittade han rakt i ögonen. Justin var en grym kille men hans hyss kunde ibland vara överskattade.
"Det var ett sånt kanon tillfälle! Båda hade somnat och jag kunde inte motså det!" flinade han. Jag gav Jake, som slutat skratta, en hård och menande blick. Vi tänkte samma sak. Jake placerade armarna över bröset och jag gjorde detsamma.
"Vi är på grabbarnas sida" sa han hårt med fullt allvar. Justins ansiktsuttryck förändrades.
"Äsch, kom igen.." Mer hann han inte säga innan Jake på något höger och vänster använt sina MMA kunskaper och brottat ner honom i marken.
"Chaz! Fyll hinken!" ropade han och snabbt svichade Chaz över med den tomma hinken i högsta hugg.
"Sluta!" ropade Justin i ren panik. Jag satte mig på Justins säng och njöt utav showen.
"Hjälp mig Jas!" bad han med plågad min.
"Ledsen Bieber, men jag tror att du förtjänar det!" flinade jag. Sekunden efter var han dränkt i iskallt vatten. Han skrek högt medans vi andra skrattade åt honom. Plötsligt kände jag hur min telefon började vibrera. Jag tog upp den ur min shortsficka och såg pappas namn lysa över displayen.
"Hej pappa!" svarade jag och lämnade killarna och gick ut i korridoren. Jag stängde dörren bakom mig och gled ner mot den ena väggen.
"Hej kiddo!" sa han glatt. Det var skönt att höra pappas röst. Under mitt år på skolan hade vi blivit så distanserade och vi pratade nästan aldrig. "Hur är det med dig?"
"Det är bara bra" svarade jag ärligt. "Vi har precis busat lite med Justin" sa jag och skrattade lågt.
"Ta det lugnt med honom. Du vet att han är värd på söndag!" skrattade han. Det han sa var något som jag visste väl. Under söndagen skulle Justin vara värd för uppvisningen som hela skolan väntade spänt på. Jake och jag hade tränat som galningar på våran sång och vi hade äntligen lyckats sätta den. De resterande dagarna fram till uppvisningen skulle i stort sätt användas åt att öva.
"Vi kommer allt se till att han är hel på söndag" flinade jag och tittade ner på den vinröda mattan som fanns i hela korridoren.
"På tal om Söndag.." suckade pappa besvärat. "Det har hänt lite grejer på jobbet.."
Nej. Han behövde inte ens säga det.
"Jag kan tyvärr inte komma på söndag"
Där kom det. Orden som skärde i hela min kropp. Det var inte mycket som jag önskade att få på söndag. Jag ville inte ha stående ovationer efter vårt framträdande, inte behandlas som en prinsessa eller få extra uppmärksamhet för något speciellt. Även om det lät bra så var det inte det jag ville ha mest av allt. Det enda jag ville var att min pappa skulle finnas där för mig.
"Jag är så ledsen kiddo. Det är en stor konferens i Seattle under lördagen och jag kommer inte kunna hinna till Los Angeles i tid och..." försökte pappa men det tog slut.
"Jag förstår pappa" sa jag lågt. "Vi ses någon annan gång"
"Älskade Jasmyn. Jag vill inte såra dig!" sa han sorgset i luren.
Försent pappa. Försent.
"Jag måste gå nu pappa" mumlade jag. "Vi hörs"
Jag visste inte om han svarade på det eller om hans röst fortfarande svek honom men jag tryckte direkt på den röda luren. Jag tittade för första gången upp och såg chockat på vad som stod i dörröppningen.
"Justin.." mumlade jag och tittade ner med blicken igen.
"Kommer han inte på söndag?" frågade han stelt med sorg i rösten. Jag skakade på huvudet. "Jag är ledsen Jas.." sa han och satte sig påhuk framför mig. Jag kände plötsligt hur en tår rann ner för min kind. Allt jag ville var att ha min pappa i publiken på söndag. Var det så mycket begärt?
"Vi kommer finnas där" sa han och smekte min hand som han tagit i sin. Jag nickade svagt. Plötsligt kände jag hur Justin drog upp mig på fötter och drog sedan in mig i hans varma kram.
Inget kunde slå känslan jag skulle fått av att se pappas stora leende i publiken. Men att ha grabbarna, speciellt Justin, där skulle nästan nå upp till det.
__________________________________________________________________________________________
Ledsen för sen update! Har vart busy! :)