Plötsligt hörde jag två försiktiga knackningar på dörren. De var svåra att höra genom Jakes högljydda snarkningar. Försiktigt smög jag mig upp och tassade bort till dörren. Jag låste upp den och öppnade den sedan försiktigt.
Bakom dörren såg jag någon som jag inte förväntade mig att se, någon jag inte ville se.
"Justin.." viskade jag ljudlöst. I mörket som täckte hand ansikte kunde jag se hur han svalde ansträngt. Han öppnade munnen och viskade:
"Jag måste prata med dig"

Jag svalde hårt och nickade innan jag klev ut genom dörren och stängde den bakom mig. Justin började gå mot den lilla balkongen som fanns i slutet på korridoren och jag följde tyst efter. När vi kom ut på balkongen satte vi oss ner mitt imot varandra med mörkret kring oss.
"Vad ville du?" frågade jag tyst utan att titta på honom. Om jag gjorde det hade jag troligtvis tappat greppet av att se hans ögon, dom kunde verkligen få en att smälta.
"Jag vill prata om den kramen" mumlade han och jag såg i ögonvrån att han tittade på mig.
"Vad är det med den?" frågade jag lågt och blickade ut över havet som fanns framför oss.
"Jag kände något under den som jag inte borde känna" sa han, rakt på sak. Du var inte den enda Bieber.
"Vad var det du kände?" frågade jag stelt och svalde. Jag visste redan vad han skulle säga men jag ville höra det.
"En sån där känsla som man inte borde känna.." mumlade han. ".. men som jag endå inte kan sluta tänka på"
"Jag förstår" mumlade jag tyst.
"Gör du?" frågade han förvånat. Jag vred på huvudet så jag såg in i hans hasselbruna ögon.
"Jag kände exakt likadant" viskade jag fram och såg hur hans ögon glänste till. "Men jag tänker inte göra något åt det"
Jag såg direkt hur glansen i ögonen försvann.
"Justin.. Vi lovade varann att vi inte skulle gå igenom de här igen. Vi vet att ingen av oss klarar det" viskade jag fram och tog hans hand löst.
"Jag vet.. Men det är lättere sagt än gjort." svarade han dystert.
"Men vi får försöka" sa jag och kände hur det blev svårare att tala. Justin fick mig alltid att bli så känslig. Orden som jag skulle säga blev så starka och hårda och inget kändes rätt att säga.
"Jag gör vad som en krävs för att inte förlora dig" viskade han och smekte min hand med sin tumme. Jag log försiktigt och la sedan armarna om hans hals, jag kunde bara inte låta bli. Han såg så sårbar ut när han satt där, halvnaken på balkongen. Justin hade två personligheter: Justin och Justin Bieber. Justin Bieber var alltid tvugen att spela hård, ta ansvar och le över hela världen.
Justin var en vanlig tonåring och det var han jag höll i mina armar just då. Han kunde vara allt på samma gång. Glad, arg, ledsen och som han var just då - sårbar. Sårbarheten som han gav ifrån sig fick det att göra ont inom mig. Jag älskade honom så mycket, på alla sätt, att det gjorde ont.
Jag kunde inte låta bli utan jag vinklade mitt huvud mot Justins och såg in i hans vackra ögon. Sedan pressade jag mina läppar mot hans kind.
Lyckoruset som bara Justin kunde ge mig fyllde min kropp. Jag kände hur det fyllde hans med då han kramade mig hårdare.
Jag älskar dig Justin.