Del 62 - The Justin

Jag svalde och släppte telefonen i Chaz knä. Han älskade mig, det visste jag. Men jag visste inte att han ville bli Justin Knight - det betydde giftemål! Han ville gifta sig med mig och ta mitt efternamn! Eller?
Jag reste mig stelt upp och gick mot dörren.
"Vart ska du?!" ropade Chaz. Jag behövde inte svara. Han visste att jag skulle till Justin.




Jag sprang till hissen, fortfarande iklädd min pjamas tröja och hotpants. När hissen kom tryckte jag snabbt på knapparna och kom ner till bottenplanet. Där sprang jag snabbt till höger mot aulan. När jag kom stannade jag utanför dörren. På andra sidan fanns Justin. Plötsligt hörde jag en aukustiskt gitarr spela. Sedan hörde jag Justins änglaröst.

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most


Justin satt inne i aulan och sjöng What are words och jag kunde inte bli annat än tårögd. Låten sa mig så mycket.
Justin ville inget annat än att vara nära mig. Han älskade mig, vilket jag visste, och ärligt talat älskade jag honom tillbaka. Jag visste bara inte på vilket sätt.
Jag tog ett djupt andetag innan jag tryckte ner dörrhandtaget och puttade upp den svarta, tunga dörren som ledde in till aulan. När jag kom in såg jag Justin sitta i mitten av aulan med sin gitarr i knät. Han vände sig om när han hörde dörren stängas.
När han först såg mig fylldes hans ögon med lycka. Dom lös upp, precis som dom gjort när vi lekte snurra flaskan. Men efter en knapp sekund slockande dom igen. Något fyllde hans hjärna som gjorde honom ledsen. Antagligen jag.
"Hej" mumlade jag lågt och gick långsamt fram mellan raderna av stolar. Han svarade inte utan svalde bara och vände bort huvudet. Han stirrade tomt upp på scenen.
"Kan vi snacka?" frågade jag tyst. Justin tittade på mig med tomma ögon.
"Jag trodde inte att du ville prata med mig" sa han hest. När jag kom närmre så jag att han gråtit.
"Saker har ändrats" sa jag och satte mig i en stol bredvid honom. Justin satt tyst bredvid mig. Han tittade upp på scenen och vågade inte se på mig.
"Vad ville du?" frågade han stelt efter en stunds tystnad.
"Be om ursäkt" sa jag och svalde. Justin blinkade till och förblev tyst. "Jag var ett svin" la jag till och bet mig i läppen. "Förlåt för allt"
Justin log svagt. "Jag ber också om ursäkt" sa han och blinkade. "För Selena, kyssen, att jag slog Jake och allt jag sa inatt"
Jag andades djupt och försökte hålla mig lugn. Det var så svårt att prata med han men jag visste inte varför. "Det är lugnt. Jag har överreagerat otroligt mycket"
Justin satt tyst och fortsatte titta på scenen, och jag gjorde detsamma. Jag granskade den stora svarta scenen. Vi sidorna hängde ridån i guldiga rep för att inte fall ner. På scenen fanns det en basförstärkare och ett trumset. Annars var det tomt. Scenen var släkt med i taket över oss läs en svag lampa.
"Så vad händer nu då?" frågade Justin och bröt tystnaden. "Mellan oss alltså"
Jag tänkte några sekunder. Hur skulle det bli? Skulle man glömma allt och låtsas som ingenting eller skulle man ta det stegvis?
"Vi får se hur det blir. Vi kan inte glömma allt direkt" sa jag med en suck. "Men man kan alltid börja någonstans?"
Justin vred på huvudet och tittade på mig med sina hasselbruna ögon.
"Börja hurdå?" frågade han förvirrat.
"Vad sägs som en shoppingtur?" föreslog jag och försökte lätta på det tunga stämningen. Justin gav mig ett svagt leende.
"Låter helt okej" svarade han. I djupet av hans röst hörde men en svag ton av lycka. Det gjorde mig så otroligt glad att jag ville hoppa runt och skrika. Men jag höll mig i sätet och svarade:
"Jag funderar på att köpa ett par supras, en kompis till mig har sagt att dom är riktigt bra." sa jag och flinade. Justin skrattade tyst. "Jag skulle behöva lite shoppingassistans. Vet du någon som kan hjälpa mig?"
Justin log ett litet flin. "Jag tror jag vet någon"

Utomhus började solen gå ner. Justin och jag hade haft en mysig dag och det hade inte alls vart stelt mellan oss. Det var som det brukade. Vi skrattade, skämtade och fjantade oss. Jag hade köpt ett par supras efter att Justin tvingat mig och dom var faktiskt otroligt sköna på. I min shoppingpåse hade det även landat ett lina och ett par skor. Justin hade köpt två par nya Jeans och en lila hood.
"Tack för en härlig dag" log jag när vi gick tillbaka.
"Tack för att du förlät mig" svarade Justin och log svagt tillbaka.
Jag stannade mitt på strandpromenaden vilket Justin inte var beredd på. Han gick två steg utan att märka att jag stannat. När han vände sig om och tittade oförstående på mig så kunde jag inget annat än att lägga mina armar runt han. Min kropp pressades mot hans och jag kände mig så underbart, fantastiskt lycklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0