"Vi kommer finnas där" sa han och smekte min hand som han tagit i sin. Jag nickade svagt. Plötsligt kände jag hur Justin drog upp mig på fötter och drog sedan in mig i hans varma kram.
Inget kunde slå känslan jag skulle fått av att se pappas stora leende i publiken. Men att ha grabbarna, speciellt Justin, där skulle nästan nå upp till det.

Justins stora famn släppte mig pch han tittade på mig gjupt med sina bruna ögon.
"Är du okej?" frågade han och log gulligt. Jag nickade svagt. Jag var nog det. Justin tog min hand och drog in mig i rummet. På Justins säng satt Chaz, Ryan och Jake och tittade undrande på oss.
"Vad har hänt?" frågade Ryan förvånat när han såg att jag gråtit.
"Pappa kommer inte på söndag" sa jag dystert och gick in i badrummet. Jag tittade på min spegelbild och såg att jag smetat ut lite mascara. Killarna stod och pratade ute i rummet medans jag tvättade bort mitt smink. Igentligen brydde jag mig inte om jag hade smink eller inte, dom såg mig utan smink mer än vad jag hade smink. Jag torkade mig med en handduk och gick sen ut till grabbarna och satte mig bredvid Justin på golvet. Killarna var djupt inne i en diskussion om någon match.
"LA Galaxy slår Real Salt Lake anytime!" sa Jake surt och något trotsigt. Chaz skrattade ljudlöst.
"Skojar du? Salt Lake vinner hela ligan! Vänta och se!" fräste han surt. Jag blev chockad över hur serriösa dom var. Det var ju endå bara hockey. Eller?
"Varför pratar dom om hockey?" viskade jag i Justins öran för att inte störa diskussionen. Justin tittade frågande på mig innan han började skratta lågt.
"Det är inte hockey. Det är fotboll" flinade han. Jag skämdes blygt men viftade bort det med handen.
"Varför pratar dom om det då?" undrade jag och tittade på Jake som argumenterade om sitt älskade LA Galaxy.
"Dom spelar på Rose Bowl ikväll. Jake glömde köpa biljetter så dom ska kolla över internet" svarade Justin och nickade mot en laptop som stod öppen. Jag nickade svagt och lutade mig mot garderoberna bakom mig.
"Så du menar att jag ska behöva kolla fotboll en hel kväll?" suckade jag. Justin skakade på huvudet.
"Inte riktigt. Jag hade tänkt att du och jag skulle lämna grabbarna ifred och sticka ut och käka." log han. Jag sken direkt upp.
"Gärna!" log jag och fick ett brett leende tillbaka. "Men bara om det blir thai" lag jag till med en blinkning.
"Sure" flinade Justin och log. Vi fortsatte lyssna på killarnas tjafs om vilket lag som var bäst i ett bra tag. Plötsligt avbröts vi av att Justins mage kurrade.
"Kanske dags att gå?" flinade jag och nickade mot hans mage.
"Det tror jag också" sa han med ett snett leende och reste sig upp. Han räckte mig handen och drog upp mig.
"Vi ses" sa vi till grabbarna, som inte lyssnade, och lämnade sedan rummet.
"Så vart är vi påväg?" frågade jag och log stort mot Justin.

Två timmar senare lämnade vi den mysiga thairesturangen och vinkade till personalen. Dom hade gjort otroligt god mat och vart väldigt trevliga.
"Vi måste verkligen tillbaka dit någon gång. Jag har aldrig ätit så god thaimat i hela mitt liv!" utbrast jag och log stort.
"Det är faktiskt min favorit thairesturang i hela USA faktiskt" log han och tog upp sina händer ur fickorna.
"Hur känner du till alla resturanger igentligen?" frågade jag undrande. Det var en fråga jag ofta ställt mig själv.
"Ärligt talat vet jag inte. Jag bara vet helt enkelt" sa han med ett kort skratt. Jag skrattade med honom och gick ner mot stranden. Justin följde efter mig i tystnad. När vi kom till vattenbrynet satte vi oss ner och tittade på solnedgången.
"Är du taggad inför lördag då?" frågade han och lekta lite med fingrarna i sanden.
"Jadå. Är lite osäker på låtvalet bara" sa jag och log. Jake hade blivit 100 procent nöjd med låten vi skrivit men jag kände att den saknade något. En bridge, en sista vers eller något i den stilen. Jag tyckte att den kändes... tom.
"Jag har inte fått höra låten en så jag kan ju inte ge dig min åsikt" sa Justin och tittade på mig med ett flin.
"Det kommer du inte heller" sa jag och knuffade honom löst i sidan. Vi var tysta en stund och tittade bara ut över vattnet.
"Jag har saknat det här" sa Justin och bröt tystnaden.
"Saknat vadå?" frågade jag undrande.
"Det här!" sa han och pekade på mig. "Oss. Att bara kunna sitta och prata utan massor utav jobbiga känslor som förstör allting" Just det. Inga jobbiga känslor.
Jag hade varit i förnekelse efter otroheten om jag gillade Justin eller inte. Jag hade inte velat älska honom och tillslut hade jag nästan lyckats. Men när vi hade det där snacket i aulan hade alla mina känslor för honom som jag stängt in i den lilla lådan inom mig smitit ut. Och jag var inte säker på att jag fortfarande var känslomässigt oberörd av honom.
"Jag har också saknat det" sa jag och la armarna om honom i en kram.
Just då hände det. En sån där liten sak som inte egentligen var någonting.
Justins hans som låg på min rygg rörde sig i en millimeterlång smekning. Den fanns inte där men den var endå där så tydligt.
Smekningen fick mig att reagera och jag glömde släppa honom i en mickrodels sekund.
Tillslut släppte jag honom och just då kom den där minimala ögonkontakten. Jag tittade ner i marken och kände rodnaden spridas över mina kinder.
Jag visste att ingenting hade hänt, men endå hade så mycket hänt.