Del 52 - The drunken masters

Hans ögon var våta och man såg hur en tår runnit ner för hans kind. Ingen av oss sa något utan tittade bara in i varandras ögon. Efter vad som kändes som en evighet, men som troligtvis bara var någon sekund, öppnade Justin munnen.
"Tack" viskade han och lutade sig fram. Hans starka överkropp omfamnade mig i en varm kram och vi släppte inte varandra. Det var så skönt att känna hur hans kropp skyddade mig och jag visste att han skulle finnas där för mig igen.




Justin och jag satt kvar på stranden ett tag. Vi sa inte så mycket men allt vi ville säga hängde i luften. Jag kände hur glad han blivit över låten och han kände hur glad jag var över att ha berättat allt. För det var jag, verkligen. Det betydde mycket för mig att han hade velat lyssna och uppskattat allt.
Justin och jag satt kvar på stranden ett bra tag och tittade ut över havet. Vi satt tätt, tätt intill varann. Plötsligt började min mobil ringa i fickan. Jag gav Justin ett ursäktande leende innan jag tog upp mobilen. På displayen kunde jag läsa Jakes namn.
"Hej Jake" sa jag glatt.
"Hej bruden! Hur går det?" frågade han med stor glädje i rösten.
"Jodå.." svarade jag mumlande. Det blev tyst i en sekund innan Jake fyllde ut tystnaden.
"Det är fest ikväll! Chaz och Ryan är borta och fixar lite dricka. Kom till vårat rum så fort ni kan!" sa Jake. Sedan dog samtalet innan jag hunnit svara. Med en suck la jag ner telefonen i min ficka igen. Jag kunde känna Justins blick i nacken. När jag vände mig om stirrade hans frågande blick in i min. Jag vände bort den och berättade vad Jake sagt.
"Killarna har planerat en fest på rummet. Vi skulle upp till rummet så fort vi kunde" svarade jag och fick en återblick av nyåret. Jag ville verkligen inte bli lika full som jag var då.
"Låter kul" sa Justin. Jag vände mig mot honom och såg ett leende på hans läppar.
"Verkligen?" frågade jag. På något sätt hade jag fått en känsla av att Justin var imot alkohol.
"Jadå. Ska vi gå?" frågade han och reste sig upp. Jag nickade och tog hans hand när han sträckte ut den till mig. Med ett enkelt ryck fick han upp mig och jag studsade lätt in i hans bröstkorg. Vi gav varann ett oskyldigt leende innan vi började gå mot skolan. På vägen pratade vi om hur vi trodde kvällen skulle sluta. Jag ganska full och Jake helt utslagen. Justin trodde att Chaz skulle springa runt utan byxor och Ryan skulle sitta och stirra in i en vägg.
"Hur kommer det bli med mig då?" frågade Justin med ett leende och tryckte på knappen så vi fick ner hissen.
"Du kommer ta en cider och dricka glatt. När alla andra börjar bli lulliga slutar du dricka och tar hand om oss" sa jag med ett flin. Hans leende blev bredare och han skrattade.
"Det låter faktiskt troligt" sa han med ett leende.
"Kan du inte slappna av ikväll? Ta det lugnt och bara ha kul? Vi tar konsekvenserna imorgon?" sa jag med ett oskyldigt leende.
"Jag kan försöka" svarade han när hissdörrarna öppnades och vi ställde oss i den gröna hissen.

Vi hade det riktigt mysigt hela kvällen. Jag var lagom full medans Jake var helt borta. Ryan och Chaz satt för det mesta och bråkade om två hockey lag. Något var visst bättre än det andra.
Justin satt bredvid mig och skrattade åt Jake. Datorn spelade våra favoritlåtar som vi glatt dansade med till.
"So everybody get up, up and out of your seats. Kick of your shoes as you down at the beach"
Justin och jag sjöng glatt med till Big Time Rush's senaste singel. Jake låg i fosterställning och mumlade om tuggummin.
"Jake är verkligen borta!" skrattade Justin in i mitt öra.
"Det kommer jag också vara snart!" skrattade jag högt.
"Nej! Snälla stanna!" skrek Justin. Man såg på honom att han var packad. Men vem var det inte? På golvet låg en tömd absolute vodka, fem ölburkar och ett tiotal ciderflaskor. Allt var tömt. Jag hade inte tagit mer än ett par shot och några cider. Jake hade tömt flera ciderflaskor och en stor del utav vodkan.
"Jag lämnar dig inte!" sa jag och pussade Justin lätt på hans haka och underläpp. Om inte alkoholen runnit genom min kropp hade jag aldrig ens tänkt tanken på att pussa honom just nu. Men det kändes så rätt just då.
Justin fick ett stort leende på läpparna. Jag besvarade det snabbt innan jag skrikande sjunga med till Super Bass som spelades i rummet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0