Det var inte försen jag såg Justins ansikte som jag förstod vad som hade hänt.
Dom hade sett oss. Kyssarna, smekningarna. Dom hade sett allt. Justin hade sett allt.
Hans ansikte var förstört. Det var blankt och hans ögon var tomma. På kinden rann en tår ner. Han vände sig om och trängde sig förbi Chaz och Ryan och sprang ut i korridoren.
"Justin!" ropade jag och reste mig upp och sprang efter.

Jag såg Justin springa in i hissen och trycka på ettan. Hissdörrarna stängdes precis framför ögonen på mig. Jag öppnade dörren till trapphuset och sprang ner till entreplanet. Där såg jag Justin springa ut genom dörrarna och ut i Los Angels mörka natt. Jag sprang efter honom och ropade hans namn.
"Justin! Justin stanna!" ropade och såg hur han sprang ner mot stranden. Han fortsatte springa och jag kunde se framför mig hur tårarna rann ner för hans kinder. Jag kände mig som en idiot. Världens största idiot.
Justins gestalt försvann framför mig och jag sprang runt på stranden och letade efter honom. Tillslut såg jag han stå gömd bakom ett träd men ansiktet i händerna. Jag sprang fram till honom och andades högt.
"Justin förlåt!" sa jag och försökte krama honom. Han slog hårt bort mina händer.
"Hur fan kan du göra så?! Du vet att jag älskar dig!" skrek han in i mitt ansikte.
"Du förstår ju inte!" svarade jag. "Vi hade bara kul!"
"Kul?! Det såg mer serriöst ut där ni låg halvnakna och var en minut ifrån att komma båda två!" skrek han till mig.
"Du kanske älskar mej och allt men det ska fan inte betyda att jag inte får ha kul med mina vänner!" fräste jag tillbaka.
"Jag har aldrig sagt att du inte får ha kul! Men skaffa dig en hjärna och se när du sårar människor!" ropade han.
"Så du tror inte att du sårar mig när du är otrogen? När du kysser mig mot min vilja? När du försöker slå ihjäl min bästa vän?" skrek jag tillbaka och känner hur tårarna forsade ner för mina kinder.
"Tror du jag har nått val?! Jag har känt mig tvungen att göra något för att få dig tillbaka!" sa han och slog sin näve i trädet.
"Du hade mig hela tiden Justin! Men inte nu längre. Fan heller! Du har sabbat allt" skrek jag och slog ut med händerna. Jag såg framför mig hur Justin blev svag.
"Jasmyn..." viskade han. "Du förstår inte! Säg inte så! Jag älskar dig så mycket!"
"Det spelar ingen roll! Du har sårat mig mer än ingen annan har gjort och du har inte ens mage att säga förlåt. Fan ta dig Justin!" fräste jag innan jag vände ryggen om och sprang tillbaka till skolan.
Jag hörde han ropa mitt namn men jag vände mig inte om.
Jag hade ingen aning om vad som just hänt, vad som hade hänt mellan mig och Justin. Allt jag visste var att inget skulle bli som vanligt mellan oss. Någonsin. Det jag hade velat säga till honom hade jag nog sagt och han hade nog fått ut sitt också. Jag var säker på att vi skulle någon gång prata igen, ha ett riktigt snack. Där skulle vi säkert kunna lösa ett och annat.
Men just nu var det snacket riktigt långt borta. Ute i horisonten som man aldrig kunde nå.
Visst saknade jag Justin. Det hade jag gjort hela tiden. Men just som man trodde att allting skulle bli bra så hände det något nytt. Jag ångrade inte att jag strulat med Jake, inte för en sekund. Stunden vi haft tillsammans hade vart så underbar. Helt jävla fantastisk.
Jag kom fram och gick in till skolan och kände att tårarna slutat rinna. I entrén var det lika svalt som vanligt. Trots att jag varit på skolan i över ett halvår så hade jag inte sett hela skolan. Jag hade bara varit inne i mitt rum under lovet. I byggnaden fanns mitt rum och matsalen. Det var de enda ställerna jag varit på sen i julas. Under skoltiden hade jag varit i en utav de andra byggnaderna. Där hade jag haft mina lektioner och spenderat en del tid i ett hobbyrum som fanns där. I den tredje byggnaden bodde lärarna med undantag för Justin.
Jag ställde mig inne i hissen och tryckte mig upp till min våning. I korridoren såg jag ett sken ut från mitt rum och förstod att dörren var öppen. När jag kom närmare hörde jag röster inifrån rummet. Jag stannade precis bakom vägen bredvid dörren och lyssnade.
"Varför gjorde ni det?" frågade Ryan.
"Jag vet inte. Det bara blev så. Hon gav mig en chans och jag tog den" svarade Jake. Dom pratade om oss.
"Hade ni tänkt gå hela vägen?" frågade Chaz intresserat. Jake skrattade nervöst.
"Jag tror inte det. Vi hade väl kännt efter om det var rätt. Jag menar, det är ett stort steg" svarade Jake. Jag hörde en ny sida av Jake. Han brukade vara så barnslig och busig med allting men nu lät han faktiskt lite vuxen.
"Kommer det bli som vanligt mellan er nu då?" frågade Chaz.
"Jadå" svarade Jake säkert. "Det har det iallafall varit efter alla andra gånger"
"Vadå andra gånger?" flämtade Ryan. "Har ni gjort det andra gånger?"
"Nja. Idag gick vi väl lite längre eller vad man säger. Annars har vi väl bara kyssts lite." svarade Jake.
"Fan. Hoppas Justin inte får reda på det. Han hade blivit krossad" sa Chaz. Försent Chaz, han är redan krossad, tänkte jag innan jag gick in i rummet.
"Jasmyn! Hej" sa Ryan och log stelt.
"Hej grabbar" log jag och låtsades att jag inte hört samtalet mellan dom.
"Hur är det med Justin?" frågade Jake nervöst.
"Han är sur men han överlever nog" sa ja och ställde mig framför min garderob. Jag letade rätt på mina rosa tygshort.
"Var är han?" frågade Chaz tyst.
"På stranden" sa jag och vände mig om med shortsen i handen. "Kan ni två ursäkta oss en stund?" frågade jag Chaz och Ryan medans jag nickade mot Jake.
"Eh.. Visst" sa Chaz och reste sig upp. "Vi går ner till stranden och letar upp Justin" la han till innan dom lämnade rummet och stängde dörren.
Jake tittade nervöst på mig. "Är det något?" frågade han stelt.
"Jag vill bara se så att du är okej" sa jag frågande och drog av mig mina shorts och drog på mig mina nya.
"Det funkar. Men jag känner mig grymt taskig mot Justin" sa han och suckade. "Vad sa han på stranden?"
"Att han var sur. Speciellt på mig eftersom att jag vet om att han fortfarande är kär i mig" sa jag och satte mig ner på Jakes säng.
"Därför känner jag mig så elak. Jag har vetat om hela tiden att han är kär i dig men endå har jag inte brytt mig" sa Jake ledsamt och tittade ner på sina händer. Jag tog hans ena hand och han tittade på mig.
"Det är lika mycket bådas fel. Och se det positivt, vi kommer ta oss igenom dethär tillsammans" sa jag och smekte hans hand med min tumme. Jake log snett.
"Hur kommer det bli efter dethär?" frågade Jake.
"Jag vet inte" svarade jag och svalde. "Justin kommer säkerligen inte prata med någon utav oss. Eller så kommer han att låtsas som ingenting."
"Imorgon kommer jag att prata med honom och försöka lösa allt. Jag tänker inte förlora honom" sa Jake vuxet.
"Du är bäst Jake" sa jag och gav honom en kram. Han besvarade den och suckade.
"Hur blir det mellan oss då?" frågade han när jag släppte honom.
"Som vanligt, hoppas jag" svarade jag försiktigt. Han mötte mig med ett leende.
"Bra" log han och pussade mig på kinden. Sedan reste han sig upp och gick ini badrummet för att borsta tänderna.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Det smackande ljudet fanns kvar i min kropp.
Ljudet av hur Jake gav Jasmyns läppar en sista kyss innan de båda stirrade chockat på oss. Det spelades om och om igen i min hjärna.
Det skulle bli en kul grej. Grabbarna och jag hade tänkt ha lite kul och spruta vatten på dom. Men allt floppade totalt.
Jag var grymt sårad över att båda gjorde så mot mig. De visste båda om hur jag kände. Hur mycket jag älskade Jasmyn. Hennes sätt att le, hur hon rörde sig, hur hennes ögon såg ut tillsammans med hennes mörka ögonfransar, hur hon kunde få mig att le av ett enda ord.
Jag älskade allt med henne.
Jag visste att jag inte skulle vara arg. Vi var inte tillsammans. Hon var fri att göra vad hon ville.
Det var väl antagligen såhär hon kände när hon såg mig och Selena. Jag vet inte varför jag gjorde det. Vi skulle bara ha kul. Hon bjöd mig på en fin resturang och berättade om sin nya filmroll. Vi firade henne med några drinkar som snabbt byttes ut mot starkare alkohol. Tillslut tappade jag greppet. Jag visste inte vad jag gjorde och helt plötsligt var mina läppar sammanflätade med hennes.
Jag suckade och drog yttligare ett drag på gitarren.
Jag satt i aulan på skolan och spelade lite. Det var det som lugnade ner mig när jag var ledsen. Jag hade suttit där i några timmar utan att tänka på något annat än Jasmyn. Orden från vårt gräl på stranden fick mig att gråta. Det var inte menat att hon skulle bråka. Hon skulle inte följa efter mig när jag sprang ut ur rummet. Hon skulle inte få se mig gråta.
Om hon bara visste hur mycket jag älskade henne. Hur otroligt gärna jag skulle göra vad som helst för att göra henne lycklig.
Men vissa saker var visst omöjliga. Vissa saker kunde man inte göra.
Jag drog ännu ett drag på strängarna och den klara tonen ekade i den tomma aulan.
Jag älskar dig Jasmyn. Snälla förlåt mig.