"Hej!" svarade jag glatt när jag tryckt på den gröna luren.
"Hej" svarade han med ett försök till glädje i rösten. "Ville du något speciellt?"
"Kan du träffa mig vid stranden om en kvart?" frågade jag osäkert. "Jag har något jag vill spela för dig."
"Självklart" svarade han och jag hörde äkta glädje i hans röst innan han la på luren.

Jag satt på stranden med ryggen mot strandhusets vägg när jag hörde Justins steg. Dom lät på ett speciellt sätt som skillde sig från andras. Jag vände mig om och såg honom gå mot mig med händerna i byxfickorna. Han gav mig ett svagt leende som jag besvarade. Med försiktiga rörelser drog han upp händerna ur byxfickorna och satte sig ner bredvid mig.
"Hej" sa jag lågt till honom.
"Hej" svarade han tyst. Han tittade stelt ut över vattnet.
"Hur är det?" frågade jag. Han kändes frånvarande. Jag trodde att han skulle bli glad över att få se mig.
"Jag vet inte. Det känns som om något dåligt kommer hända" svarade han dystert.
"Jag vill bara spela en låt för dig Justin." sa jag och fingrade på gitarren. Han vred försiktigt huvudet mot mig och jag kunde se ett svagt, nästan osynligt, leende på hans läppar.
"Varsågod" sa han.
"Jag måste bara säga en sak först" sa jag och tog ett djupt andetag. Orden jag skulle säga var inte planerade. Jag ville inte ha tänkt över det innan, orde skulle vara spontana.
"När du och Selena... Var på stranden blev jag väldigt sårad" Det var svårt att nämna det. "Men du sårade mig bara som flickvän. Inte som vän" Justins ögon blev större. "Men även om jag inte blev sårad som vän har jag svårt att lita på dig." Hans ögon blev lite dystra. Orden sårade honom, det förstod jag. Men han behövde höra sanningen. "Men jag ska försöka börja lite på dig igen. Det var så underbart att ha dig bredvid mig när det var tufft." Justin log svagt men leendet nådde inte riktigt ögonen. "Jag vill tacka dig för att du var en sån otrolig vän. Det var därför jag skrev sången"
Jag andades ut och sänkte blicken. Jag tryckte in strängarna och drog första ackordet.



TÄNK ER LÅTEN AKUSTISK

När jag dragit sista ackordet tittade jag upp och möttes utav Justins varma blick. Hans ögon var våta och man såg hur en tår runnit ner för hans kind. Ingen av oss sa något utan tittade bara in i varandras ögon. Efter vad som kändes som en evighet, men som troligtvis bara var någon sekund, öppnade Justin munnen.
"Tack" viskade han och lutade sig fram. Hans starka överkropp omfamnade mig i en varm kram och vi släppte inte varandra. Det var så skönt att känna hur hans kropp skyddade mig och jag visste att han skulle finnas där för mig igen.